En snart tvååring

Om exakt en månad fyller min lilla Melvin två år.

Och som alla med barn säger: vart far tiden?

Det andra levnadsåret med Melvin har ju varit betydligt lättare och roligare, om man nu får säga så? Det första året med Melvin var ju för mig en känslomässig berg- och dalbana och jag visste nog varken in eller ut. Om det då berodde på den stora omställningen med att få barn, trötthet eller en (förlossnings)depression vet jag inte. Det tanke sättet är hur som helst som bort blåst nu och jag sku inte kunna vara lyckligare. Det har varit en lång och krokig väg men har verkligen hittat mig själv och infunnit mig i min roll som mamma och jag njuter verkligen av att få vara hemma med Melvin. För det är vad jag vill!

 

 Melvin däremot har varit och är verkligen en så otroligt duktig liten filur. Han är så självständig och vill försöka allting själv men frågar direkt hjälp då han märker han inte klarar av det. Han är så full av energi och vi har verkligen inte en lugn stund här hemma på dagarna men det gör absolut ingenting.

 För tillfället har han en lite mamis-period då han helst har mig runt sig hela tiden. Han har egentligen aldrig förr haft det så det är absolut inte mig emot att han har det nu. Så vi två spenderar dygnet runt med varandra. Jag är ju inte direkt ofta och träffar mina kompisar och är jag det så får han mer än gärna hänga med. Han är så lätt att ha med sig då han sällan gnäller eller håller på med andra jobbiga fasoner.

Foto: Carro