söndag 17 september 2017

En vacker dröm om amning


En natt i förra veckan hade jag en så vacker dröm!
Jag drömde om att jag hade "Kiki" uppe på mitt bröst och
sku amma henne för första gången.
Jag var jätte nervös och säker på att det inte sku funka.
Jag tog tag i mitt bröst och förde "Kiki" emot mig.
Och bara sådär tog hon det finaste greppet om mitt bröst och började amma.
Den där känslan jag hade i drömmen var fantastiskt underbar.
Jag kände en sån enorm kärlek för henne och stunden var helt magisk.
Kort efteråt vaknade jag och var helt varm i hjärtat.
Längtan efter "Kiki" och att få amma henne är enorm.
Och jag hoppas verkligen amningen går lika underbart i
verkligheten som det gick i drömmen.

tisdag 12 september 2017

I'm done!

TACK OCH HEJ!
I'm so done with this day!

Den började såå bra med dagklubb och vänner och vi hade en så bra förmiddag. Men så bara vände allting. Humöret rasade, huvudvärk, Melvin gjorde precis ALLT han VET att han INTE får. Lovar att han kände av mitt dåliga humör och blev säkert oxå smittad av det.

Då Johnny kom hem stack jag fort som fan hemifrån och hem till min syster och systerson. Så skönt att bara komma hemifrån ENSAM och bara halvligga i en soffa utan måsten eller ansvar. Liten pratstund, bebisgos och rensning av min systersons bebiskläder var jag redo att åka hem igen.

Väl hemma var Melvin klar för sängen så jag tog nattande på mig ikväll. Biggest misstake ever eftersom att han tydligen ville ha Johnny med sig och när vi väl bytt så satt han i sängen och skrek efter mamma. Giv mig styrka! Sen låg han där och skrek och sparka och grät hysteriskt. Allting jag gjorde var fel och det slutade med att Johnny tillslut fick ta över; mot Melvins vilja. Efter många om och men sover prinsen, mamma på dåligt humör och pappa jätte trött! Ni förstår säkert feelisen i stugan vår...

Nu ska jag äta. Mot min vilja eftersom att matlusten lyst med sin frånvaro i några dagar men kan ju inte va oäten heller eftersom att prinsessan i magen verkligen behöver all näring hon kan få. Så nice att allt går min väg idag... NOT

Så att en sån dag idag!

söndag 10 september 2017

Fem saker jag drömmer om


- Bygga hus! Eller tja, vi har kommit överens om att beställa ett nyckel-i-hand hus. Vi är inga byggare, har inga byggare i familjen och vi anser vi varken har tid eller ork för att hålla på dygnet runt på ett bygge. Dessutom har vi ju snart två barn och Johnny jobbar rätt så mycket så att bygga själv är absolut inget alternativ som passar oss. Tur det finns andra alternativ.

- Gifta mig! Önskar detta vore mest aktuellt just nu men det tycker inte han jag vill gifta mig med. Han vet nämligen hur mitt drömbröllop ser ut och han hoppas på en jätte stor lottovinst för att överleva den kostnaden! Hehe, nå nej! Han vill nog också gifta sig men vi vill helt enkelt göra det då båda känner sig redo för det.


- Resa till Maldiverna! Alltså detta är en av mina allra största drömmar. Har drömt om det sen högstadiet. Tänker att det vore perfekt destination för vår honeymoon och jag hoppas verkligen det blir så. Helst innan Maldiverna sjunker till havets botten.

- Jobba som flygvärdinna! Detta är och har alltid varit mitt drömyrke. Innan jag blev gravid med Melvin hade jag planer på att söka in till utbildningen. Men strax innan ansökningstiden kom igång  så plussade jag och det ändrade ju på allting. Det är ju heller inte riktigt aktuellt att gå en 8 veckors intensiv utbildning i Helsingfors då man har en baby hemma i Österbotten. Och lättare blir det ju inte nu med lillasyster på kommande. Men som tur är jag ännu ung och har alla chanser i världen att utbilda mig inom detta då barnen växt upp och kommit i skolåldern!


- Bo ett vinterhalvår utomlands! Typ Hawaii, Karibien eller Spanien. Äta gott, dricka gott, se fina utsikter, uppleva nya ställen och bara njuta av sol och värme utan jobb och stress. Sen då barnen är lite äldre, jag jobbat en stund och då Johnny har möjlighet att ta tjänstledigt så ska vi absolut göra detta!

fredag 8 september 2017

Det blir inte alltid som man tänkt sig


Nu då man har en tvååring vars mun går i ett så är det väldigt svårt
för oss föräldrar att sitta och prata utan att bli avbruten hela tiden.
Det känns som att jag inte hunnit prata ordentligt med Johnny på flera veckor
så vi hade bokat in en dejt tills ikväll och prinsen sku få spendera kvällen hos fammo.
Men då vi vaknade idag var Melvin väldigt hängig och såklart fick han feber under dagen.
Så vi fick helt enkelt avboka våra planer och stanna hemma.
 Lite tråkigt då jag gärna hade spenderat lite tid med Johnny. Men sånt är livet.
 Vi hade lite fredagsmys här hemma med sjuklingen istället och det var minst lika mysigt.
Nu hoppas vi bara på att prinsen kryar på sig snabbt.
Är allt för lugnt och stilla i stugan då han är sjuk.


söndag 3 september 2017

Graviduppdatering


Idag är jag i vecka 25 (24+6) så jag tycker det är dags för lite graviduppdatering. Senast jag uppdaterade var typ för en månad sen och då hade vi precis varit på ultraljudet som utförs i vecka 20. Dock var jag då redan i vecka 22 eftersom att vi ville ha en tid så att Johnny också hade passligt att följa med. Och som jag skrev då så var bebisen väldigt liten och motsvarade inte graviditetsveckorna och i detta skede ändras inte den beräknade tiden mera så jag fick en ny tid till ultraljud.

Så i fredags var det dags igen. Nervös var bara förnamnet den morgonen och jag var fem före att spy ju närmare mottagningen jag kom. Trots att jag känner starka fosterrörelser varje dag så är jag livrädd för att den lilla inte ska ha det bra i min mage. Och med vetskapen om att hon ligger efter i tillväxten gör ju inte oron bättre direkt.

Hur som haver. Inne hos gynekologen började jag med att berätta om mina onda sammandragningar jag haft i en par veckor nu och det ville han kolla upp genast vilket jag också hade hoppats på att han sku göra. Allting såg stängt och bra ut (hehe) och det var nästan 4cm kvar av livmodertappen! No panic på att börja föda ännu åtminstone som tur.

Sen började han ultra magen. Och alltså aaaah den känslan då bebisen plötsligt dyker upp där i skärmen. Man vill liksom bara få henne ut ur magen och gosa och pussa och krama o älska henne! Så underbart att veta att den där ska jag få snart. Hehe, men helst ska hon växa färdigt före hon börjar söka sig ut. För det är precis det hon inte gör för tillfället i alla fall. Eller joo, hon växer. Men hon växer för lite. Hon ligger efter 1 vecka och 6 dagar nu. Om man jämför med graviditetsveckorna alltså.


 Gynekologen kunde ändå inte hitta nått fel i navelsträngen, moderkakan, fostervattnet eller i mig överlag så han menar att det bara är en liten bebis. Bebisen ser perfekt ut och han kan inte hitta nått avvikande i henne heller. SKÖNT kan jag säga men fortfarande känner jag en liten oro över att hon är så liten. Jag äter ju trots allt 6 gånger om dagen, massa frukt och grönsaker, dricker vatten och äter tillskott så på grund av mitt ätande kan det ju inte hänga upp sig på. Dessutom går jag upp i vikt en hel del men det verkar ju som att det bara lägger sig på min kropp eftersom att hon väger knappa 500g nu. Jag fick hur som helst en ny tid till ultra igen om en månad. Tycker det är så skönt att de tar detta på allvar och vill följa med bebisens utveckling. Antagligen kommer de att göra det enda fram till förlossningen. Känns som att jag är i trygga händer och det dämpar oron. Nå, så länge allt fortsätter att se bra ut och hon nu växer lite åtminstone så är jag nöjd.

Har någon av er varit i samma situation?
Har ni isf fött en liten bebis eller har hen växt til sig på slutet?
Berätta gärna!

För övrigt mår min kropp bra. Mitt HB ligger på 130, blodtrycket är bra och jag mår varken illa eller är övertrött längre. Jag sover bättre, orkar mera och känner att den lilla motionen jag lagt till i min vardag faktiskt gett lite resultat. Så nu är det bara att ta en dag i taget och fokusera på att må bra och så småningom börja tagga inför förlossningen. Iiiks.