Jag ska alltid drömma

Jag ligger och drömmer. Drömmer mig bort till Dubai. Och kanske till en sen sommarkväll tillsammans med mina vänner. Och så till en spontan weekend i storstan. Och till en mysig hemma kväll med bara Johnny. Och att jag jobbar som flygvärdinna. Jag har många drömmar som aldrig mera kan bli sann. Det känns som att jag kastat bort mitt liv. 24 år och mamma till en 8 månaders. Va fan har jag gjort? Hur i helvete tänkte jag då jag bestämde mig för att behålla bebisen? Jag är fan inte klok!

Så öppnar jag ögonen och kollar till höger om mig. Och jag ser honom. Han som jag alltid drömt om att ska finnas hos mig. Han som jag älskar fjorton gånger till månen och tillbaka resten av mitt liv. Den finaste som finns på hela jorden. Kärleken bara väller över. Jag minns hur babysjuk jag var en månad, trettio veckor, två år och redan jävligt långt innan jag ens träffade Johnny. Hur jag efter alla vikariat på dagis bara önskade att jag sku ha en egen liten unge att krama och pyssla om. Jag hade färdigt med allt. Inga fester, inga spontana resor och inga sena kvällar intresserade mig längre. Och den dagen jag plussade var det självklart att vi sku behålla det lilla som växte i min mage.

Så värför intresserar alla fester, resor, skolor mig nu? Nu när jag äntligen fått det jag alltid varit säker på att jag vill ha? Jag hatar mig själv lite för det att jag alltid ska ha det jag inte kan få. Varför kan jag inte bara vara nöjd över det, att jag faktiskt har fått allt det jag nånsin drömt om?

Och jag säger heller inte att jag sku byta ut mitt liv med Melvin till ett liv utan Melvin. Nej verkligen inte!! Han är det bästa som nånsin hänt mig och jag sku dö för honom. Jag älskar, mer och mer för varje dag, att vara med och ta hand om honom! Jag kommer aldrig att såra eller lämna honom. Han är det viktigaste som finns och min prio nummer ett.

Men jag kommer alltid att drömma..