söndag 2 april 2017

Mental breakdown

Ouff.. min kropp jobbar på för fullt med utrensning. Jag har en sjuhelsikes frossa och svårt att veta om jag ska ha kläder på mig eller bara springa näck utomhus. Jag är genom svettig för det mesta men skakar ändå som ett asplöv. Mina armar vill helt enkelt inte ge sig. De var bra i ca två dagar och så bröt värsta inflammationen ut IGEN. Det gör ont, kliar och svider och är säker på att mina svettningar beror på det.


Nätterna är värst. Har svårt att komma mig till ro pga frossan och när jag sen äntligen kommit mig till rätta så sätter kliandet igång. Så kliar jag mig tills det gör ont och efteråt ligger jag och vrider mig av smärta. Detta tar allt som allt 1-2 timmar och sker runt kl 01 och 04. Bäst sömn får jag efter kl 05 men då har vi ju en som vill ta morgonen redan 06.30 så den sömnen varar inte länge.

Så idag kom den dagen jag fasat för så mycket. Att jag totalt flippar ur och bara helst sku försvinna åtminstone ur min kropp om inte till och med från denna planet. Har legat i sängen och storbölat hela jävla dagen. Mörkt rum och massa space är vad jag behöver nu. Kliandet och sömnbristen har tagit över totalt. Min vardag och mitt liv kretsar BARA runt det ATT JAG INTE SKA KLIA sönder mig och att andas djupt för att lindra klådan. Som att det sku hjälpa men jag är riktigt desperat. Jag dricker flera liter vatten och har ökat dosen på alla mina kosttillskott. Äter grönsaker och frukt konstant för jag inbillar mig att det pushar på utrensningen och att min hud är frisk typ imorgon. Lovar att jag kommer att skita ut hela gurkor och vitkål för det är knappt så att jag tuggar det bara för att få det in i kroppen asap.


JAAA jag är inne i en så sjuk tankebana igen en gång! Men ni fattar inte hur desperat man blir av att gå igenom detta! Man provar på precis allt för att lindra klådan och läka fortare. Jag har ett rätt så bra mönster på min läkning överlag men idag bara flippade det och jag började inbilla mig om att allt jag gör är fel och allt måste ändras på NU!

Inbillning. Desperation. Panik. Deppad. Känslorna jag känner som starkast just nu. Men deep down vet jag bättre och bara jag får ha min lilla mental breakdown nu och kanske imorgon så hittar jag tillbaka sen. Så kan jag fortsätta min healing och njuta av att se hur huden blir bättre. För jaa, den blir bättre. Hela tiden. Jag måste bara ha tålamod. 

Till min lycka har jag ju världens bästa stöd här hemma. Johnny tar hand om hushållet och bara håller om mig då jag är hysterisk medans Melvin kommer och ger sina favorit leksaker åt mig för att göra mig glad. Dessutom är Melvin så otroligt förståndig som vet vad som pågår. Han säger 'mamma pipi' och pekar på armarna. Jag blir så stolt över honom men så full av skuldkänslor då han ska behöva se mig i detta tillstånd.

MEN HEJ, jag är mera än halvvägs nu! Det är jag så säker på! Över 8 månader utan kortison och halva kroppen har läkt. Till och med så bra att jag inte behöver smörja in annat än armarna och bröstpartiet. Och det är mer än jag någonsin kunna drömma om!

 Längtar tills jag får va såhär fin i huden igen!!!

3 kommentarer:

  1. Voi stackars dej!!! Oj va ja liiider me dej... kämpa kämpa, snaart snart kanske de e över. Kraft å tålamod till dej.

    SvaraRadera
  2. Am naturprodukters grodbladssalva har räddat mig från att klia sönder mig. Värt att testa!

    SvaraRadera
  3. Hej! Har läst om många som fått lindring genom att lämna bort citronsyra. Själv försöker jag använda den metoden mot min pollenallergi. Finns bl.a. en bra grupp här på FB, ifall du inte redan är med där! Mvh Marina Kock

    SvaraRadera