torsdag 19 oktober 2017

Torsdags tankar


- Det har varit mycket den senaste tiden med det ena och det andra. Jag har känt mig lite nere och varit väldigt svår tröstad. Vet att mycket av min nedstämdhet beror på graviditeten och att jag är i så dåligt skick men det är ju inget jag kan påverka just nu.

- Vi har äntligen funnit en balans i hur vi ska hantera Melvin och hans olika faser han går igenom just nu.Vi har oxå blivit bättre på att läsa av honom och att bekräfta hans känslor vilket i sin tur gör att han lugnat sig rejält. Så denna gång var det nog vi föräldrar som fick ta oss en titt i spegeln.

Foto: Josefin Westin

- Blev överraskad (dock en dag för tidigt i misstag hehe) av min bästis som bor i Umeå att hon är påväg till Finland och ska vara här över helgen. Tanken var att hon bara sku dyka upp bakom dörren och överraska mig men hon skickade en bild från båten åt mig i misstag så hon var lite bitter hehe. Men huvudsaken är att jag kommer att få träffa henne och man kan ju nog säga att hon kommer verkligen hem rätt tidpunkt. 

- Skröt här om kvällen över hur jäkla bra min hud blivit och såklart får mina armar nå värre fel så har kliat sönder dem nu två nätter i rad. Man ba KIIITOOSS. Som tur är det bara armarna.

- Jag och Melvin har haft en superbra dag idag. Vi har lekt med vännerna, läst böcker, byggt pussel, vilat och gosat en massa. Dessutom har vi klarat av hela dagen utan skrik och bråk. IGEN. Börjar bli rätt bra på detta hehe.

Foto: Betti

- Min nya craving är att tugga is, omogna päron, morötter och allt annat som ger massa tuggmotstånd. Jag har säkert slukat i mig 60-70 större isbitar de senast två dagarna. Morötterna undrar jag om man kan överdosera  då man är gravid? Med tanke på all A-vitamin man får i sig. Nå, det visar ju sig vid förlossningen ifall jag föder ut en helt orangefärgad bebis.

- Nu måste jag avsluta skrivandet för blev allt för sugen på isbitar. Dessutom ska jag kolla dagens avsnitt av Salatut Elämät (slutade såååå spännande igår) och sa jag att jag behöver is typ NU?


söndag 15 oktober 2017

Ett under har skett!

Håhå, vilken riktigt dålig vecka det varit. Det mesta har gått emot mig och varje kväll har jag typ gråtit mig till sömns (för att vara lite dramatisk) pga ren utmattning. Det är precis som att graviditeten plötsligt bestämde sig för att slänga på 10 kilo extra och i samma veva vred Melvin ner sitt humör från noll till djävulen. 

Varje kväll de senaste två veckorna har nattningen av Melvin tagit 2-3 timmar. Helt oskämtat. Vi har så länge jag kan minnas haft samma kvällsrutiner; bolibompa, kvällis, blöjbyte, tandborstning, i säng och läsa bok/sjunga och så sover han. Det har liksom funkat bra. Men den senaste tiden...
Det har gått bra fram till tandborstningen. Sen har det brakat lös totalt. Han springer runt hela lägenheten, hoppar ner från stolar och bord, hoppar i sängen, slänger sig i golvet om vi försökt lyfta upp honom i famnen.. Jaa, finns inget han inte gjort. Sen då vi äntligen fått honom i säng och påbörjat en bok börjar han slå en i ansikte eller ropa efter nått att dricka, skrika att den som inte är med honom och sover ska komma med, sparkar i väggarna osv osv. Totalt omöjligt. 

I fredags höll vi på till kl 00 och det var liksom droppen. Till sist började jag bara gråta för att jag va så jäkligt trött på vår situation.  Och tro mig, vi har provat med allt. Ett tag mutade jag t.o.m honom bara för att få honom att sluta. Funkade inte kan jag säga. Och jaaaa, det är helt säkert bara en fas han går igenom men jag är så gravid och så sönder i hela min kropp så jag är lite extra trött och känslig. Att dessutom inte få den där ena timmen egentid då man äntligen kan frossa i sig en massa gott ifred knäcker ju vilken gravid kvinna som helst.

Nå efter att jag beklagat mig åt mina vänner och gråtit några liter så kom jag plötsligt ihåg en artikel jag läst om egoistiska och bestämmande barn. I den artikeln tipsade de om att man sku ge mera ansvar åt barnet och bestämma reglerna tillsammans med barnet så hen känner sig viktig och inkluderad. Så redan i lördags testade vi detta. Vi struntade i att säga det där vanliga "nu ska vi byta blöja och borsta tänderna och sen fa och sova". Istället gjorde vi så att en liten stund före kvällis så sa vi att "ikväll ska vi försöka göra så att du själv får säga då du känner dig trött och vill och sova". Sen efter kvällis så sa vi att "nu byter vi blöja och borstar tänderna så kan vi läsa böcker och mysa i din säng". Lite som att han får bestämma då han vill börja sova men att vi leder honom mot det hållet att han ska gå och lägga sig. Och då gick allt som smort. Utan skrik och bråk böt han blöjan, borstade tänderna, valde ut en hög med böcker och kröp ner i sängen. Johnny sku läsa för Melvin och jag sku sen komma och sjunga och natta tills han somnar. Men innan Johnny ens läst klart första boken somnade Melvin. Då var klockan 20:15. Det var ett hallelujah moment kan jag berätta. För det är väldigt längesen som han somnat så tidigt. Vi gjorde exakt likadant ikväll igen och visst fan funka det lika bra! SÅ SKÖNT! Och jag hoppas verkligen detta är en metod som kommer att funka en tid framåt. Men man ska ju inte ropa hej före man är över bäcken men alltså ni förstår inte lyckan. Jag och Johnny har äntligen tid att prata ostört, kolla serier och äta gottis, Det viktigaste sakerna i vår relation haha.

Från tiden då sovandet inte var ett problem!
Foto: Cindy Ekman-Björkskog

måndag 9 oktober 2017

Spenatplättar för små magar

Här i huset har både son och mor dille på spenat at the moment! Både spenatplättar och spenatsoppa slinker ner var och varannan dag. Vi har körd med färdiglagade spenatplättar nu en tid men eftersom att vi satsar på att äta ren, ekologisk och närodlad mat, så långt det går, så sökte jag fram ett recept på nätet på hemgjorda spenatplättar. Har testat receptet nu två gånger och det är sååå fantastiskt gott! Därför tänker jag vara snäll och dela med mig av det åt er. Varsågoda!

2 ägg
5 dl mjölk
2,5 dl mjöl
150g spenat (tinad om du använder frusen)
Lite olivolja
Lite havssalt
(Jag lägger även lite finhackad persilja)


Blanda äggen och hälften av mjölken. Vispa slätt.
Tillsätt sedan resten av mjölken och ingredienserna och
rör om till en jämn smet. Stek och avnjut med färska lingon eller lingonsylt!
Yummy!



söndag 8 oktober 2017

En suck av lättnad!

Den senaste kontrollen gick över förväntan. Jag fick börja med att sitta i ctg-kurvan. Lillbruden fick nog mitt och barnmorskans hjärta att stanna för några sekunder då hon inte ville visa några som helst livstecken. Men efter några om och men så hittade barnmorskan henne och allting såg riktigt bra ut. Hennes hjärtljud är fina och hon rör sig väldigt mycket även om jag inte känner av det alla gånger.

Under tiden jag satt i kurvan fick jag lufta mina tankar lite med barnmorskan och jag känner att det var väldigt behövligt. Jag har skapat en så stor oro och rädsla inom mig så det var riktigt skönt att få prata om det med en som sett många graviditeter och varit med under många förlossningar. 

Vid ultraljudet såg allting oxå bra ut. Fostervattnet var ok, flödet i navelsträngen funkar bra och moderkakan var där den skulle. Lillbruden ligger fortfarande två veckor efter men hon hade växt över 400g på tre veckor så läkaren tyckte vi inte behöver ha några fler kontroller nu innan vecka 36 eftersom att hon fortsätter växa. Det är helt enkelt bara en liten bebis vi väntar. Så skönt att få det på klart.

Just nu går vi igenom vecka 30 och kan inte fatta att det är endast 10 veckor kvar till beräknat. Tiden mellan vecka 20 och 30 är tyngst, enligt mig, eftersom att det känns som att tiden bara står stilla. Men då man passerat 30 strecket sätter kroppen igång att jobba. Magen växer en hel del och man börjar känna att det börjar bli trångt innuti. Eventuella förvärkar kan sätta igång, bebisen börjar vända sig och så småningom fixera sig och allting börjar kännas 10 gånger tyngre. Jobbigt kan jag tycka men samtidigt skönt för då vet jag att nu är det inte långt kvar till mål!


måndag 25 september 2017

Hej bebis!

Jag hoppas du har det bra i magen. Jag gör mitt bästa varje dag för att du ska ha det bra fram tills det är dags. Men min kropp vill inte sammarbeta känns det som och oron för att nånting är fel blir större för varje dag. Oron för med sig en sån ångest och rädsla vilket i sin tur leder till stress. På kvällarna när det blivit tyst i huset stiger tårarna och paniken och jag vill inget mer än att denna graviditet ska vara över. Har sån ångest över hela situationen vi har och att jag ständigt går och oroar mig över hur det ligger till där inne i magen. 

Imorgon får jag ÄNTLIGEN fa på kontroll igen. Önskar jag kunde få vara oftare men han läkaren vet väll vad som behövs och inte behövs.

Aldrig har jag varit så hjälplös. Aldrig har jag varit så orolig. Aldrig har jag varit så rädd för att förlora nån jag ännu inte ens träffat.