Varför ifrågasätta sockerfritt?

Eva inspirerade mig till ett kortisonfritt liv och hon har många gånger inspirerat mig att äta renare och färskare. Att utesluta mat med massa gifter i. Gifter som t.ex. socker. För att socker och andra gifter gör kroppen och huden så dålig. I detta inlägg skriver hon om "barn och socker" och det är så mitt i prick. För jag förstår exakt vad hon menar.

För det första så blir jag riktigt trött på att HELA TIDEN förklara varför jag inte vill att Melvin ska få en massa onödigt socker i sig. "Men en liten kakbit måste han få". Nehe du! Han behöver inte få ens en liten kakbit för den gör mer skada än nytta. Vi kan börja med hans humör. Efter minsta lilla sockerintag blir han ett litet monster som gnäller, slår och skriker åt ingenting och han kan hålla på så i flera timmar. Dessutom tar hans största organ skada av sockret; Alltså hans hud. För han är precis som mig. Jävligt olyckligt lottad och född med problem hud. En hud vars största trigger är socker. Så varför ska man då trigga kroppen och huden med "en liten kakbit" för att sen må dåligt resten av dagen. Dessutom ÄLSKAR Melvin frukt och grönsaker och många gånger väljer han frukt framför en kakbit. Så varför måste jag då förklara om och om igen åt folk att han BEHÖVER INTE KAKA för han är precis lika glad och nöjd med frukt. Och med frukt hålls han dessutom nöjd resten av dagen utan minsta lilla humörsvängning. Tårta då han fyller år är enough! Resten av året behövs inte socker.

Och precis som Eva skriver:  man mår så mycket bättre utan socker! 

Hon har upplevt det, jag har upplevt det och såklart många andra som upplevt det.

Så varför ska andra då ifrågasätta ens sockerfria liv med att "en liten kakbit gör ingen skada".

För jo, i det långa loppet gör det de och jag vill inte utsätta min eller mitt barns kropp för det.

Ps. Vi äter nog kakor, bullar osv. Men vi försöker att äta gott

endast vid special tillfällen och aldrig hemma.

Finns det andra alternativ än socker så kör vi alltid på det.