En hel vecka ifrån mina käraste

I sommar ska en av mina nära vänner gifta sig. Eller tja, det är väll egentligen två av mina nära vänner som gifter sig med varandra. Men bruden är nog den jag känt längre av dem två. Båda dock lika kära för mig. Nu till saken.

De kommer att ha två bröllop. Ett här i Jeppis i juli och ett i Turkiet i oktober. Jag och Johnny ska såklart på bröllopet de har här i Jeppis och vi hadd även tänkt på att resa till Turkiet i höst för att delta i deras andra bröllop. Efter lite funderande så kom vi såklart fram till att vår ekonomi tillåter inte detta för tillfället.

 Så började jag tänka lite mera på saken. Började bolla med olika tankar om hur vi sku kunna resa för en billig peng så vi kan få uppleva ett turkiskt bröllop. Då det plötsligt slog mig; Jag reser såklart ensam dit. Billigt och bra!  Hahaha jag är så jävla egoistisk för det mesta. Måst dock säga att detta tog nog priset i hur egoistisk jag kan vara. Haha, skrattar åt mig själv.

Nå, jag slog nu fram förslaget åt Johnny och han gick faktiskt med på det. För saken är ju den, dessa två som gifter sig med varandra är ju mina vänner. Såklart har ju Johnny bekantat sig med båda två och sådär but still, mina vänner. Och jag tycker inte att jag borde missa en once in a liftime chance bara för det att jag är hemma med ett barn. Vi bestämde då att om jag får ihop samlat till en resa nu under sommaren så tar Johnny ut en vecka pappaledigt i oktober och jag reser till Turkiet. Wohoo! Älskar att vi kan så lätt komma fram till olika lösningar med Johnny.

 Men det finns ju förstås ett litet, litet problem i det hela. Som egentligen inte är så litet. Nämligen Melvin. Jag kommer ju att sakna ihjäl mig då jag ska va utan honom i en hel vecka. En dag går helt ok bra men en vecka?!? Jag har nog så tvivlat på det här före vi faktiskt kom fram till det att jag ska fara. För jaaa, det kommer att vara jobbigt. Dock tror jag det blir bättre efter första dagen och vi kommer ju att ha en massa program där hela tiden så kommer knappast hinna tänka på så mycket. Pluss att jag ju kommer ha en massa vänner och bekanta där med mig. Annat sku det ju vara om jag sku måst vara helt ensam och utan att göra. Då sku jag bara dö av tråkhet och saknad.
För Melvins del är jag inte alls orolig. Han kommer att ha det så bra med pappa och fammo så han kommer knappt veta av att jag är borta. Och sku jag vara det minsta orolig för honom sku jag aldrig ens tänka tanken om att resa så långt bort utan honom.