Pissiga veckor

Det har varit två riktigt pissiga veckor. Eller förra veckan var jag bara trött men alltså den här veckan.. Mitt humör har varit riktigt dåligt, jag har lipat från morgon till kväll
och varit så otroligt irriterad på allt och alla. 

Johnny har jobbat såå mycket och jag vet att det påverkar mig och mitt humör just nu. Jag blir så ensam och ängslig då han sticker iväg på jobb och jag blir "ensam" hemma. Egentligen är det inte bara då just han far iväg utan alltid då jag skiljs åt med nån när och kär person så får jag riktigt dåligt att vara. Som i veckan då vi var på Maxifun med kompisarna och de for hem tidigare än oss så fick jag värsta paniken. Känner som ingen trygghet i mig själv och jag är så beroende av att ha nån nära mig hela tiden. Det är väl en rädsla över att bli övergiven som av en eller annan orsak fått utrymme att gro i mig. Så surt att känna så. Har aldrig tidigare varit sån utan jag har haft lätt att vara ensam och för mig själv men det går som bara inte just nu. Som tur har jag ju alltid nån av barnen runt mig så helt ensam behöver jag ju aldrig vara.

 

Nå, nu börjar Johnnys jobbiga jobbperiod lida mot sitt slut och hela nästa vecka är han ledig då han äntligen får ha vintersemester. Dessutom blir det en riktigt kalasig vecka då vi firar vår 5 års dag på vappen och jag fyller år nästa helg. Tanken var att vi sku åka på kryssning men jag och barnen har dragit på oss värsta förkylningen och med tanke på mitt humör de senaste veckorna så tror jag att det blir too much. Istället har Johnny bjudit ut mig på date nästa lördag och det är nått jag verkligen ser framemot. Saknar så att ha egen tid med honom och tajmingen kunde inte bli bättre.