måndag 24 juli 2017

Man glömmer så lätt


Hej vet ni vad? Jag är ju gravid! Yeah no shit..
Men alltså jag glömmer faktiskt bort det hela tiden.

Idag går jag in i vecka 20 (19+0) men de senaste 4-5 veckorna har jag knappt vetat av att jag är gravid! Det har liksom gått så smärtfritt och vi har haft så mycket annat att tänka på.

Efter att mitt illamående släppte helt där vid vecka 13-14 så har jag inte haft andra graviditetssymptomer än lite växtvärk i magen och konstant trötthet. Dock har jag värsta pollenallergin ever, så har lite svårt att veta vad det är som egentligen orsakar min trötthet. Annars så mårar vi opå bara. Hade ett rådgivningsbesök här i veckan och allting var väl som det ska. Min vikt har ökat en del under den senaste månaden men det är nog inget konstigt med det med tanke på hur jag vräker i mig den ena matportionen efter den andra och en massa annat gott där emellan. Dock inget jag bryr mig om.


Har faktiskt börjat känna av lite foglossning de gånger jag promenerar i rask takt. Det börjar med ilningar i hela nedredelen och fortsätter jag ännu efter det så kommer det riktigt ordentlig foglossning. Det är så konstigt hur annorlunda denna graviditet är mot min första. Hade inga krämpor alls med Melvin och nu känns det som att jag håller på att gå sönder. Men varje graviditet är ju unik!
 
 

tisdag 11 juli 2017

Separationsångest

Ligger i sängen bredvid världens finaste unge. Han är så fin. Helt perfekt enligt mig. Han är så snäll, omtänksam och nöjd. Han har lärd sig så mycket den senaste tiden och jag märker att han börjar utveckla en och annan känsla. Han har t.ex börjat sakna. Då vi var borta över helgen sa han att han saknar vår hund. Igår kom han plötsligt fram till mig och sa han "saknar Lissi".

Det skrämmer mig så fruktansvärt mycket. Att han faktiskt håller på att utvecklas och bli självständig. Han ska ju vara beroende av mig livet ut! Det är jag som ska lägga på skorna åt honom, jag som ska mata honom, jag som ska bläddra fram i boken åt honom. Men för det mesta vill han gö dessa saker själv. För att han kan. Och såklart låter jag honom göra det. Även om det skär i hjärtat att han håller på att bli "stor".

Jag älskar honom så obeskrivligt och ibland gör det t.o.m ont i kroppen då jag tänker på hur starkt jag känner för honom. Jag har ingen aning om hur jag någonsin ska klara av att han börjar på dagis, skola osv. För tänk om han blir mobbad? Eller om dagistanten/läraren inte ser honom eller hans behov? Eller om han helt enkelt känner sig otrygg? Just nu går jag sönder av bara tanken på att ha honom borta från mig om dagarna. Sån otroligt separationsångest som tar över hela min kropp.

Som tur är så ska han inte på dagis eller överhuvudtaget ifrån mig ännu på lääänge! Vilket verkligen gör mig lugn. Eller tja, nästan helt lugn.

måndag 26 juni 2017

Svar på läsarfråga; om amning!


"Hej! Har inte läst din blogg nu på ett tag, grattis till tillökningen! :) Har du tänkt amma nästa barn? Det är ju en liten stund tills det, kanske du int har fundera på saken ännu ;) var det så att du slutade ganska tidigt med melvin? Vad var problemet och hur gick du tillväga när du slutade? Kämpar själv som en gris med amningen och vet inte om jag ska ge upp eller fortsätta kämpa trots blod, tårar och en massa skrik.."


Hej och tack så mycket! :)

Och visst har jag tänkt en massa på amningen. Redan från den dagen som vi bestämde oss för att bli med barn. Har ju direkt ingen bra erfarenhet av amningen eftersom att den inte alls funkade med Melvin.
Problemet där var nog det att vi aldrig riktigt fick in det rätta greppet. På BB i Kokkola fick jag absolut INGEN hjälp utan där var det så att de tog i hans huvud och rev i mitt bröst och typ tvingade Melvin att ha bröstet i munnen även om det inte funkade. Dessutom sa dom att "det nog bara att trycka bröstet i munnen så börjar han suga".... Mhm, yeah right! Typ tredje dagen på BB så fick jag en såndär napp för bröstet som sku hjälpa Melvin att äta och visst funkade det hur bra som helst. Men det blev till att vi alltid måsta ha med den och då var det bara en massa strul så Melvin grät hysteriskt och fick aldrig greppet om bröstet. Jaa, du kanske hör att det bara var komplicerat. Sen då jag pumpade en kväll kom det knappt nånting ur mina bröst så då beslöt vi för att prova med ersättning. Och vips slukade han i sig över 100ml och var världens nöjdast. Så då slutade jag helt enkelt amma. Säkert sku vi ha fått det att funka med rätta hjälpen men efter 5 veckors strulande så orkade jag helt enkelt inte. Sku vi ha fått bättre hjälp med amningen redan på BB så sku det säkert ha gått hur bra som helst.



Men jaa.. det är nog lite blandade känslor angående amningen med nästa bebis. Jag vill så jätte gärna att det ska funka men är livrädd för att det ska bli som sist. Dock är jag lite mera påläst denna gång och vet bättre med att inte ge upp så snabbt. Så får helt enkelt se hur det blir men försöka ska jag såklart!

Det finns ju massa grupper på facebook till exempel var man kan fråga tips och råd. Sen finns det ju amningshjälp att få. På rådgivningen har de säkert kontaktuppgifterna. 

Hoppas det löser sig för er och att ni hittar nått som passar er! :)

torsdag 22 juni 2017

Flyr fältet

Vi stack iväg från flyttkaoset till midsommarfirandet redan idag. Är så förbannat trött på allting känns det som. Kan jag inte bara få bli dumpad i öknen och sitta där i tre dagar för mig själv?

Det är klart att det är flytten som stressar mig mest. Hatar att leva i kaos men det går ju inte att göra mera än vad man hinner med. Har nu gett på från morgon till kväll i tre dagar och det känns verkligen av. Dessutom gör Melvin inte det lättare då han de första två nätterna i lägenheten vid nattningen gråter och "vill hem". Det skär i hjärtat och jag kan inget annat än undra om vi gjort rätt beslut angående flytten.. Men han vänjer sig väll med tiden! Och detta är ju bara tillfälligt. Om nu allt går som planerat.

Hur som.. Vi kom idag till villan och ska vara här till söndag. Det är förbannat kallt, jag är trött och gråtig och det är bara inte bra. Idag alltså. Börjar verkligen känna att kroppen är fullproppad med hormoner och att humörsvägningarna börjar infinna sig i kroppen.

Nu ska jag krypa ner under täcket och kolla lite 'Vänner'. Sen blir det tidig kväll och hoppas på en bättre dag imorgon.
Gonatt!

tisdag 20 juni 2017

Flyttstress

Som vanligt har jag tagit mig vatten över huvudet då jag bestämde mig för att vi ska vara utflyttad och inflyttad innan midsommar. Trots att vi får bo kvar enda till sista juni. Och trots att Johnny fick semester igår och ska vara ledig i över en månad framåt och vi då sku ha all tid i världen att flytta i lugn och ro. Men har jag bestämd mig för nått så är det så det ska vara!

Så nu stressar vi (läs Johnny) med att måla, packa, flytta och städa. Eller tja, jag har packat rätt mycket för en par veckor tillbaka men det är ju fortfarande massa som ska packas. Dessutom gör min icke-anstränga-mig-graviditet inte det lättare. Eller att Melvin springer efter mig och drar ut allting ur lådorna jag packat och gnäller om att få leka med Carro och i lekparken och ute på gården och han vill cykla och läsa bok och och.. varför är jag bara inte två personer? Och nej, får ingen skötare eller hjälpreda eftersom att alla jobbar. 

Men HEJ! För att se nått positivt så börjar vi vara rätt så nära målet. Idag kommer flytthjälpen aka Johnnys bror och flyttlasset går ikväll! ÄNTLIGEN STADSBO IGEN! Aldrig mera ska jag flytta ut ur stan. Ska ta och bygga ett hus mitt på torget och bara älska allt buller och bång och betong! Stadstjej forever ❤️