A perfect day!

Åååh vilken underbar dag!

Den började absolut på bästa sätt; Melvin sov till halv nio!!

Vi steg upp, åt frukost och efteråt började jag baka både semlor och kladdkaka.

Det  nalkades nämligen brunch med två goda vänner!

Och vet ni, Melvin uppförde sig exemplariskt under hela förmiddagen

så jag fick baka ifred! *stolt*

Nå vännerna anlände och vi åt mer än vi orkade, pratade, skrattade, pratade, åt lite mer

och bara chillade. I fem timmar! Tiden går fort när man har roligt. För det hadd vi.

Det är över 1 år sen jag träffade tjejerna sist. Så

ni förstår säkert att vi hadd mycket att prata om!

Vi avslutade den fem timmar långa brunchen med ett pass på Studio Z.

Och det gick SÅ BRA! För jag var så full av energi. Positiv energi. Sån som man

bara får från goda vänner.

Det är så sjukt att vi träffas en gång i året eller ännu mer sällan men ändå

känns det som att det var igår. Det är så skönt att veta att det fortfarande

finns såna människor runtomkring en.

"True friends are never apart.

Maybe in distance but not in the

heart."

Tröttsamt med sociala medier

Ibland kan jag bli så trött på det som sker på sociala medier. Speciellt då det uppstår en het debatt och speciellt i bloggvärlden. Nu har var och varannan skrivit ett inlägg om bröst, samhället, skönhetsoperationer och blablaBLA! Det är boooring att alla ska försöka övertyga de andra. Skönhetsoperationer finns och var och en med sitt, TACK! Inget som går att ändra på.

En sak som jag dock inte riktigt kan förstå är att hur bloggare kan bli så otroligt irriterad på att få mot argument i det de skriver? Fattar en inte att om en sätter sig ner och skriver ett långt, öppet blogginlägg om hur vrickad en tycker att t.ex. mumin är så måste en ju veta att de som inte tycker lika som en själv, högst antagligen kommer att säga emot? Eller tänker en att alla ska vara av samma åsikt som en själv? Åtminstone det måste en förstå att alla inte är.

Och visst är det bra att vi alla kan tycka och tänka olika? För tänk om vi alla sku hela tiden vara av samma åsikt, hur tråkigt vi sku få! Jag menar, för mig har den här bröst-debatten varit fantastiskt underhållande. Dels för alla sjuka kommentarer om hur man är kokoo crazy och borde söka en psykolog om man vill operera sina bröst. Och dels för hur man riktigt känner alla feminist-bloggares frustration genom inläggen då VI PANTADE IDIOTER INTE FÖRSTÅR hur fel det är att vi kvinnor vill ändra på våra kroppar.

Men jaja, he om he för denna gång!
Fr.o.m nu dissar jag alla bröstinlägg höhö och fokuserar på nått vettigt.
Kom bara ihåg att

Allt du skriver på sociala medier,

 kan och kommer att användas emot dig!

Ett öppet brev till dig!

"Kära du,

Vill börja med att tacka för ditt besök du gjorde här hos oss. Det är trots allt väldigt längesen som vi sågs sist. Är jag ärlig kan jag inte alls komma ihåg när. Så det var väll på tiden att du kom.

Jag kan dock inte förstå hur du, med ditt besök, kuna förstöra precis allting? Vi som just har kommit oss på rätt spår. På dagen som på natten. Men efter ditt besök, kära du, så var allt som bort blåst.

Inga bauta stora måltider slinker ner i magen, natten är kortare än vanligt och det eviga gnället går ej att bota.

Jag har med all min makt försökt att få allt detta att komma tillbaka. Jag har kokat blåbärskräm, lagat goda såser och soppor, sjungit från botten av mitt hjärta, vaggat och pussat men helt utan resultat.

Jag hoppas verkligen att du förstår hur mycket skada du gjorde oss under din vistelse och även tiden efter.

Hur jag än försöker, så kan  jag inte förstå hur du kan sova om kvällarna. Att göra en människa så mycket ont och sen bara sticka av.

För att hitta nått positivt i detta elände, så är jag tacksam att det är över. Tacksam över att du lämnat oss. Tacksam för det att det troligen tar år innan du kommer tillbaka igen. Tacksam över att jag inte behöver handskas med dig längre.

Och kära du, kom ihåg att nästa gång du kommer igen kommer vi att vara starkare. Vi kommer att kämpa emot dig och kriga ända in i det sista. Vi kommer inte att ge upp!

Farväl, spysjukan!"

TIPS PÅ FOTOGRAFER?

Hej på er!

Jag är i STORT behov en fotograf!

En som sku vila komma med och fotografera

på en 50års fest den 13.2 på kvällen.

Det jag önskar av fotografen är att han/hon:

• har en kamera
• är förmånlig
• har eventuellt ett stativ
• finns i Jakobstad eller i närheten av Jakobstad
• kan agera som mingelfotograf
• är bra på att fota porträtt inomhus

Är du intresserad? Eller känner du någon som sku vara intresserad?

Hör av dig åt mig på:

E-mail: santala.janica@gmail.com

Facebook: Janica Santala

Eller om ni har tips på fotografer i jeppistrakten kan ni ju lämna en kommentar

med namn och/eller blogg-/webbadress! TACK på förhand!

Guess who's back?

ALOHAAA!!

Äääääääääntligen har vi internet! Så äntligen kan jag blogga. Vet ni att det är så jäkla typiskt att jag har förstås haft MASSA att blogga om BARA för att vi inte haft nätverk. Men fast jag sku ha haft massa att blogga om så sku jag hur som helst inte haft tid att blogga. Vi har nämligen haft sjukstuga här, IGEN! Melvin drabbades av en 24 timmars spysjuka vilken sen en par dagar senare knackade på även hos mig. 

 

Så hela förra veckan gick åt att torka spyor, tvätta lakan och handdukar, sova väldigt lite, må illa, vara orkeslös och allt det där. Men nu är vi friska och back on track!

Veckan har börjat bra och jag är positivt inställd på att den kommer att fortsätta lika bra. Har inga stora planer eller måsten denna vecka så blir spännande att se vad som komma skall. 

Vi vs. Internet 0-1

Hej kära vänner!

Vårt internet har varit down i en par dagar redan och kommer att vara det en par dagar till! Vi ska byta internet och tydligen har vi missförstått JNT eller så har de missförstått oss så de stängde ner nätet tidigare än tänkt. Hur som haver, inget internet=blogga från mobilen=suger! 

Så ni vet ju vad som händer här på bloggen de kommande dagarna; inget!

Men som jag sagt tidigare, instagram och snapchat is the shiieeet! Jag går under namnet janicaida på båda ställen.

Ha en trevlig fortsättning på veckan så hörs vi! Peace!

Lika länge ute som inne

Så sjukt att Melvin nu har funnits lika länge på utsidan av min mage som han fanns på insidan. Oxå sjukt att jag har redan varit nio månader mammaledig. Femtonde januari är min allra sista dag. Tänk vad tiden gått.

 

Kommer ju förstås fortsätta vara hemma så det gör mig inget att det tar slut. Jag känner dessutom att jag sku verkligen int vara redo att börja jobba nu. Så vi gjorde nog ett klokt beslut. 

Och Melvin då.. Växer och utvecklas i raket fart. Hans personlighet har oxå börjat komma fram riktigt ordentligt. Och han har helt klart ärvt mycket av sin mor. T.ex. dåligt tålamod. Heheh. Så kan han visa vad han vill ha. T.ex. om han vill upp i famnen så kommer han fram till benen och flaxar med armarna. Haha, det så sött.

  Han är så duktig, vår Melvin!

Det bästa med honom är nog ändå det att han är så otroligt mysig! Han vill gosa och mysa i famnen hela tiden. Och han kan göra det länge. Ibland sitter vi typ i en timme i soffan och bara gosar. Så skrattar och pajar han mig, tar hårt fast i min arm och borrar huvudet i mig. Ååh gosebollen alltså!

 

 

Gott med älg

Ikväll har jag ätit nått jag aldrig trodd jag sku äta!

Vi brukar få älgfärs av Johnnys en släkting som jagar älg.

Oftast är det bara mannen i huset som äter det och det pga att han har sagt åt mig

att det smakar underligt. Och vem vill nu äta nå som smakar underligt?

Nej tack liksom. Alltså betyder det att jag aldrig smakat det. 

Nå så på jul annandag så var vi dit till hans släkting på tre rätters middag och

såklart fick vi mera älgfärs av dem, typ två kilo, och visst tackade vi och tog emot.

Annat kan man ju int göra.

Så prata vi om att vi kan ju testa att laga Chili con Carne på det för det är ju kryddstarkt,

så då borde man int känna av den där "underliga" smaken. Riktigt rätt hadd jag.

Jag kände ingen underlig smak och jätte gott var det.

Vet int varifrån Johnny fått att det sku smaka underligt för det tycker jag int att det gör.

Såklart smakar det inte som gris- eller nötmalet men HALLÅ..

det är ju faktiskt älg så int så konstigt.

Enda som jag tyckt va underligt, om nå ska va underligt,

så var det de att köttet är jätte magert.

Fick tillsätta ganska mycket fett så det int sku bli torrt.

Hur som haver..

Eftersom att det hadd lämna av älgfärsen så tänkt jag att vi kan lyxa till det med hemlagade hamburgare.

Jag slängde ihop en helt vanlig köttfärssmet och stekte biffar, lagade batatfranska i ugnen och kokade grönsaker.

Som krona och botten använde jag svag rostat rågbröd, fyllde burgaren med sallad, majonäs, biff och ost.

OCH DET BLEV HIMMELSKT GOTT!

Nu kan jag faktiskt erkänna att jag fattar vad Johnny menar med den underliga smaken.

Jag tycker dock int att det är en underlig smak. Snarare så att jag känner en starkare smak av köttet.

För alla kan ju hålla med om att malenkött int smakar så värst mycket om man int kryddar det.

Men älgfärsen smakar faktiskt av nått fast man int kryddar det.

Det är det som är skillnaden!

Fy, dumma pottan!

Vi har köpt en potta! Så vi har börjat potträna Melvin. Egentligen har jag tänkt på det redan då han var 6 månader men jag har ba int komi mig för att köp en. Men nu har jag gjort det och vi har börjat på.

Det går helt sådär. Första gången jag la honom på pottan fattade han ingenting och typ kasta sig åt sidan för att komma sig bort. Sen andra tredje fjärde osv gångerna var det samma sak. Vi hadd nu honom att sitta där en stund och så berättade vi åt honom vad man gör på pottan och berömde honom om hur duktig han är. 

Men så mitt i allt så blev han livrädd. Då jag la honom och sitta på pottan så började han gråta helt hysteriskt. Jag tog opp honom på skötbordet och han lugnade sig på en gång. Och efter det så har det fortsatt likadant varje gång. Bara hysteriskt gråt. Han vill bara int sitta på pottan och klart jag  int tänker tvinga honom till det heller. 

 Ibland går det att distrahera honom med en bok eller liknande och då går det helt bra för honom att sitta där. Han har nog inte kissat eller bajsat i pottan ännu men så länge han ens sitter där en minut är vi ett steg på vägen.

 Från och med nu kommer jag dock fortsätta att lägga honom på pottan på morgonen, efter maten och på kvällen. Men börjar han gråta tar jag såklart bort honom. Jag ska uppmuntra och berömma honom varje gång jätte mycket. Jag tänker att med tiden går nog hans skräck över. Och nej, jag har ingen panik med att få honom att bli blöjfri! Det ska såklart få ta den tid han behöver. Men slutar jag att potträna honom helt så kommer han ju aldrig vänja sig vid den.

bild

Först tänkte jag att kanske vi köpt en "dålig" potta som är obekväm

Sen då jag tänkte lite närmare på saken så låter det ju bara sjukt att det sku finnas obekväma pottor!

Hahaha eller vad vet jag.. Kanske det ändå sku va bekvämare med en babybjörn potta som

är mer som en stol. Nåja, nog ska väll Melvin bli van, med pottan vi köpt, sen då han är redo!

Så här vill jag leva

Jag har inte gett några nyårslöften i år och det pga att jag vill sen inte bli besviken

då jag bryter ett löfte. Däremot har jag lagt upp mål för detta år som jag gärna vill uppnå. 

1. Följ alltid magkänslan

Jag ska alltid lyssna på min magkänsla.

Det är så många gånger som min magkänsla sagt att "detta är fel"

men jag har ändå vila tro tvärtom. Tyvärr har jag blivit besviken de gångerna.

Precis som min magkänsla sagt till mig att jag kommer att bli.

2. Sluta umgås med folk som fyller dig med dålig energi

Borde verkligen sluta hänga runt folk jag inte... hmm hur ska jag säga det snällt?

Kommer så bra överens med kanske? Man kan inte komma överens med alla.

Och såna människor suger ut all min lycka och ersätter den med det motsatta.

3. Njut mera av det du har och längta inte efter det du inte har

Jag gör detta all the time.. Ska alltid ha mera! Otacksamma jäkel.

Fast jag egentligen redan har allt vad jag behöver och önskar.

Hoho, blir nog ändring på detta nu!

4. Gör det du känner för att göra

Känner jag för att resa? Shoppa nya kläder? Äta en hel kladdkaka?

Dricka Cola till frukost? Sova i tält? Bajsa en timme?

JAAA då fan tänker jag göra det!! Livet är för kort för att inte göra det.

5. Älska mera, hata mindre

No words needed! 

Att jobba eller inte jobba...

Vet ni vad? Januari är sista månaden av min mammaledighet. Nu har jag snart varit mammaledig i nio månader. Sjukt hur snabbt tiden gått eller hur? Och som ni säkert förstår så måste jag så småningom börja bestämma mig om vad jag ska göra nu resten av året. Först tog jag det ganska självklart att jag ska jobba nu i sommar. Då är ju Melvin 1,2 år och Johnny sku ha 6 veckor pappaledigt pluss 4 veckor semester att ta ut. Alltså 10 veckor ledigt allt som allt. Och så klart är det ju allra bäst att jag jobbar och tjänar in lite pengar nu då jag inte är mammaledig mera och sku få ynka 300€ i månaden. Det har vi egentligen varit överens om sen innan Melvin ens föddes.

Men ju mer Melvin växer och utvecklas, desto mer fäster jag mig vid honom. Jag vill absolut inte vara ifrån honom mer än vad jag måst. Han är dessutom bebis bara en gång i livet och den tiden tänker jag fan inte missa.

Så strax före jul satte vi oss ner och funderade på hur vi ska göra nu till sommaren. Sett från den ekonomiska sidan så är det mycket bättre för oss om jag jobbar och Johnny tar ut sina ledigheter för att vara hemma med Melvin. Men då är ju saken den att det ekonomiska betyder jäkla lite mot vad tiden tillsammans med Melvin betyder. Så efter många om och men bestämde vi oss för att jag ska stanna på vårdledigt! Alltså får jag vara hemma med Melvin åtminstone ett år till!

Jag är så jääääätte glad över det beslutet! Det var som att tusen kilo stenar föll från hjärtat då Johnny sa att det är helt okej att jag stannar hemma och att vi nog fixar det ekonomiska på ett eller annat sätt. Det är surt att man ska måst vara så beroende av pengar i dagens läge, att man nästan skiter i att vara hemma med sina barn för att man inte har råd. Men men, det är väll kanske oxå mycket i hur man prioriterar.

Vi har nu i alla fall valt att prioritera Melvin och det att jag ska få va hemma med honom.

Vilket är såå tacksamt eftersom att jag vet att alla inte har den möjligheten hur de än försöker. 

Det runda bordet

Alltså då jag och Johnny flyttade tillsammans började vi riktigt från noll med möbler. Ända vi ägde var typ säng, soffa och tv. Så vi fick alltså fixa nästan allting nytt. Vi gjorde såklart en roadtrip till Ikea (som alla andra nyinflyttade brukar göra) och så fyndade vi en del möbler på olika loppisar som vi då piffat upp på ett sätt eller annat.

Men det som vi aldrig köpt var ett köksbord till köket. Eller vi hadd mitt ett bar bord med två stolar som var ganska högt men vi använde det aldrig utan vi åt alltid vid bordet i matsalen. Vilket till en början gick helt bra. Men nu efter att Melvin började sitta med oss vid matbordet och gärna följer med vad som händer så blev det lite jobbigt att kocka i köket men äta i matsalen. Så jag började leta efter ett nytt, ordentligt bord åt oss till köket.

Kollade igenom alla butiker och loppis sidor på nätet men hittade inte riktigt det vi sökte. Eller jaa nog hitta jag men vill inte betala flera hundra euron för ett nytt men heller inte 100€ -> för ett begagnat bord som kanske måst målas eller repareras på ett annat sätt.

Men så en dag gick jag in på Retro (en secondhand butik) OCH DÄR STOD JU MITT DRÖMBORD! Sprang fort som F till kassan och sa att "jag köper det där bordet" och killen i kassa bara "ok 40€ blir det": Tappade hakan i golvet! 40€ för ett matbord med fyra stolar, he noo itt na rokot he ska ja säg. Dock behövde det lite extra mycket kärlek men för ynka 40€ så var det helt ok för mig.

Mamma tyckt jag sku behålla svarta färgen.......... Men det tyckt int jag eftersom att vi har mörkt golv och svarta!!!! kakel i köket så det sku ha blivit allt för mörkt och dystert. Så jag for till Prisma och köpte en burk med vit färg, några penslar och lite sandpapper. Efter fyra kvällar av restaurering så blev jag klar.

Tyget på stolarna ska dock ännu bytas. Men har inte hittat det "rätta" som jag tycker att sku passa. Så det får va så där nu tills vidare. Jag är faktiskt riktigt nöjd med mitt fynd och hur slutresultatet blev! Bordet gav dessutom en riktigt mysig och hemtrevlig känsla i köket!

Nästa projekt blir att måla köksskåpen. Hatar den där äckliga träfärgen. Men det tänker jag vänta med till våren så jag kan måla ute i förrådet. För sku aldrig få det gjort inomhus med Melvin snurrandes i benen.

De där grynen i Melvins mun

Skepp ohoj vilken storm det varit här!

Melvin har fått sin tredje och fjärde tand och AJ så det gör ont!

Han dreglar floder, tuggar och biter på allt, han bajsar sju gånger om dagen

och han skriker nätterna igenom.

Det är hemskt. Hemskt för att jag inte kan lätta på hans smärta som

kommer under natten. Fast vi ger värkmedicin så hjälper det inte.

Han somnar nog helt bra om kvällarna och sover sen till typ 2-3.

Men då bryter det ut och håller på i flera timmar. 

Först på morgonkvisten somnar han om och sover då gott i 3 timmar.

 

Men trots denna storm med tänder så är han nöjdare än nöjdast!

Och han är så otroligt duktig!

Under julen och nyår har det ju blivit en hel del besök hos vänner och familj.

Men inte ett knyst från Melvin. Han har bara varit glad och nöjd och njutit

av alla uppmärksamhet han fått.

Älskade unge! Tänk vilken tur att just vi fick dig!

Gott nytt år!

Plötsligt är det 2016!

Fast det just kändes som jag var gravid och såg så mycket framemot året 2015.

Året som gick blev precis lika bra som jag hadd tänkt. Och lite bättre till och med.

Som Carro så tänkte även jag lista mina höjdpunkter från året.

 * Jag gick in i året med vetskapen om att jag ska föda en liten kille. Jag var strax över halvvägs gravid då året böt från 2014 till 2015.

* I januari var jag och Johnny till Oslo för att träffa mina bästa vänner från Norge, Simone och Daniel. Då var det 1,5 år sen jag träffat dem sist. 

* I februari fick jag vara på plats i Dragsvik då min syster Heidi svor faneden! Det var sååå häftigt och jag är otroligt stolt över henne! (läs mera här)

* Jag fick tre nya underbara vänner, Betti, Carro och Sofia! De som stöttat mig genom graviditeten, under hela förlossningen och såklart tiden efteråt. Jag kan dela min glädje, irritation, mina tårar och min kärlek med dem! Det är en stor trygghet för mig då jag blir osäker på mig själv.. Och kan säga att utan dessa brudar vet jag inte hur jag sku ha klarat igenom allt detta! Tack för att ni finns där för mig alltid då jag behöver er! <3

* I mars for jag äntligen på mammaledigt! Nu var det spännande tider!!

* I april fick jag vara med om det största som hänt i mitt liiv, nämligen att föda vår son Melvin till världen! Har aldrig upplevt så mycket kärlek på en och samma gång, Och det är absolut det mäktigaste jag någonsin gjort eller kommer att göra! 

* Jag har kommit ännu närmare mina bästa vänner, Hanna och Janna, och vi har en så stark vänskap som ingenting här i världen kan nånsin förstöra! Vi har nu varit vänner i 11 år! Utan er, inget liv! <3

* Jag blev en i Mamacitas! Vi dricker kaffe, lunchar, skrattar, pratar, leker med våra bebisar och bara har det mysigt tillsammans. Nånting av det bästa som finns! Sen gjorde vi oxå en webb-serie om vår vardag. På ett humoristiskt sätt. Det blev verkligen succé och hoppas vi snart kan spela in flera avsnitt! (Se avsnittet här.)

* I  oktober fick jag äntligen hjälp med min atopiska hud! Fick gå på ljusbehandling och fick vägledning i hur man tar hand om huden då man lider av eksem. En av det absolut bästa händelserna under året.

Så är ju förstås alla dagar jag spenderat med mina vänner skrattandes och gråtandes, kvällar jag pumpat igenom bodypump passen, löprundor i sensommaren, alla dagar vi spenderat på villan i Vargholmen, middagar med min mamma och mina systrar, myskvällarna med Johnny, all uppvaktning vi fått då Melvin föddes av både vänner och familj och helt enkelt vardagen i sig varit guld värd detta år! Sån där små saker som jag lärt mig att uppskatta den senaste tiden har verkligen gjort mitt år! 

2016 kan knappast bli ett lika bra år men det finns så mycket roligt att se framemot! Det blir åtminstone en resa utomlands (men hoppas på fler hehe), jag har två vänner som är gravida, vi har bestämd att jag ska stanna på vårdledigt, jag ska får träffa mina norska vänner i år igen <3<3 OCH MYCKET MER!! Så jaa, nu då jag lägger det såhär svart på vitt så kommer det ju bli ett minst lika bra år som förra året! Du är såå välkommen, 2016!