tag:blogger.com,1999:blog-14718684819336209472024-03-13T16:02:22.956+02:00Allt är som förr bara att bättreJanicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.comBlogger402125tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-84354940440802171332018-05-12T07:27:00.000+03:002018-05-12T07:27:08.008+03:00Vi ska bygga hus. Eller?<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vi har redan ett år pratat om hus. Att vi ska så småningom köpa nått eget. Och pga mina mögelallergi så bestämde vi oss ganska fort för att vi <b>ska bygga ett hus.</b> Men rätt fort insåg vi att det kommer aldrig bli till nått om vi ska stå med spik och hammar i handen. Det sku högst antagligen sluta med att vi hamrar sönder varandra. Så vi kom fram till att vi beställer ett nyckel-i-hand hus. Alltså att vi planerar och bestämmer allting hur vi vill ha det, huset anländer, byggarbetarna smättar upp tapeterna och kök- och badrumsinredning och när minsta lilla detalj är på sin plats så får vi nyckeln i handen och vi kan börja bo. Okej, lite mera komplicerat än sådär är det nog men ni fattar pointen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<img alt="" id="id_7819_a7fa_24a9_3d7f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-NmxLbTCyUdg/WvZrZNWYOVI/AAAAAAAADS4/QefOj_87bWwztict_bVvH2BpnAEHW-HfwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="display: block; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; width: 616px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
Vi har seriöst googlat sönder på alla husleverantörer. Beställd broschyrer, mailat fram- och tillbaka med olika försäljare, varit på husvisning och sökt tomt som för sista dagen. Jag följer inredningskonton på instagram, söker inspiration på Pinterest, vi går på mässor and what not. Vi börjar liksom ha på klart vad det är vi vill att vårt hus ska bestå av.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men alltså då det väl kommer till kritan så fegar jag nästan ur! Tänk om vi köper ett hus som vi sen inte gillar? Tänk om vi väljer fel kakel till badrummet eller helt hemska och opraktiska köksskåp?! Fatta hur många beslut som ska tas? Det är ju inte som att man bygger om badrum eller kök sådär bara. Eller flyttar huset om man inte trivs med grannarna. Man investerar ju faktiskt flera tio- och hundratalstusen i huset!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<img alt="" id="id_ae14_bbeb_1d09_eeb" src="https://lh3.googleusercontent.com/-4Hir9aqMjys/WvZrZMn481I/AAAAAAAADS8/tgS78MH9Gts5JpFNHx_tdE9Or1_mLCSwACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="display: block; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; width: 616px;" title="" tooltip="" /><br />
Ibland så tänker jag om jag använder badrumskakel och köksskåp som en ursäkt till att <u>inte</u> köpa hus? Just för att det är så himla stort och skrämmande beslut att ta. För tänk om vi sen inte har råd att betala på lånet, betala kostnader kring huset osv och vi hamnar att bo på gatan?! Okej, vi har ju faktiskt en hållande budget och vi kommer ju båda att jobba. Men det är bara så skrämmande.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<img alt="" id="id_38b4_5419_b242_3c72" src="https://lh3.googleusercontent.com/-TOENkcA_vpA/WvZrZJiFENI/AAAAAAAADTA/s05ZBqak06099EG78_L5RXoUq245ayvZgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="display: block; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; width: 616px;" title="" tooltip="" /><br />
Jag längtar efter att få ha ett eget hus. Och när den dagen sen väl kommer så vet jag att det var och är det rätta beslutet. <b>Men det är så himla skrämmande!</b></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-84974100344981757072018-05-11T22:24:00.001+03:002018-05-11T22:57:25.559+03:00Summer, please stay!<div style="text-align: justify;">Ååh vilket underbart sommarväder vi haft de senaste dagarna! Speciellt idag har det varit 10/10. Tyvärr har inte mitt humör varit lika somrigt. Först var jag riktigt ledsen och nedstämd. Har känd en stark känsla av ensamhet och som att allt jag gör är bara fel. När de känslorna började försvinna var jag bara trött och så tom på känslor. Orkade inte känna nått eller bry mig om nån.</div><div style="text-align: justify;"><br></div><div style="text-align: justify;">Igår kväll var jag riktigt orolig för att vi inte sku kunna delta på ett kalas vi var bjudna till idag, just pga mitt humör. Ingen vill ju umgås med nån som knappt orkar prata eller ens vara närvarande. Men imorse när jag vaknade så var allting så jäkla underbart. Jag kände att jag var mitt rätta jag. Orken var på topp och såhär mycket motivation har jag inte haft på gud vet när. Det var så himla skönt att känna igen sig själv!</div><div style="text-align: justify;"><br></div><div style="text-align: justify;"><img id="id_80c6_4939_9152_5d31" src="https://lh3.googleusercontent.com/-AUIucU4mngc/WvX1W7xnJnI/AAAAAAAADSY/Aw1-mwKlN38QQ28PTifWHfbf8OsiZdSGQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 616px; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; display: block;"><br><br>Men det bästa med dagen var ändå det att jag klarade av att tackla en besvikelse <b>UTAN </b>att falla till botten. Ni förstår inte hur otroligt jobbigt det är att en så liiiiten, liten sak kan göra så att jag faller tillbaka till ruta ett. Och då mår jag så himla dåligt i flera dagar. Men idag så har jag klarat det! Visst, jag blev lite ledsen men det förstörde inte resten av dagen.</div><div style="text-align: justify;"><br></div><div style="text-align: justify;">Och dagen ja. Den har varit så somrig som den bara kan bli. Utomhus kalas, sola på balkongen, jordgubbar och glass, donkken mat och en kall öl på det! Livet är bra gött idag! Fasar dock för morgondagen och hur mitt humör kommer vara. Är lite rädd att all min goda energi gick åt denna dag och att jag är helt tom imorgon. Den som lever får se.</div><div style="text-align: justify;"><br></div><div style="text-align: justify;"><br><img id="id_dfe0_fe32_5d43_9bbb" src="https://lh3.googleusercontent.com/-G8b_8Qt92U4/WvX1XVparyI/AAAAAAAADSg/GqbBXQL7pUgSr35LJXCnl9GnrPCuzeNwQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 616px; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; display: block;"><br><br><br></div>Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-77904710370797220782018-05-06T12:01:00.001+03:002018-05-06T12:01:42.124+03:00Någon fyller år idag<div style="text-align: justify;">And that’s me! Jag och Johnny fira igår med date på Ludwig Steakhouse och det var så otroligt mysigt. Idag väcktes jag av frukost på sängen och en 3 åring som avslöjade vad som fanns i mitt paket haha! Mer än så blir det väll inte.</div><div><br></div><div><img id="id_e04a_e77e_911b_8893" src="https://lh3.googleusercontent.com/-4VRObXZhd-o/Wu7EdD0eEiI/AAAAAAAADR8/UeQMg54tU-I019MAdpop-cYfAVZHC8IyQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 616px; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; display: block;"><br><br><img id="id_2c0e_9218_f654_8788" src="https://lh3.googleusercontent.com/-DGjz4BR9MqY/Wu7EdDN9A6I/AAAAAAAADSA/mPQFE5Sg2241-qDfPkFdLVey-9bBhLoJwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 616px; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; display: block;"><br><br></div>Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-50440188628523831582018-05-04T23:07:00.001+03:002018-05-06T12:02:57.556+03:00En lite bättre vecka<div style="text-align: justify;">Jasså, så fredag idag igen! Känns som att det var igår som jag så suckade över hur uslig förra veckan var. Kan dock säga att denna vecka har varit allt annat än uslig.</div><div style="text-align: justify;"><br></div><div style="text-align: justify;">Johnny har varit ledig hela veckan och vi har hunnit med en hel del. Firat Vappen och 1:a maj, lekt med kompisar, umgåtts med min syster och igår var vi en snabb sväng till Haparanda. Oftast då Johnnys ledighet närmar sitt slut är jag bara glad för vi går så fort varandra på närverna haha! Men denna gång är det nästan tvärtom. Vi har haft det så otroligt roligt och mysigt tillsammans och det har faktiskt varit bara familj och kärlek i fokus. Precis vad vi alla behövde.</div><div style="text-align: justify;"><br></div><div><div style="text-align: justify;"><img id="id_ea60_fa2a_4fcb_dc0f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-XXxgp7H-UTo/Wuy9baBW9hI/AAAAAAAADRs/zMvw_62ukSM2MGECSHXX_VhfX_MZcCjuwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 616px; height: auto; margin: 4px auto; display: block;"></div><div style="text-align: justify;"><br></div><div style="text-align: center;"><b>Foto: </b><i>Alice Snellman</i></div></div><div style="text-align: justify;"><br></div><div style="text-align: justify;">Till min lycka är det ju inte över ännu. Imorgon ska hela familjen gå på marknad på förmiddagen och efteråt ska jag och Johnny på date. På söndag blir jag 20 år för sjunde gången så då förväntar jag mig glitter, guld och unicorns och grattis-hälsning av presidenten! Ska det va så ska det va ordentligt. Nånej.. jag älskar min födelsedag men är nog riktigt nöjd med lite skumppa och blommor! My guilty pleasure.</div>Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-55067304256502595902018-05-03T09:45:00.001+03:002018-05-03T11:08:34.956+03:00Mental coaching<div style="text-align: justify;">
<b>Igår träffade jag en mental coach</b>. Han ska hjälpa mig med två saker; att hantera stress och att hitta motivation i vardagen. <a href="https://janicaida.blogspot.fi/2018/04/det-gar-inte-att-dolja-langre.html?m=1" target="_blank">Iom min depression</a> är dessa två saker nånting jag inte alls kan hantera och det gör min vardag så otroligt tung. Alla dagar är ju inte dåliga dagar men tyvärr är de flera än de bra. Så tillsammans med Rolli Snellman ska vi göra en förändring.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<img alt="" id="id_f01a_48f5_3250_d2ad" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ptGszMltq_A/WuqxIS2dq1I/AAAAAAAADRU/m25A9qJu3j03_ge5FDnNOTpfpN5BO-s3wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="display: block; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; width: 616px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Så, hur var första mötet då? </b>Det var så otroligt intressant! Och så otroligt logiskt när han ritade och förklarade hur vi människor funkar i det mentala. Jag kände på en gång att jag har fokuserat på helt fel saker och att mina mål för att komma ur detta har varit helt fel. Jag har helt enkelt velat ändra på helt fel saker.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Men vad gjorde vi egentligen?</b> Nå, först så pratade vi lite om mig och vem jag är så att han sku få ett litet grepp om mig. Sen höll han en liten ”föreläsning” åt mig om de fysiska och mentala reaktionerna vi människor har. Efteråt berättade han hur vi skulle jobba med mig och vad det är som vi ska ändra på. I slutet av mötet gjorde vi andnings- och avslappningsövningar och jag fick ett litet träningsprogram som jag ska följa nu varje dag tills vi träffas nästa gång. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Själva mötet</b> tog nästan två timmar men det gick verkligen i ett huj. Det var verkligen såå intressant och redan nu öppnade han många tankar i mig och jag kan se vissa saker i ett annat perspektiv. Men jag sku nog inte ha klarat av nå mycket mer än så för det var otroligt energikrävande. Speciellt efter övningarna vi gjorde så kände jag mig så dåsig och lite illamående så jag ville direkt i sängen. Har inte varit i så avslappnat läge på vem vet när senast och det var så otroligt mycket känslor som kom upp så det tog hårt på. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Jag känner </b>att jag har hittat det som behövs för att jag ska bli frisk. Det kommer att ta sin tid och jag kommer att gå fram ett steg och sen ramla två steg tillbaka. Men jag måste bara tillåta mig att göra det. För det finns ingen quick fix till sånthär. Jag var superglad igårkväll men ligger på botten idag. Är på så pissigt och hemskt humör men jag var beredd på att det sku bli såhär. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Nå, jag har ju </b>i alla fall påbörjat min healing och endast det är ett så stort steg. Och jag <b>vill </b>ju verkligen detta! Jag vill det så mycket att till och med andra märker hur mycket jag vill det. He blir noo så braa så!</div>
<div>
<br /></div>
</div>
<div>
<img alt="" id="id_f072_6384_d26d_2c0c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-rpXh9HcaMF4/WuqxIfgEnOI/AAAAAAAADRY/yfiK0Son57kfuNu9WM87Cd_Int0clDLeQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="display: block; height: auto; margin-left: auto; margin-right: auto; width: 616px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-67936079218100965422018-04-27T22:35:00.000+03:002018-04-27T22:35:04.715+03:00Pissiga veckor<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Det har varit två riktigt pissiga veckor.</b> Eller förra veckan var jag bara trött men alltså den här veckan.. Mitt humör har varit riktigt dåligt, jag har lipat från morgon till kväll <br />
och varit så otroligt irriterad på allt och alla. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<b>Johnny har jobbat såå mycket</b> och jag vet att det påverkar mig och mitt humör just nu. Jag blir så ensam och ängslig då han sticker iväg på jobb och jag blir "ensam" hemma. Egentligen är det inte bara då just han far iväg utan alltid då jag skiljs åt med nån när och kär person så får jag riktigt dåligt att vara. Som i veckan då vi var på Maxifun med kompisarna och de for hem tidigare än oss så fick jag värsta paniken. Känner som ingen trygghet i mig själv och jag är så beroende av att ha nån nära mig hela tiden. Det är väl en rädsla över att bli övergiven som av en eller annan orsak fått utrymme att gro i mig. Så surt att känna så. Har aldrig tidigare varit sån utan jag har haft lätt att vara ensam och för mig själv men det går som bara inte just nu. Som tur har jag ju alltid nån av barnen runt mig så helt ensam behöver jag ju aldrig vara. </div>
</div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Nå, nu börjar Johnnys jobbiga jobbperiod</b> lida mot sitt slut och hela nästa vecka är han ledig då han <b>äntligen</b> får ha vintersemester. Dessutom blir det en riktigt kalasig vecka då vi firar vår 5 års dag på vappen och jag fyller år nästa helg. Tanken var att vi sku åka på kryssning men jag och barnen har dragit på oss värsta förkylningen och med tanke på mitt humör de senaste veckorna så tror jag att det blir too much. Istället har Johnny bjudit ut mig på date nästa lördag och det är nått jag verkligen ser framemot. Saknar så att ha egen tid med honom och tajmingen kunde inte bli bättre. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-25738748099182422232018-04-24T15:31:00.000+03:002018-04-24T15:31:16.530+03:00Det går inte att dölja längre<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
En tid trodde jag att allting handlade om förlossningen eftersom att <u>alla</u> känslor kom efter att bebisbubblan sprack och verkligheten kom emot. Men med tiden märker jag att det går mycket längre tillbaka än så. Ungefär till hösten 2016.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det var då alla motgångar började. Min hälsa var sämst, vi bodde i ett hus med <b>svartmögel</b>, jag hamnade att sluta på mitt jobb och jag var så ensam. Dessutom flyttade vi en bit utanför stan och jag blev ännu ensammare av det. Johnny jobbade och jag spenderade mina dagar med Melvin, i en liten by var det fanns endast en sketen lekpark. Det är väl inte så konstigt att man vantrivs.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Våren 2017 blev jag gravid med Iselin. Redan innan graviditeten var jag så otroligt utmattade och skör men vi välkomnade den efterlängtade graviditeten med öppna armar. Det gick knappt en vecka efter att jag plussat som det <b>värsta</b> illamåendet slog på. Jag kunde varken äta eller dricka. Mina mornar gick ut på att ligg på wc golvet med en fundersam tvååring bredvid mig. På kvällarna grät jag av förtvivlan och med alla motgångar från hösten 2016 i bagaget så blev det riktigt hemskt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vid midsommar 2017 flyttade vi <b>äntligen</b> tillbaka till stan. Och bara det gjorde mig mindre ensam. Nu hade jag t.ex mycket närmare avstånd till mina vänner och orkade, trots illamåendet, träffa nån nu som då. Tyvärr så var min pollenallergi så hemsk så jag klarade inte av att vara på utsidan typ 80% av sommaren men som tur var mina vänner och hälsade på mig rätt ofta under den värsta perioden så det gick helt bra ändå,</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Mot hösten försvann mitt illamående och jag kunde börja äta igen. Men såklart fick jag både ryggproblem, foglossning och sammandragningar istället. Dessutom växte inte Iselin som hon skulle så jag sprang ut och in till sjukhuset hela tiden. Såklart växte oron och samtidigt började kroppen fyllas med skuldkänslor. Skuldkänslor för att jag inte hade ätit på typ 20 veckor och skuldkänslor för att jag inte orkade med Melvin lika mycket som tidigare. Jag låg mest hemma och grät dag som natt och jag hade <b>ingen</b> glädje inom mig. Mina tankar var så mörka och jag hade ingen att prata med. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
En dag, i slutet av graviditeten, brast allting och jag ville bara dö. Paniken, ångesten och ensamheten körde rakt över mig och kvar i kroppen fanns ett stort tomt hål och en kropp som var genom rutten typ. Så kände jag mig. Till sist sa Johnny sådär försiktigt "<i>har du tänkt på att fa och prata med nån? för du är nog deprimerad</i>".</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så länge som jag vetat det men aldrig vågat acceptera eller säga det högt. Jag är inte rädd för att klassas som en "svag människa" men jag har alltid varit så rädd att ingen ska <b>tro på mig</b> och hur illa det faktiskt var med mig. Jag blev så arg på honom samtidigt som jag kände en enorm frihet.<b> Äntligen ska jag kunna söka hjälp.</b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
På efterkontrollen, ca 6 veckor efter förlossningen, så sa jag lite sådär försiktigt åt barnmorskan att "<i>jag mår nog inte så värst bra</i>". Till min lycka förstod hon direkt vad jag menade och hon bokade genast in mig till en familjeterapeut. Jag bara kände hur bra detta var och att det är början på ett gladare och friskare liv.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Redan efter första besöket blev det så solklart att var skon klämmer. Det öppnade min tankeverksamhet och jag har sen dess kommit fram till så många saker och kunnat jobba på det. Jag har bokat in flera pratstunder med terapeuten och jag kommer även att kontakta en mental coach som jag tror att ska kunna bryta mitt negativa tankemönster.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag är långt ifrån frisk nu och jag vet att det är en lång väg att gå. Men jag vet att jag har en bra början. Jag har acceptera mitt tillstånd, jag <b>vet </b>vad jag känner och jag <b>vet vad</b> <b>jag måste</b> göra för att slippa detta helvete. Och med rätta människor runt mig så vet jag att jag kommer att klara det.</div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-9729392048414477932018-04-11T21:14:00.000+03:002018-04-11T21:14:07.714+03:00Hela havet stormar<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Godkväll på er!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Tänk att man överlevde även denna dag. Redan från morgonen var mitt humör på botten. Så irriterad och arg på allting och helt utan nån orsak. Blev till och med sur då jag måsta byt blöja på Melvin imorse. Så då vet ni vilken nivå mitt humör har varit på. Dessutom hade vi inga planer för dagen så man visst ju att dagen sku bli lååång.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
På tal om humör.. <a href="https://janicaida.blogspot.fi/2018/04/en-pinnfarsk-trearing.html" target="_blank">Jag skrev ju i senaste inlägget</a> att vi tampas med starka känslor i huset så idag tog jag tillfället och diskuterade lite känslor med Melvin då han frågade så gulligt av mig "Mamma, är allt bra?". Vi pratade om att man ibland kan vara arg och lessen utan nån specifik orsak och att det är helt okej att ha en dålig dag ibland. Han var så med i funderingarna och det verkade som att han faktiskt tog in det jag sa till honom. En stund efter vår pratstund så föreslog jag nämligen att vi kunde gå på café och det var han ju snabb att tacka ja på. Då vi sen satt i bilen påväg till stan så utbrast han att "mamma jag är så glad att vi bestämde oss för att gå på café. Blev du oxå glad av det?". Så jag antar han märkte att mitt humör blev bättre då vi kom oss ut lite. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-UcCtaSKSIH4/Ws5KrnPZRWI/AAAAAAAADQk/WXBDFnq-bk8t-zhOAY-Wbe0mdMC8fcvmACLcBGAs/s1600/coffee-1030971_960_720.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="480" src="https://3.bp.blogspot.com/-UcCtaSKSIH4/Ws5KrnPZRWI/AAAAAAAADQk/WXBDFnq-bk8t-zhOAY-Wbe0mdMC8fcvmACLcBGAs/s640/coffee-1030971_960_720.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är nog så himla tråkigt att sitta hemma på dagarna och speciellt då det är fint väder. Men pga min näringsbrist så har jag inte mycket ork i att gå på playdate där ljudnivån är upp till tusen eller att gå ut på promenad/cykeltur eller annan aktivitet. Så café med mina småttingar på vårt favoritcafé blev lagom program för dagen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Humöret blev också bättre ju mer dagen gick. Melvin är i en så himla gullig och häftig ålder just nu så han får mig att skratta en hel del på dagarna och han lyckades med det extra bra idag. Pricken på i:et var ju att barnen somnade redan före kl 20 så jag har hela kvällen på mig att göra absolut ingenting! Gotta love it!</div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-47502028761016388512018-04-09T21:51:00.002+03:002018-04-11T21:17:18.793+03:00En nybliven treåring!<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Plötsligt blev den först födda tre år! Och som vanligt har året gått i ett huj. Dock har det varit mycket händelserikt iom att Melvin blev storebror. Dessutom har han utvecklats enormt mycket. Både fysiskt och känslomässigt. Lite tampas vi med hans starka känslor då han inte riktigt vet hur han ska uttrycka sig ibland. Jag försöker vägleda honom i det men det är faktiskt svårt eftersom att jag själv också har svårt att kontrollera mina känslor alla gånger. Men med tiden lär vi nog oss.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-kQhRxUekdqk/Wsuz_qzaIRI/AAAAAAAADP8/I_ckFpXUnfUBMLpHTvAG3bhuCgTnJsluwCLcBGAs/s1600/_DSC3205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1063" height="640" src="https://4.bp.blogspot.com/-kQhRxUekdqk/Wsuz_qzaIRI/AAAAAAAADP8/I_ckFpXUnfUBMLpHTvAG3bhuCgTnJsluwCLcBGAs/s640/_DSC3205.jpg" width="424" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<b>Foto: </b>Alice Snellman </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I helgen hadd vi kompiskalas och det tyckt Melvin va så jätte roligt! Så kul nu när barnen är så stor at de börjar förstå sig på det här med att ha kalas för de får så mycket mer ut av det nu. Efter kompiskalaset kom min pappa och mina systrar på kaffe och tårta. Så det har varit fullrulle här igen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-8T3nLLorHKE/Wsu05yjZ8KI/AAAAAAAADQM/Zj9NLghvbaQ9v4ki3n9pkCGlwSRdiOVDwCLcBGAs/s1600/melvin3%25C3%25A5r.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="384" height="640" src="https://2.bp.blogspot.com/-8T3nLLorHKE/Wsu05yjZ8KI/AAAAAAAADQM/Zj9NLghvbaQ9v4ki3n9pkCGlwSRdiOVDwCLcBGAs/s640/melvin3%25C3%25A5r.jpg" width="512" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Kan säga som så att det blev lite väl mycket <a href="https://janicaida.blogspot.fi/2018/04/lillasysters-dop.html" target="_blank">med allt program på påsken</a> och allt ställas inför Melvins födelsedag och kalas. Fast jag inte har stressat så mycket för allt ställas och fixas så har det minsann tagit på krafterna. På lördag fick jag plötsligt världens frossa och hög feber och jag la mig redan 18 tiden i sängen. Hela natten yrade jag sen och söndagen var nästan ännu värre. Hade ont i hela kroppen och en helt förjävlig huvudvärk. Mot kvällen släppte det lite men vaknade sen på natten av att huvudet dunkade och ett sånt fruktansvärt illamående. Fick spy flera gånger pga värken. Sov knappt nått under hela natten så idag fick jag nog känna mig besegrad och ringa på hjälp. Som tur kuna fammon koma och underhålla Melvin. Jag slängde i mig några deciliter vätskeersättning och kuna faktiskt sova en stund efteråt. <b>Så tips till alla er som lider av brutal huvudvärk och migrän; vätskeersättning is the shit!</b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
Känner att det blir en lugn vecka. På fredag har vi släktkalas för Melvin</div>
<div style="text-align: center;">
och sen är det som tur över med allt extra för vår del.<b> </b></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-5055369515907353332018-04-04T21:07:00.002+03:002018-04-04T21:09:38.628+03:00Lillasysters dop<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Oj, vet ni vilken bra påsk</b> vi haft i detta hus! Varje dag har varit fullspäckad med massa roligheter och vi har fått umgås med våra bästa människor. Påsken har varit sådär att man bara vill stanna tiden och leva i den stunden forever.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Den största av händelserna</b> var nog ändå Iselins dop som ägde rum i lördags. Tanken var att vi sku ha dopet hemma hos mamma men pga sjukdom fick vi flytta det hem till oss. Lite orolig var jag över att trycka in 19 personer i en lägenhet på 78 kvadrat men måste säga att vi lyckades riktigt bra. Vi hamnade att möblera om lite och skaffa extra stolar men det blev riktigt perfekt i slutändan. Alla hade en bekväm sittplats, luften cirkulerade och stressen existerade inte ens.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-sI0FVHKekyk/WsUNqbxs7AI/AAAAAAAADO4/DOQKlb00OlMNJW7aMLIwnETLiwkFBmvdACLcBGAs/s1600/dopcollage.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1600" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-sI0FVHKekyk/WsUNqbxs7AI/AAAAAAAADO4/DOQKlb00OlMNJW7aMLIwnETLiwkFBmvdACLcBGAs/s640/dopcollage.png" width="640" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
Jag hade frågat <a href="https://nouw.com/alices" target="_blank">Alice</a> ifall hon vill agera fotograf under dopet och som tur ville hon det. Hon tog en massa fina bilder på gästerna, dekorationerna, dukningen och själva dopceremonin. Ska bli så roligt att framkalla och laga ett litet fotoalbum om dopet. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-_ZFWvmElu7M/WsUNo3vgwhI/AAAAAAAADO8/NF2yq1OMF7YbNbzCmiTrb_C9T4k-KHuLgCEwYBhgL/s1600/dekorationcollage.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1600" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-_ZFWvmElu7M/WsUNo3vgwhI/AAAAAAAADO8/NF2yq1OMF7YbNbzCmiTrb_C9T4k-KHuLgCEwYBhgL/s640/dekorationcollage.png" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
Som fadder hade vi frågat min bästis Janna, en av Johnnys systrar och <u>min</u> fadders dotter. Vi är riktigt nöjda med vårt val och vi vet att faddrarna kommer att vara väldigt engagerade i Iselins liv vilket är viktigt för oss.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-fu0HoX8kYEs/WsUSPBmzVlI/AAAAAAAADPo/HJlKCNvYwGM2esE2zGchCF0sGJVMJXPHQCLcBGAs/s1600/faddrar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="324" data-original-width="480" height="432" src="https://1.bp.blogspot.com/-fu0HoX8kYEs/WsUSPBmzVlI/AAAAAAAADPo/HJlKCNvYwGM2esE2zGchCF0sGJVMJXPHQCLcBGAs/s640/faddrar.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
Blir riktigt varm i hjärtat då jag kollar igenom bilderna från dopet. Är så glad att vi har så många som ville vara med och fira och att det faktiskt gick så smärtfritt allting. Jag är SÅ nöjd med dagen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-BDBex31rx20/WsUPlimmuPI/AAAAAAAADPc/bGERRqkBjLgP6_2QH57-Lpb60mK6INOuQCEwYBhgL/s1600/dopjohhnyiselin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="637" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-BDBex31rx20/WsUPlimmuPI/AAAAAAAADPc/bGERRqkBjLgP6_2QH57-Lpb60mK6INOuQCEwYBhgL/s640/dopjohhnyiselin.jpg" width="424" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Vår lilla </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="color: #e06666; font-size: small;"><span style="font-size: medium;"><i><b>Iselin Elisabeth Johnnysdotter</b></i></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: right;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: right;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: right;">
<i>Foto: Alice Snellman</i></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-82553484892610880752018-03-25T21:05:00.001+03:002018-03-25T21:06:04.012+03:00Läsarfråga; Hur nattar ni barnen?<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Hur nattar du/ni barnen? Till
egna sänger? </i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Om du orkar skriva så tar vi tacksamma tips emot!</i> </div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<b>Melvin är, precis som mig</b>, en människa som verkligen behöver ha ett fullt sömnkonto för att kunna fungera som normalt. Det märks så fort på oss båda när vi sovit för lite. Vi behöver en tupplur på dagen och vi behöver komma oss i säng tidigt på kvällarna så att vårt humör hålls på en bra nivå. Och det där med att få Melvin i säng på kvällarna har nog varit så otroligt utmanande.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>I höst hade vi en period</b> då Melvin somnade först 22-23 tiden på kvällarna och vi höll på att bli galen. Dessutom var hela kvällsrutinen en enda cirkus. Så fort vi nämnde ordet "läggdags" så steg Melvins energinivå till tusen. Han sprang omkring och skrek, skrattade, hoppade, ropade och det gick absolut inte att få honom lugn. Vi provade med att vara "hårda" mot honom, ha honom på timeout, för honom ut på gården och springa av sig och att helt enkelt ignorera honom och bara vänta ut det. Men utan resultat.</div>
<div style="text-align: justify;">
<b><br /></b></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Så kom vi på att han kanske inte borde sova nån dagsvila</b> mera så vi tog bort den. Eller först kortade vi av vilan och sen tog vi bort den helt. Och visst, plötsligt tog nattningen 10 minuter. Men var det verkligen värt det? Kan säga att det var det verkligen inte! Första veckan gick ju bra men med tiden märkte vi att han var helt övertrött och han orkade knappt igenom dagen. Kvällarna gick ut på att han grät och skrek och det var inget annat än bråk hela tiden. Sen började han dessutom få svårt att somna om kvällarna då han var så övertrött så många kvällar somna han först kl 00. I princip hadd vi skapa en ond cirkel med att ta bort dagsvilan.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Då Iselin föddes och Johnnys pappaledighet</b> tog slut märkte jag snabbt att vi behöver en vilopaus under dagen för att orka. Jag sa helt kallt åt Melvin att "nu börjar vi vila på dagen så vi orkar vara glada och leka enda till kvällen". Till min förvåning var han helt med på noterna och dagsvilan var äntligen tillbaka i våra rutiner. Lite orolig var jag över hur det sku gå på kvällarna då vi ska natta honom men det blev faktiskt riktigt bra.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-mQZFg4RiPqc/WrfkkO0qePI/AAAAAAAADOc/FoHsDsBfDaAllXdI5lnaVVLRgAJoHCqhgCLcBGAs/s1600/_DSC6244.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1063" data-original-width="1600" height="424" src="https://2.bp.blogspot.com/-mQZFg4RiPqc/WrfkkO0qePI/AAAAAAAADOc/FoHsDsBfDaAllXdI5lnaVVLRgAJoHCqhgCLcBGAs/s640/_DSC6244.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<b>Foto: </b><i>Alice Snellman</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Men hur gör vi nu då då vi nattar?</b> Där runt halv åtta tiden lagar vi kvällis åt honom så får han se på barnprogram så länge han äter. (ca i 30 minuter) Sen byter vi till pyjamas, tar kvällstvätten och går in på hans rum. Där har vi sen lagt på mysbelysning och bäddat skönt i hans säng med kuddar och hans favorit kramdjur. Då får han välja om vi läser böcker, berättar sagor eller sjunger åt honom och så somnar han oftast till det. Det brukar ta en halv timme från det att vi far in på hans rum tills han somnar. Ibland snabbare och ibland längre men rätt så smärtfritt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Med Iselin går det ännu lättare.</b> Jag ammar/ger flaska, lägger henne bredvid mig i sängen eller i sin säng och så somnar hon inom 15-20 minuter. Och detta sker ofta samtidigt som Melvin nattas. Tycker vi har riktigt bra rutin på kvällarna just nu och hoppas ju verkligen det ska hålla i sig. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>För att få en smidig nattning</b> så brukar vi skapa en lugn atmosfär med dämpad belysning och så lite extra ljud som möjligt (tv, diskmaskin osv), så att Melvin hinner varva ner lite innan kvällsrutinerna. Sen låter vi det ta den tid som behövs för börjar vi skynda på Melvin så blir han bara upp i varv och då skiter sig allting. Så, satsa på att skapa en lugn atmosfär innan läggdags så är barnet lugnare sen då man väl lägger ner dom i sängen.</div>
<br />Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-37184425049717289002018-03-17T10:21:00.000+02:002018-03-17T10:21:17.663+02:00En liten berättelse om sängar<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vi lider av sovkaos. Eller ska vi säga sängkaos. I somras flyttade vi till höghus (tillfälligt) och kan säga det är inte det lättaste att flytta från 150 kvadrat till 79 kvadrat. Vi fick sälja bort hälften av våra möbler och att hitta en praktiskt lösning på möbleringen har inte varit lätt. Jag är ju en sån person att det ska vara så lite möbler och saker som möjligt så det är så öppet och luftigt som möjligt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Och ja, oj vad vi har flyttat omkring här och speciellt i sovrummen. Det började med att Melvin varje natt ville sova i <u>vår</u> säng bredvid<b> mig</b>. Och ju gravidare jag blev desto mindre utrymme blev det ju, så vi fick helt kallt köpa en enkelsängen som flyttade in bredvid dubbelsängen och Johnny fick börja sova i den. Sen närmare bf så tog vi in spjälsängen i vårt sovrum och nu kan jag säga att det fanns inte många cm kvar av golvytan som inte var täckt med säng. Men det funkade med denna möblering.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men redan nån vecka efter Iselins födsel så märkte jag att det kommer inte att funka i längden att vi sover så många på så litet utrymme då jag ska ligga och amma nätterna långa. Jag gillar som sagt inte att det är massa saker intryckt i ett rum så vi möblerade om. Vi flyttade enkelsängen in i Melvins rum så Melvin och Johnny började sova där istället. Det funkade.. tills jag insåg att Melvin har allt för lite utrymme att leka på så jag fick den briljanta idén om att vi sku byta sovrum.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så, vi möblerade om. Igen. Men det blev faktiskt mycket bättre. Melvin fick det större sovrummet så det var inga problem med att ha både enkelsängen och Melvins säng i hans rum. Johnny och Melvin sov gott där. Enda tills Johnny började jobba igen och Melvin blev störd av Johnnys väckarklocka som ringde före kl 06 varje morgon. Jag vägrar stiga upp så tidigt så jag kom på en ny lösning. Igen. Vi flyttade in Melvins säng i vårt sovrum bredvid dubbelsängen och spjälsängen. Enkelsängen lämnade i Melvins rum så Johnny inte ska bli störd av mig och Iselin då vi bökar på med amningen hela natten. Och så har vi sovit nu i en månad. Riktigt bra lösning och alla är helt ok nöjda med sömnen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-vUONER7seZM/WqzOSA_L7tI/AAAAAAAADN4/uM2UZtiPnBc6dCgoRo4oXQ6vuM9DILx0QCLcBGAs/s1600/_DSC6455.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1063" data-original-width="1600" height="424" src="https://4.bp.blogspot.com/-vUONER7seZM/WqzOSA_L7tI/AAAAAAAADN4/uM2UZtiPnBc6dCgoRo4oXQ6vuM9DILx0QCLcBGAs/s640/_DSC6455.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<b>Foto: <a href="https://nouw.com/alices" target="_blank">Alice Snellman</a></b></div>
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Tills för några dagar sen.. Melvin har nu i en veckas tid vaknat redan halv 7 (vanligtvis sover han till 8-9) och jag misstänker det är pga av Iselin. Hon har nämligen börjat med att hålla morgonshow med start kl 05, där hon ligger och pratar, skrattar och grymtar. Showen håller på till 7-8 tiden innan hon somnar om igen. Så jaa, Melvin blev helt enkelt störd av henne. Och jag tänker då inte börja stiga upp före halv 7 på morgonen med en gnällig och övertrött tvååring, så det fick bli ändring på det hela!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Eftersom att alla barnen nu i tre-sex månaders tid fått sova tillsammans with this mama var det dags för alla att börja sova i egna sängar. Så jag packade bort enkelsängen, flyttade Melvins säng i hans rum och spjälsängen blev bäddad och Iselin fick ett eget krypin i vårt sovrum. Då kvällen väl var kommen blev alla helt kallt nattade i sina egna sängar.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Första natten vaknade Melvin en gång och gnällde lite men somnade om efter en stund. Iselin ammade jag två gånger men hon sov mycket bättre än tidigare. Andra natten sov Melvin från 21.30-07 och kom sen i vår säng där han somnade om och sov till 8! Iselin ammade endast en gång under hela natten och första gången var först kl 04:50! Så himla skönt. Det var ett mycket bra beslut att lägga alla i egna sängar.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Men såklart, vill nån av barnen sova med oss så får de ju såklart göra det! Jag känner bara att vi behöver ha en rutin i sovandet nu då amningen med Iselin har stabiliserats och vi äntligen börjar ha ett rullande system i vardagen.</div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-83519928925568363252018-03-08T23:07:00.003+02:002018-03-08T23:07:53.341+02:00This crazy thing called "MOM"<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Plötsligt blev det så överväldigande att vara mamma. Allting vändes upp och ner och jag ville allra helst spola tillbaka tiden. Jag kände allt och sen inget. Tappade kontrollen helt. För vem är jag egentligen? Vad är det jag sysslar med?</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>För fyra år sen var jag Janica. En glad, positiv, spontan och full med energi. Jag hördes och syntes mest. Jag var totalt galen, på gott och ont. Jag dansade sent på kvällarna, slösade pengar på massa onödigheter, skrattade hela tiden åt allting och alla missöden tog jag med en nypa salt. Life goes on helt enkelt.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i> </i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Idag är jag fortfarande samma människa. Fast ändå inte. Jag är fortfarande glad och positiv fast det mest är tröttheten och uppgivenheten som syns utåt. Jag är full med energi men det är ingen som ser det för numera lägger jag den energin på mina barn. Jag syns och hörs men mest med mina barn hängandes i mig och med en röst som klingar av rädsla och kärlek. Jag är fortfarande galen och kanske till och med galnare än tidigare. Jag slösar fortfarande massa pengar men bara på nödvändigheter som t.ex mat och varma kläder. Jag skrattar massor men inte alls lika ofta som tidigare. För idag måste jag även gråta. Gråta av lycka över det jag skapat. Gråta av förtvivlan då det känns som att jag inte räcker till som mamma. Ibland måste jag känna oro. Oro över hur mina barn känner i framtiden pga mina handlingar. Gör jag rätt eller fel? Det går inte längre att blunda för alla missöden och livet går inte alltid att ta med en nypa salt. Idag är jag inte bara jag. Jag är en mamma och en förebild till två små människor. Jag ligger i beredskap 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-Bq2dZ7KlzJ8/WqGlLcGOz4I/AAAAAAAADNk/Kxhtxty_tZ4FQIFWCDcoCf0uzIcXNYFMACLcBGAs/s1600/_DSC6392.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1063" height="640" src="https://4.bp.blogspot.com/-Bq2dZ7KlzJ8/WqGlLcGOz4I/AAAAAAAADNk/Kxhtxty_tZ4FQIFWCDcoCf0uzIcXNYFMACLcBGAs/s640/_DSC6392.jpg" width="424" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i> Foto: A<b>lice Snellman</b></i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Men just idag, i skrivande stund, så har jag helt tappat bort mig och vet inte alls vem jag är. Jag är inte Janica och jag är inte mamma. Jag bara är. Och vet ni va? Det är helt okej. Det är helt okej att man bara är och inte alltid riktigt vet. Det är en stor grej att bli mamma. Hur förberedd du än är så kommer din värld att vändas upp och ner. Du kommer att känna känslor du aldrig känt förut. Du kommer att säga och göra saker du aldrig tänkt att ens existerar. Du kommer att se allting på ett helt annat sätt. Du kommer att lära känna en helt annan version av dig själv. Och det kommer ta sin tid innan du vänjer dig vid det. Men kom alltid ihåg, det är helt okej att det inte alltid känns helt okej!</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i> </i></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-91529143466518120182018-03-03T23:27:00.001+02:002018-03-03T23:27:20.267+02:00Jag behöver andas friskluft<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det senaste halvåret har jag varit isolerad i hemmet. Eller det känns så i alla fall. Har inte promenerat längre sträckor än den vi har mellan ytterdörren och bilen. Jag har heller inte tagit mig varken tid eller ork till att stå i en park medans Melvin springer och leker. Jag är lite osäker på vad det har berott på att jag faktiskt inte orkat ta mig ut ur hemmet. Först tänkte jag att det var pga graviditeten men det har ju fortsatt efter förlossningen. Det är synd. För jag har i princip "missat" hela vintern nu när vi äntligen haft en. Men idag blev det ändring på det. Redan då jag vaknade idag så bestämde jag mig för att <b>idag ska jag ut!</b> Passligt nog skickade mamma och frågade ifall vi vill komma med dem ut till villan för lite korvgrillning ute på isen och vad är nu bättre än det? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-dVmiR9wGuGM/WpsQit-w_zI/AAAAAAAADNU/HiChfWGzBSstJekwJjNtbMNXhETquA_0gCLcBGAs/s1600/IMG_0997.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://4.bp.blogspot.com/-dVmiR9wGuGM/WpsQit-w_zI/AAAAAAAADNU/HiChfWGzBSstJekwJjNtbMNXhETquA_0gCLcBGAs/s640/IMG_0997.JPG" width="480" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Och jestas vad skönt det var! Att bara stå där och andas in friskluft, känna naturen och framför allt att röra på sig. Jag förstår inte riktigt vad som hänt då jag bara lämnat bort alla utomhusvistelser. Förr var jag ute och rörde på mig varje dag och jag mådde så bra av det. Men nu så har jag inte varit ordentligt utomhus sen oktober!! Jag älskar ju verkligen naturen och det är nått jag behöver i mitt liv. Så det måste verkligen bli skärpning på den fronten om jag inte vill ruttna bort i en låda på 78 kvadrat!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Eller det blir egentligen skärpning på flera fronter! Har så nog av att jag spärrat in mig själv här hemma. Förutom att det är satans tråkigt att se dessa fula, vita väggarna så har det även gjort mig så osocial, tråkig och bitter. Jag känner absolut ingen som helst lust för att varken träffa eller prata med folk. Och det värsta är att det är så <b>olikt mig!</b> Jag är den personen som alltid hörs och syns och som <b>ääälskar</b> att sitta bland andra människor. Så för att få en början på att komma tillbaka till mig själv, har jag nu <b>tackat</b> <b>JA</b> till <u>tre</u> evenemang och på två av dem är det mest, för mig, okända människor som ska delta. Men för en gångs skull känner jag att jag <b>ser framemot </b>att få umgås med andra istället för att tycka det ska bli jobbigt. I really need to get my shit together. Och det på momangen!</div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-25241552178441553312018-03-01T16:53:00.001+02:002018-03-01T16:53:19.950+02:00Hatkärlek för amning<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Redan i början av graviditeten</b> med Iselin hade jag bestämd mig för att denna gång ska amningen funka. Med Melvin fick vi aldrig riktigt till det och jag hade nog inte heller nån aning om hur amningen går till egentligen. Tror det är ganska vanligt att man inte vet så mycket om amningen då man blir förälder för första gången. Vi fick i alla fall väldigt lite information om det och på BB var det ytterst dåligt med instruktioner om hur jag sku göra då jag sku amma Melvin. Dom bara rev och slet i både mig och Melvin så man fick riktigt dålig feelis. Tycker absolut BB-personalen borde ha mera kunskap om amning än vad de har. Nå hur som, nu med Iselin så har jag verkligen lagt ner själ och hjärta på att det ska funka och visst har det funkat riktigt bra. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Men vet ni vad? </b>Jag har nån sorts hatkärlek för amning. Det är så otroligt praktiskt och ibland mysigt att amma men jag har ändå flera gånger övervägt att sluta amma. Bara för det att det har varit så otroligt omständigt med det ena och det andra. Sånt som jag, trots att jag har läst på en massa, inte haft en aning om. Som tur har jag ju både Carro och Betti <i>(amningsproffs hehe)</i> som hjälpt och stöttat mig så otroligt mycket. De två är största orsaken till att jag har orkat kämpa på med amningen. Ni hör ju själv att det är en hatkärlek; vill men vill ändå inte.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Det värsta med amningen</b> är nog det att jag har så otroligt torra bröst och pga läckagen från brösten så blir det lätt fuktigt och då blir det torra bara mer irriterat. Ett tag hade jag kliat bort ALL hud runt brösten. Trodd jag sku dö av klådan och det sved hela tiden. Kunde inte ha BH på mig och knappt ens en lös tröja då det gjorde så ont. Men av nån konstig orsak så höll jag ut och några dagar senare hade det läkt.</div>
<div style="text-align: justify;">
En annan sak jag tycker är jobbigt är att babyn sitter HELA TIDEN fast vid bröstet. Känns som att jag inte har tid med annat än att ligga och amma. Och inte sku de vara nått men jag har ju en nästan treåring som ska passas upp mest hela tiden. Så ja, det dåliga med amning är att det <b>tar tid </b>och man kan ha <b>väldigt ont i brösten.</b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-c6QKUFoHQG0/WpgRGu3QYxI/AAAAAAAADNE/4Ad3BOkWQnQ2ShFXJX6liTLSe3NAJcU-gCLcBGAs/s1600/iselin9veckor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="384" data-original-width="480" height="512" src="https://4.bp.blogspot.com/-c6QKUFoHQG0/WpgRGu3QYxI/AAAAAAAADNE/4Ad3BOkWQnQ2ShFXJX6liTLSe3NAJcU-gCLcBGAs/s640/iselin9veckor.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Det bästa med amningen</b> är att det är så himla praktiskt! Jag behöver inte tänka på att det ska finnas tillräckligt med ersättning i skåpet och jag behöver inte stå diska och koka tuttflaskor. Jag behöver inte packa med en massa ersättning och flaskor då vi ska iväg nånstans utan det är bara att ta babyn under armen så klarar vi oss resten av dagen. Och hallelujah jag behöver INTE STIGA UPP PÅ NÄTTERNA för att värma och blanda ersättning. Jag flyttar babyn intill mig och lägger tissi i munnen på henne och så sköter hon sig själv och jag kan somna om. Absolut <b>största</b> orsaken till att jag inte slutar amma. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Dock tar Iselin flaskan</b> och dricker ersättning ifall det behvös. Som ibland då hon varit väldigt skrikig i en par dagar och jag bara känner jag måste slippa iväg en stund för mig själv och vila mina öron så är det nog praktiskt med ersättning. Jag har pumpat en par gånger men alltså nää, jag tycker det är så jobbigt för att det tar så mycket tid och dessutom blir min mjölkproduktion helt i obalans om jag håller på att pumpa. </div>
<div style="text-align: justify;">
<b><br /></b></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Men nej, jag är ingen</b> som kommer att amma nå riktigt länge till. Det är liksom bara inte min grej. Jag är jätte glad över att det har funkat såhär länge och att jag har fått uppleva det. För visst, ibland är det nog så otroligt mysigt att bara ligga inbäddad i täcken och amma sin fina avkomma. </div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-66105032076898473562018-02-21T14:06:00.000+02:002018-02-21T14:06:06.414+02:00Solig onsdag<br />
<div style="text-align: justify;">
Trots tidig väckning fick vi en bra start på dagen. Där runt 10 kom Betti med sina pojkar till oss för lite lek. Det är så otroligt skönt då pojkarna har "lärd sig att leka" och faktiskt kan sitta för sig själva i rummet en stund och pyssla med sitt. För det betyder ju oxå att vi mammor hinner prata lite med varandra. Tre timmar av kaffe och lek for i ett huj och nu har lugnet lagt sig. En bebis sover i vagnen och den äldre vilar på soffan. Detta är typ bästa stunden på dagen.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-qMkPc8MN6TE/Wo1cktLLUjI/AAAAAAAADMo/FN3Whsgdj5U89SjbFXvWKdo0YT-ot4EWgCLcBGAs/s1600/kaos.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="480" src="https://4.bp.blogspot.com/-qMkPc8MN6TE/Wo1cktLLUjI/AAAAAAAADMo/FN3Whsgdj5U89SjbFXvWKdo0YT-ot4EWgCLcBGAs/s640/kaos.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Mild kaos efter två stycken snart treåringar. Men visste ni att detta är nånting av det bästa jag vet? För jag älskar nämligen att städa! Eller mer det där att plocka upp och ordna saker. Jag sku aldrig ha ett städjobb för det är bara tråkigt men att plocka upp och ordna saker är såå himla roligt! Är nog ett av mina guilty pleasure. Så ni kan ju bara gissa hur det pittrar i fingrarna då jag snart ska få städa upp detta!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Sen när jag städat och Johnny har kommit hem från jobbet så ska jag hoppa i bilen tillsammans med Tiici och styra kosan mot Kokkola. Vi har bestämd oss för att lämna barnen åt karana och avnjuta en god middag på Pedrinas. Kan inte minnas när vi två senast sku ha setts utan barn och faktiskt hunni prata med varandra. Så jag ser verkligen framemot vår dejt hehe. Dessutom skiner solen och det är så otroligt vackert vinterväder idag så man kan inget annat än vara på gott humör. Nu ska jag ta tag i kaoset och sen börja ställa mig så småningom! Ha en fortsatt fin dag!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-KUm0Fat7uf8/Wo1gFOGRtGI/AAAAAAAADM0/VfjLRAsN6kohZpCuIcsTSpJuH1IH_gbUwCLcBGAs/s1600/vinterland.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="480" src="https://3.bp.blogspot.com/-KUm0Fat7uf8/Wo1gFOGRtGI/AAAAAAAADM0/VfjLRAsN6kohZpCuIcsTSpJuH1IH_gbUwCLcBGAs/s640/vinterland.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-91521269991523115322018-02-18T13:27:00.000+02:002018-02-18T16:05:59.296+02:00Fortsättning följer.. <div style="text-align: left;">
<i>Okey, äntligen kommer fortsättningen av förlossningsberättelsen. Del 1 hittar ni <a href="https://janicaida.blogspot.fi/2018/01/okey-jag-ar-redo-nu.html" target="_blank">här</a></i><br />
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Redan vid lunchen började jag känna att värkarna blev starkare för min matlust började försvinna och ett svagt illamående började krypa sig på. Inne på rummet sen så blev det lite långtråkigt. Var lite spänd och nervös och jag hatar ju verkligen att vänta. Dessutom började värkarna vara lite ondare men inte såpass att jag sku behöva läkemedel. Så vi kom fram till att vi kunde prova på lite akupunktur ifall det sku sätta sprätt på det hela. Vi kallade in barnmorskan och hon stack några nålar i mig. Några som sku lindra smärtan och några som sku "skynda på" förlossningen. I 30 minuter hade jag nålarna i mig och kan säga det satte verkligen fart på allting. Hela min kropp blev så avslappnad och en kvart senare blev värkarna mycket ondare så vi fick förflytta oss till förlossningssalen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag hade redan från början bestämd mig för att försöka klara mig utan läkemedel under öppningsskedet. Så då vi sku flytta oss till förlossningssalen hade jag turen att få ett rum med badkar. Barnmorskan tappade upp vatten och jag klev i. Det var så otroligt skönt och varje värk flöt jag bara där i badet och andades djupt. Till sist blev det obehagligt att sitta i vatten så jag klev ur och satte mig på en pilatesboll istället. Gungade där en liten stund men till sist sa kroppen stopp och jag fick lägga mig ner i sängen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I detta skede gjorde det rätt ont men jag la all min fokus på att andas igenom varje värk medan Johnny och doulan masserade mig. Måste säga att här är allting rätt suddigt. Barnmorskan gjorde en inre undersökning och jag var öppen 6 cm. Värkarna var nu väldigt onda så jag fick börja med lustgas.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Inför krystningen hade jag tänkt mig PCB bedövning så barnmorskan frågade mig ifall jag vill ha den nu så kan hon ringa in gynekologen. Men eftersom att jag var öppen endast 6 cm ville jag ännu vänta då den håller endast en timme. Så vi körde vidare med lustgasen och massagen. Var uppe en sväng för att påskynda öppningen lite men det gick verkligen inte att stå för nu gjorde det så jävla ont.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Då jag kom ner i sängen igen så kände jag hur jag började tappa kontrollen över andningen och värkarna och plötsligt hade jag såna otroliga krystvärkar. Barnmorskan höjde upp lustgasen och gjorde en inre undersökning. Nu var jag plötsligt öppen 9 cm och fanns inte mycket kvar av kanten. Barnmorskan ringde in gynekologen som kom på en gång för att lägga PCB bedövningen åt mig. Tyvärr hjälpte den inte ett skit och jag började bli riktigt panikslagen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag hade absolut ingen kontroll över nånting. Jag satt och andades lustgas hela tiden och bara skrek att jag behöver krysta för det gick absolut inte att hålla emot. Barnmorskan ville att jag sku hålla emot lite till eftersom att det fanns lite kant kvar ännu. I detta skede tänkte jag bara att får jag inte krysta NU så kommer hela min nedre del sprängas för ett sånt tryck neråt hade jag. Jag hade absolut ingen kontroll över situationen så jag bara skrek ut hur jag kommer att dö idag, doulan pratade lugnt med mig och ville jag sku andas djupt, Johnny försökte följa mina instruktioner om hur han sku hålla mitt ben och barnmorskan försökte för varje steg berätta vad som hände. Jag hörde vad alla sa men kände ändå att mitt huvud inte alls var med. Det gick liksom så snabbt allting.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Till sist skrek jag att "nu fan måst jag få krysta" och barnmorskan svarade med att hon trycker ut det sista av kanten och <b>4 MINUTER</b> senare hade jag Iselin på bröstet.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-fLHSzaRo2y4/WoldH37rJyI/AAAAAAAADME/oS1MOUZBLw4YaEefxD0x02sStke7NKpOgCLcBGAs/s1600/iselinp%25C3%25A5br%25C3%25B6stet%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="720" height="640" src="https://3.bp.blogspot.com/-fLHSzaRo2y4/WoldH37rJyI/AAAAAAAADME/oS1MOUZBLw4YaEefxD0x02sStke7NKpOgCLcBGAs/s640/iselinp%25C3%25A5br%25C3%25B6stet%25281%2529.jpg" width="480" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i> </i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Äntligen var det över. Och jag levde. Min graviditet var över.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Det var nog en flickbebis. Den jävla hemska värken var slut.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Jag är så lycklig. Jag gråter. Men jag känner mg ledsen.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Jag var trött. Nu började jag frysa.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det var så mycket tankar och känslor i min kropp. Jag hörde att Johnny, barnmorskan och doulan sa hur otroligt duktig jag var. Iselin grät på mitt bröst. Men jag var så trött. Orkade inte.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Strax där på blev det konstaterat att moderkakan inte lossnat. Så barnmorskan började trycka lite på min mage. Och AJ SOM FAN hur jävla ont det gjorde. Tusen gånger värre än krystvärkarna jag kände då jag inte hann få bedövning. Jag grät igen. Barnmorskan gav mig den ena medicinen efter den andra men nu kände jag att jag verkligen inte hängde med. Jag hade så satans ont, jag frös så att hela sängen skakade och jag var så trött så jag orkade inte hålla mig vaken. Jag stängde ögonen och var nog bort en sekund eller två. Hörde mellan varven röster om att jag sku öppna ögonen och att jag måste försöka krysta lite.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Plötsligt kände jag hur moderkakan kom ut och jag vaknade till på nått sätt. Det hade nästan gått en timme men för mig kändes det som nån minut bara. Jag hade fått både dropp och en spruta med smärtstillande å jag kände mig lite dåsig. Iselin hade äntligen fått ett lätt grepp om mitt bröst och jag var inbäddad i varma filtar. Barnmorskan berättade att det hade lämnat fast en liten bit av moderkakan och att jag hade mista över en liter blod. Men att allt var helt ok nu och att jag får lämna i förlossningssalen en liten stund ännu så jag får återhämta mig i lugn och ro.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-lzPOujDSErk/WoleH1OGMuI/AAAAAAAADMM/C2Jo1hD9d5gNjfk1fmfmcqLGexU10U80ACLcBGAs/s1600/f%25C3%25B6rlossning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="480" src="https://3.bp.blogspot.com/-lzPOujDSErk/WoleH1OGMuI/AAAAAAAADMM/C2Jo1hD9d5gNjfk1fmfmcqLGexU10U80ACLcBGAs/s640/f%25C3%25B6rlossning.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det tog en tid för mig att förstå vad som egentligen hände under och efter förlossningen. Barnmorskan var in till mig dagen efter för att gå igenom och prata om förlossningen men då kände jag inget annat än lycka. Idag känner jag lite annat och kan inte prata om förlossningen utan att börja gråta. Jag är inte riktigt säker på vad som är det värsta men det kommer nog att reda upp sig i framtiden. Jag har nämligen bokat tid till en terapeut som ska hjälp mig att reda ut alla känslor kring förlossningen och hela denna omställningen med två barn. För som jag skrev i förra inlägget så har det verkligen inte varit lätt.</div>
<br />
Jag visste ju att jag inte kan få en lika underbar förlossning som jag hade med Melvin men det är nog sjukt <b>hur</b> annorlunda det faktiskt kan vara. Jag var mer klar i huvudet denna gång, mina känslor var starkare och jag visste med säkerhet att varje värk är ett steg närmare Iselin. Dessutom klarade jag en förlossning <b>UTAN</b> bedövning och det är nått jag <b>ALDRIG</b> trodde jag sku klara av! Jag är så otroligt stolt över mig själv! Att jag kom igenom min mardröms graviditet och en förlossning som gick på bara 5 ynka timmar. Mycket snabbare än jag hade föreställt mig. Men nu är vi äntligen där vi velat vara sen den dagen jag plussade!<br />
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: right;">
<i>Förlossningen med Melvin</i></div>
<div style="text-align: right;">
<i><a href="https://janicaida.blogspot.fi/2015/04/forlossning-part-1.html" target="_blank">Part 1</a> </i></div>
<div style="text-align: right;">
<i><a href="https://janicaida.blogspot.fi/2015/04/forlossning-part-2.html" target="_blank">Part 2</a> </i> </div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-19061925575015523822018-02-17T23:22:00.000+02:002018-02-17T23:22:29.822+02:00En dag i taget<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Melvin skriker sönder halsen på sig själv och strejkar med ALLT under dagen och Iselin är missnöjd hela tiden och håller skrikfest på kvällarna. Ingen av dem somnar innan kl 23 och jag och Johnny pratar knappt med varandra. För det går inte pga allt skrik. Sen då barnen ä-n-t-l-i-g-e-n sover så vill man bara ligga tyst i ett mörkt rum och känna efter ifall man ännu lever eller om man hamnat i helvete. Så jobbigt har det varit den senaste månaden.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men jag börjar se ljuset i tunneln. Melvin har slutat strejka med det mesta, minskat på volymen och somnar senast kl 21.30. Iselin är mera nöjd än missnöjd och håller knappt nån skrikfest alls. Jag och Johnny har till och med växlat några ord med varandra och ikväll äter vi hämtmat tillsammans framför Mello. UTAN barn. Är ju direkt inte nått man har tid eller energi för i dessa dagar.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är nog inte så lätt att ha två barn. Inte för att jag trodde det sku bli det heller men kunde nog inte alls föreställa mig <u>hur</u> krävande det faktiskt är med två stycken. Jag sa åt Betti häromdagen att emellanåt känns det som att man bara gör saker utan att man ens typ vet av det. För att det är så hektiskt och intensivt med två stycken. Det blir ju säkert lättare med tiden då man får rutin på det hela och blir lite van. Men i dagens läge så lever vi en dag i taget och jag försöker göra det bästa av situationen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-o8bONf8UNXg/WoiWAG0dscI/AAAAAAAADL0/kzwjllAsL5IF2bFX9-MyGG7xDQLGQHvNwCLcBGAs/s1600/iselinmelvin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="318" height="640" src="https://3.bp.blogspot.com/-o8bONf8UNXg/WoiWAG0dscI/AAAAAAAADL0/kzwjllAsL5IF2bFX9-MyGG7xDQLGQHvNwCLcBGAs/s640/iselinmelvin.jpg" width="424" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Foto: Alice Snellman</i><br />
<i> </i></div>
<div style="text-align: justify;">
Men trots allt det jobbiga så är våra dagar också fyllda med massa kärlek. Jag stannar upp flera gånger om dagen och bara andas in tacksamheten över att just jag har fått föda två friska barn till världen. Två små personer som fyller mitt hjärta med kärlek. Och sen att få se Melvins kärlek för sin lillasyster gör nog så att mitt hjärta brinner av kärlek. Han lägger verkligen ner själ och hjärta då han pysslar om henne, tröstar henne och underhåller henne. Helt otroligt hur en tvååring kan vara så snäll och omtänksam. Tvivlar på att det kommer att vara så hela tiden men man får helt enkelt njuta av det så länge det varar. Som sagt, en dag i taget.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-68654932240471920232018-01-25T10:34:00.002+02:002018-01-25T10:34:20.166+02:00Queen of missnöjd<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
Ojoj.. Plötsligt vände allting och fick en missnöjd tjej.</div>
<div style="text-align: center;">
Så mina dagar går ut på att jag går runt och bär på henne nästan hela dagen.</div>
<div style="text-align: center;">
Dessutom har Johnny börjat jobba igen så det är rätt utmanande att</div>
<div style="text-align: center;">
bära på en 5 veckors samtidigt som en vild tvååring vill leka.</div>
<div style="text-align: center;">
Som tur har jag bärsele men den duger heller inte alltid åt lillbruden.</div>
<div style="text-align: center;">
En dag i taget så blir det nog bra.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-m2AnYLffLmg/WmmV-7uaOMI/AAAAAAAADLk/t3q7igpj9HYHiNN73aV0YWA0_z5Ndlx-QCLcBGAs/s1600/iselin5veckor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="360" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-m2AnYLffLmg/WmmV-7uaOMI/AAAAAAAADLk/t3q7igpj9HYHiNN73aV0YWA0_z5Ndlx-QCLcBGAs/s640/iselin5veckor.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
För tillfället har jag varken tid eller ork att lägga min energi på annat än barnen.</div>
<div style="text-align: center;">
Vårt hem är ett kaos, jag har absolut inget social liv och jag är inte ens utomhus just nu.</div>
<div style="text-align: center;">
Jag har plitat ner några rader på fortsättningen av förlossningsberättelsen <a href="https://janicaida.blogspot.fi/2018/01/okey-jag-ar-redo-nu.html" target="_blank">(del 1)</a> men</div>
<div style="text-align: center;">
jag vill inte publicera nått halvhjärtat. Så ja, den är på kommande.</div>
<div style="text-align: center;">
Bara jag får lite mera ledig tid. </div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-60841667908133935692018-01-17T12:08:00.001+02:002018-01-17T12:08:23.720+02:00Okey, jag är redo nu!<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Det har tagit sin tid att snöra upp mina tankar kring förlossningen.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Har liksom inte kunnat sätta fingret på det. Kan inte riktigt göra det nu heller men</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>det känns lättare att prata om det. Och jag vill såklart dela med mig av den åt er.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><b>Redan från vecka 37</b> hade jag förvärkar, onda sammandragningar och en del av slemproppen lossnade. Med Melvin lossnade slemmisen på en fredag och natten till måndag satte värkarna igång. Då var jag i vecka 39. Såklart förväntade jag mig samma sak denna gång också. Även om jag bara var i vecka 37.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><b>Ingenting hände.</b> Det kom mera av slemproppen lite nu som då och värkarna blev bara starkare för varje dag. But still nothing! Veckorna gick snabbare och snart var vi framme vid kvällen innan beräknade datumet. Jag tog med mig Melvin, min syster och hennes son, en burk jalapenos och for hem till mamma. Där satt jag och surade och tryckte i mig en massa jalapenos för att inget hände. <strike>(Haha, ni vet stark mat är ju ett husmor knep lol.)</strike> Jag var nog så jäkla tvär och på dåligt humör. Vi spenderade hela kvällen där med kaffe och lek och som avslut fick min mamma och syster mig att skratta heeelt hysteriskt så tårarna bara sprutade! Efteråt kände jag mig så avslappnad och kunde konstatera att jag faktiskt inte hade skrattat så helhjärtat sen hösten. Den kvällen somnade jag gott.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><b>Nästa dag</b>, måndag den 18.12 vårt beräknade datum, vaknade jag kl 07 av att Melvin satt i sin säng och kallade på mig. Jag steg upp, klädde på mig och for in till honom. Han steg upp och vi började på med dagen. Vi lagade frukost och satte oss ner för att äta. Då kände jag av första värken. Jag hejdade mig lite och andades djupt. Melvin frågade av mig "mamma vad är det?" och jag svarade med ett "babyn rör sig i magen så det gjorde lite ont men det går nog bra". För då var värken redan över. Vi åt upp frukosten och plockade sen fram lego.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><b>Då jag satte mig ner på golvet</b> för att bygga lego så kom nästa värk. Den höll i sig lite längre men jag andades bara djupt och så var den över. Nu var klockan ca 8 på morgonen. Kort efter kom nästa värk och denna gång plockade jag fram telefonen och ringde och väckte min mamma. Vi pratade och funderade en stund. Mamma tyckte jag sku ringa hem Johnny och åka in, medans jag ville avvakta ännu. Efteråt ringde jag åt Johnny och förberedde honom på att vi KANSKE behöver fara in på kontroll.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><b>Sen kom det lite starkare värkar</b> och denna gång fick jag ta stöd av tv-bordet för att inte helt tappa kontrollen över kroppen. Då ringde jag in till BB i Kokkola för att höra vad de tyckte och om de trodde att förlossningen eventuellt var på gång. Och det tyckte hon som var i telefonen. Men hon trodde inte att jag behövde komma in direkt men att jag såklart var välkommen om det kändes så. Jag ringde min mamma igen och bad henne komma hem till oss, just in case. Det gick sisådär 5 minuter så fick jag en känsla av att jag nog borde ringa hem Johnny och att vi borde fa in på kontroll, JUST IN CASE. Vill ju inte vänta för länge heller så att jag hamnar att föda i bilen eller nått sånt.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><b>Nå, Johnny kom hem</b> och kort efteråt kom mamma till oss. Vi packade det sista i BB väskan och hoppade i bilen. Jag meddelade vår doula att vi är påväg in men att jag ska ha dom att undersöka mig först innan hon kommer dit körand. Så att vi vet hur det ligger till och att hon inte kör dit i onödan. Hela vägen till Kokkola sa jag åt Johnny att dom kommer att skicka hem oss för mina värkar var varken täta eller regelbundna.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><b>Väl framme vid BB</b> slapp vi genast till ett undersökningsrum och barnmorskan la mig i ctg-kurvan. Strax därpå gjorde hon en inre undersökning och hon konstaterade att jag är öppen 4-5cm!! Fick en värre chock och kunde inte tro mina öron! Frågade flera gånger av henne att är jag verkligen öppen så mycket. Då jag kom in med Melvin hade jag så helvetes värkar och då var jag knappt öppen 1cm. Men jodå, åtminstone 4cm öppen var jag.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><b>Eftersom att mina värkar</b> inte var så intensiva att jag sku behöva smärtlindring så fick vi ett familjerum på BB. Vi gick en snabb rundvandring på avdelningen samtidigt som barnmorskan berättade hur vi sku gå tillväga. Klockan var lunch så vi sku få äta och sen bara vänta på att det sku börja hända nått mer. Strax efter att vi ätit kom doulan och vi gick in på rummet för att vänta...</i></div>
<i><br /></i>
<div style="text-align: right;">
<i>... to be continued.</i></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-35910124902404696952018-01-09T09:26:00.000+02:002018-01-09T09:26:23.790+02:00Nått jag inte kan sätta fingret på<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är nånting så speciellt med denna bebisbubbla. Den känns så verkligt och jag kan se allting så klart jämfört med hur det var efter Melvins födsel. Samtidigt som det känns som att jag är i en dimma och bara svävar fram. Ibland på rosa moln och ibland på gråa moln som brister när som helst. Nån dag kan jag va så gråtig av lycka medans jag nästa är så frustrerad och nere att jag bara vill fly från familjelivet.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-oGfoPoWTeM0/WlRsXO6ojGI/AAAAAAAADK8/Iw8YyJx2HDcO3g7D_KCFeXNiMXPXgVYFACLcBGAs/s1600/iselinsover.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="359" data-original-width="480" height="478" src="https://1.bp.blogspot.com/-oGfoPoWTeM0/WlRsXO6ojGI/AAAAAAAADK8/Iw8YyJx2HDcO3g7D_KCFeXNiMXPXgVYFACLcBGAs/s640/iselinsover.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag tror en del av min frustration beror på amningen. Amningen fungerar super och har varken haft såriga bröstvårtor eller mjölkstockning men djiises vad det tar tid och energi av en. Jag kan sitta och amma i 30-60 minuter och vara helt tom och med en sovande Iselin i famnen. Men så vaknar hon igen efter 10 minuter och så är det samma sak igen. Och ja, jag visste att det kommer att bli så den första tiden men man fattar nog inte helt 100% hur mycket tid det FAKTISKT kräver av en. Glömmer jag dessutom bort att äta en måltid eller dricka vatten så är jag helt slutkörd efter en längre amningsstund.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
En annan sak jag är frustrerad över är att jag inte riktigt kan placera mina känslor angående förlossningen. I sin helhet gick det ju bra och jag är till en viss del mycket stolt över mig själv. Men sen är det nått som gnager i mig som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske det att det blev så annorlunda än med Melvin? Eller att det gick så snabbt? Eller för att det känsta som en stor jävla lättnad över att graviditeten ÄNTLIGEN var över och att jag i samband med det sköljdes över av en känslostorm? Den som lever får se. Jag bearbetar ännu den delen.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-7wyVvGWxgpE/WlRuNggDJII/AAAAAAAADLI/7YxRefQqU10lRZcFRvYuL1f4fIaGw2S1wCLcBGAs/s1600/blommor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="352" data-original-width="480" height="468" src="https://4.bp.blogspot.com/-7wyVvGWxgpE/WlRuNggDJII/AAAAAAAADLI/7YxRefQqU10lRZcFRvYuL1f4fIaGw2S1wCLcBGAs/s640/blommor.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<i> Men i sin helhet går allting så bra!</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Mycket bättre än jag kunnat föreställa mig.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Vi njuter och tar en dag i taget. </i></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-33810096019671844062017-12-28T13:45:00.001+02:002017-12-28T13:45:22.886+02:0010 dagar efter<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Helt ofattbart att det endast är tio dagar sen Iselin föddes. Det känns som att hon funnits hos oss en evighet och hon är en så självklar del i vårt liv. Min kärlek för henne är så oförklarlig och kärleken för Melvin har också blivit så mycket starkare. Det är så overkligt hur mycket man kan älska sina barn.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Melvin har varit och är så otroligt duktig. Han inkluderar sin lillasyster i allting och är så otroligt omtänksam. Han hälsar henne godmorgon då han hör att vi vaknar och önskar henne godnatt innan han går och lägger sig. Pysslar om henne när hon gnyr och rör sig och visar sina favorit leksaker åt henne. Hans ögon lyser av kärlek då han ser på henne. Jag är så otroligt stolt över honom!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-H-K6zfIOW6g/WkTYXko47XI/AAAAAAAADKU/Pznzw__V0l0niIVPF6s4hJ6XrMS5o3dKwCLcBGAs/s1600/melviniselin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="720" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-H-K6zfIOW6g/WkTYXko47XI/AAAAAAAADKU/Pznzw__V0l0niIVPF6s4hJ6XrMS5o3dKwCLcBGAs/s640/melviniselin.jpg" width="480" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Johnny däremot har inte haft det lätt. Melvin testar verkligen alla Johnnys nerver och gränser och gör allt i sin makt för att han inte ska få en lugn stund. Dessutom hamnar Johnny att passa upp mig också mellan varven då Iselin sitter största delen av dagen fast i mitt bröst. Men det är ju precis såhär vi föreställde oss att det kommer att vara.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Dock är vi mycket nöjda över hur allt gått på hemmaplan. Livet fortsätter ju trots allt. Våra rutiner med Melvin är det samma som tidigare och Iselin hänger bra med i svängarna. Hon är direkt inte krävande. Ammar med tre-fyra timmars mellanrum och sover resten av tiden. Med andra ord en mycket nöjd bebis. Än så länge hehe.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-mWxXNRczJJo/WkTYUYdpdXI/AAAAAAAADKQ/0mxcto9fSPAwsijSEDyY3kRDsKTI_5OeQCEwYBhgL/s1600/iselin5daga.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="480" src="https://3.bp.blogspot.com/-mWxXNRczJJo/WkTYUYdpdXI/AAAAAAAADKQ/0mxcto9fSPAwsijSEDyY3kRDsKTI_5OeQCEwYBhgL/s640/iselin5daga.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag är glad över att jag denna gång kan njuta av en nyfödd bebis och allt kring det. Med Melvin var jag bara förvirrad och ledsen en lång stund efter förlossningen. Visste varken ut eller in och njöt inte alls av att ha fött ett barn till världen. Men jag har sagt redan från början att denna gång tar vi allting i min och bebisens takt. Gör inget förhastat och låter allt ta sin tid. Vi hinner nog med det ena och det andra sen då vi kommit oss tillrätta. </div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-71281358228054731162017-12-24T10:59:00.001+02:002017-12-24T10:59:17.739+02:00Julefrid!<br />
<div style="text-align: center;">
<i>Julen är här och den är redan så perfekt!</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Känner varken stress eller press över nånting.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Endast julefrid från topp till tå.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Dagens program är simpelt.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Massa julmat, min familj och bebismys. </i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<i><b>Julen 2017 är och förblir oslagbar!</b></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><b> </b></i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-H9PgPITMlPs/Wj9r0E8GuzI/AAAAAAAADJ8/VDPJPKSj_4smj6-EfVP1VC8kT9rOlkKAQCLcBGAs/s1600/julkortsvenska.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="591" data-original-width="862" height="438" src="https://1.bp.blogspot.com/-H9PgPITMlPs/Wj9r0E8GuzI/AAAAAAAADJ8/VDPJPKSj_4smj6-EfVP1VC8kT9rOlkKAQCLcBGAs/s640/julkortsvenska.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i> </i></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-36575561080753168272017-12-22T11:52:00.000+02:002017-12-22T11:55:52.917+02:00Right on time!<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<b><i>18.12.2017. Måndag.</i></b></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Ny vecka. Nya möjligheter.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Ny dag. En vanlig vardag.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Julveckan börjar.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Fullgången graviditet.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Beräknad födsel.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Dagen börjar som vanligt kl 07.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><b>Kl 17:38 samma dag...</b></i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-G88hm7wvEjI/WjzUGMcdD9I/AAAAAAAADJs/IIlT-sg2qG4xIiRq55j8dOmGY7saoGDRQCLcBGAs/s1600/Iselin1dygnnn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="360" data-original-width="480" height="480" src="https://3.bp.blogspot.com/-G88hm7wvEjI/WjzUGMcdD9I/AAAAAAAADJs/IIlT-sg2qG4xIiRq55j8dOmGY7saoGDRQCLcBGAs/s640/Iselin1dygnnn.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<i> Det började lugnt och nästan ovetandes.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Men ack så snabbt då hon väl ville ut.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>En perfekt liten <u><b>Iselin</b></u> på 3495g och 50cm.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Vi svävar på moln av kärlek och lycka!</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i> </i></div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1471868481933620947.post-42855954281548075772017-12-03T21:32:00.000+02:002017-12-03T21:32:08.018+02:00En nappfri lillajul<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Igår firade vi en riktigt lyckad lilljul. I förra året låg jag i 40 graders feber och ett finger i paket så mitt enda mål för årets lillajul var att få vara frisk och tillsammans med min familj vilket jag fick. Vi började dagen med lång sovmorgon och julfrukost. Efter frukosten gick vi en sväng på stan och senare på dagen for vi över till mammas för lite julmat och julfika.</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Här om dagen då vi var och lekte med kompisarna kom det på tal detta med att ge napparna åt jultomten på julafton och det blev ju såklart en het diskussion oss mammor emellan. Senare på kvällen sen så nämnde Melvin att han ska minsann ge tuttu åt tomten så han kan få paket och efter det började jag faktiskt fundera att <b>varför inte?</b> Vi har pratat med Johnny om att vi borde slippa nappen så småningom eftersom att det stör Melvins tal och det dessutom är en massa onödigt skrik och gnäll efter den hela tiden.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så igår morgon började vi prata om det med Melvin att han kanske kunde packa in sina nappar och ge dem till lillajultomten och eventuellt få en belöning för det då. Till en början var han skeptisk men ganska fort var han med på noterna. Vi samlade ihop napparna i en påse, skrev ett litet brev åt lillajultomten, la påsen under granen och for iväg på julmiddag till mammas. Då vi kom hem igen fanns det spår av tomtenissen från postluckan fram till granen och där under granen fanns ett paket och ett kort åt Melvin och påsen med napparna var borta!</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/--MFvVSZf3nI/WiROHB17X7I/AAAAAAAADJM/4oIrEtO7D1cZh1Hm47_wgwgLE2WOAgvWQCLcBGAs/s1600/nappfri.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="352" height="640" src="https://3.bp.blogspot.com/--MFvVSZf3nI/WiROHB17X7I/AAAAAAAADJM/4oIrEtO7D1cZh1Hm47_wgwgLE2WOAgvWQCLcBGAs/s640/nappfri.jpg" width="468" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
Vi läste kortet där tomtenissen berättade att det var så snällt av Melvin att ge bort sina nappar åt tomtebebisarna och att han därför ville belöna Melvin med en gåva. Melvin var super ivrig och blev så himla glad över sopbilen som låg i paketet. Jag igen satt med världens skuldkänslor för det kändes som att jag hade snattat ett litet barns lördagsgodis. Lol. Men jag vet vi gjorde rätt i att bli nappfria. Han är ju trots allt 2 år och 8 månader så det var nog på tiden nu!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Under nattningen sen frågade han fyra gånger efter nappen. Vi förklarade då för honom att lillajultomten hade hämtat bort dom och att han ju fick sopbilen som gåva. Efter lite frågor och funderingar somna han sen skönt till bok och nattmusik. Idag har han frågat efter napparna kanske fem gånger men flera gånger kommit på av sig själv att han gett bort dom. Och fast han varit ledsen av en eller annan orsak idag så har han <b>inte</b> frågat efter nappen, så vi har sluppit ganska smärtfritt undan. *peppar peppar*</div>
Janicahttp://www.blogger.com/profile/12044028416003348806noreply@blogger.com0