Topical Steroid Withdrawal

De senaste 10 åren, så har all min energi kretsat runt min hud. Min sjuka, kliande, röda hud.

Jag har varit på huvudlöst många läkarbesök, blodprover och allergitester.
Jag har seriöst testat ALLA salvor i apotekshyllan. Utan noll resultat.
Frustrerande, jag vet.

För ett år tillbaka var min hud katastrof och jag bad om att få ljusbehandling. Jag gick 15 gånger på behandlingen och min hud var perfekt. Inte ett dugg torr och inte minsta lilla spår av eksem någonstans. Bästa 400€ jag någonsin spenderat och lyckan var stor. I en par månader i alla fall.

I mars-april skiftet då första vårsolen tittade fram reagerade min hud genast. Jag blev rödprickig på bröstet och Melvins faster konstaterade att det är soleksem. Härligt, tänkte jag. Men antog förstås att det försvinner av sig själv. För så hade jag förstått.

Bättre blev det ju absolut inte längre in på sommaren. Min hud var KATASTROF och jag bestämde mig för en kortisonkur (Locoid Lipid salva) på 1 vecka. JIPPII vilket fint resultat jag fick. Jag lämnade kortisonen och smorde in mig med solkräm (sf 30) VARJE gång jag satte foten utomhus. Och till min lycka var min hud fin och bra. I en par veckor.

Så blommade min hud ut igen. Denna gång värre än gången innan. Använde lite kortison en-två dagar i veckan och huden var i helt ok skick. Men eksemen fanns alltid där. Och värre efter varje gång jag hade använt mig av kortison.

Sen började jag jobba. Stressa. Äta dåligt. Sova dåligt. Och jag såg ut som en uttorkad flugsvamp över hela kroppen. Jag ville, igen en gång, bara dö pga min sjuka kliande röda hud.

Men istället för att dö (obviously) började jag googla. Googlade på "eksem", "atopisk hud", "bota eksem" and the list goes on. Och gång på gång hamnade jag in på en och samma hemsida; Itsan.org.

En hemsida där människor runt om i världen berättar om hur de lidit av atopiskhud, gått igenom en kortisonavvänjning och idagens läge är friska. Det var liksom enda utvägen på detta helvete. Tydligen. Bilderna och historierna var fruktansvärda. Människorna så ut som monster med öppna, vätskande sår över allt på kroppen. De mådde piss och led nått fruktansvärt. Nått jag absolut inte sku palla!

Jag försökte med all min makt att hitta en annan lösning, så jag vände mig till sociala medier. Jag postade en bild på mina hemska, sönderkliade ben på instagram och skrev om inte nån bara kan säga vad problemet är. Och precis som jag gissade kom jag i kontakt med Eva Ramstedt som driver instagramkontot @atopiskteksem. Då visste jag att det finns inte andra val än att gå igenom Topical Steroid Withdrawal. (Kortisonavvänjning)

Jag började gråta. För jag ville inte. Jag vill inte se ut som ett monster och ännu mindre ville jag lida. Men då slog tanken mig. Jag SER ju ut som ett monster NU. Jag LIDER ju mer än nånsin JUST NU. Men under avvänjningen kommer jag lida typ ett år, i värsta fall 3 år, och sen är jag frisk och fin och behöver ALDRIG mera lida.

Så jag började googla. Igen. På allt som har med TSW att göra. Dieter, naturliga salvor och oljor, om andra som klarat det och så blev jag tillagd i en stödgrupp på facebook. Utan att märka var jag i full gång med processen.

Idag är jag inne på vecka fem. Jag går på en gluten- och sockerfri kost, smörjer huden endast med sheasmör och äter zink och omega tabletter. Jag har sett förbannat bra resultat och jag mår fantastiskt bra! Såklart har jag mina dåliga dagar då jag vill klia sönder mig, fryser och svettas om vartannat och det svider i kroppen. Men det är så litet mot hur jag mådde då jag smorde med kortison och bara blev värre.

Jag har äntligen hittat ett botemedel. Dock är det en lång process jag har framför mig och säkert kommer jag i nått skede att få bakslag och må jätte dåligt. Men jag har accepterat det! För jag blir inte frisk av nått annat än det här. Som Eva oxå sa "man måste, oavsett vad, igenom TSW vare sig man vill eller inte" och hon har så rätt i det hon säger. Klok kvinna dendär Eva. 

Det finns många viktiga saker att tänka på då man ger sig in på TSW. Men det jag tycker är allra viktigaste att man ska veta är att detta är inte för stunden utan man gör en livsstilsförändring. Allting börjar innifrån och därför hamnar man att ändra på kosten och hur man tar hand om sin kropp. För hur du mår på insidan, syns på utsidan.

 Bilden till vänster är tagen för en vecka sedan och bilden till höger igår.

Det går framåt!