Inflammerade armar

De senaste veckorna har varit så jobbiga pga huden. Inga öppna sår men riktigt inflammerade armar har jag haft. Och det är så konstigt att det nästan bara är armarna som är drabbade. Visst, lite små eksem på benen och bröstet men inget jag plågas av. Så varje dag har i princip handlat om att överleva. Vilket inte heller varit så enkelt.

I tisdags hade jag knappt sovit på hela natten och mina armar var så sjukt dåliga. Röda, prickiga, brinnande och kunde inte lägga armarna rakt. Jag var nästan säker på att dagen sku bli ett rent helvete med tanke på att jag har en nästan två åring som ska servas med det ena och det andra. Jag gjorde i alla fall ett försök med att förklara åt Melvin att han måste försöka leka med sig själv lite mera idag och vara en snäll pojke för mamma har jätte ont i armarna och kan inte busa så mycket. Och visst lyckades jag! Han lekte så snällt i sitt rum hela förmiddagen och när jag sen fått kläderna på mig och var redo att fa ut på gården och leka så var han fullt upptagen med sitt egna. Så glad att Melvin börjar bli såpass stor och förståelig att han faktiskt förstår då man förklarar nåt åt honom. Dock fick jag föra honom till fammos över natten så jag kunde ta starka antihistaminer för att få lite sömn i knoppen. Sov 10 timmar och armarna var väl lite bättre dagen efter.

Helgen var igen helt förfärlig. Sov knappa tre timmar per natt. Som tur var ju Johnny ledig och kunde ta hand om det mesta. Fast det känns ju inte bra det heller. Att han måste göra allt. Men han vet och ser ju hur ont jag har och så fort jag kan så hjälper jag såklart till.

Huhu.. är inte lätt detta alltså! Förutom att man har så ont och plågas fysiskt så sköljs jag över med en massa skuldkänslor. Mest över det att jag ibland inte klarar av att vara med Melvin pga smärtan men såklart oxå för allt Johnny hamnar att göra. Dessutom träffar jag mina vänner väldigt sällan då jag de flesta dagar inte ens kan klä på mig och det känns sådär halv pinsamt att fa på kaffe till någons iklädd stora, urtvättade pyjamasbyxor och Johnnys hoodies. Hoppeligen blir det bättre av sol och sommar och att åtminstone inflammationen släpper. Sen om jag snöar hud var jag än går kvittar. För det gör i alla fall inte ont.