Direkt efter förlossningen kände jag nog inget annat än lycka och kärlek. Hade inte ont någonstans. Lite svag i benen men det berodde nog på epiduralen.
Dagen efter däremot var völl inte direkt njutning. Hade fått 3 yttre och 1 inre stygn så lite sved det völl "down there" när jag gick på toaletten och när jag satt på en stol eller annat som är skarpare än en säng.
Jag blödde inte så farligt mycket heller. Hade förväntat mig värsta Niagarafallen men det var mera som en vanlig mensblödning. Däremot hade jag den värsta jävla eftervärken och den kom ju varje gång jag ammade vilket var rätt ofta. För när man ammar så utlöses en hormon som gör att livmodern drar ihop sig, som då är jätte bra om man vill att kroppen återställer sig. hehehe. Så barnmorskan tröstade mig med att "ju mera eftervärk, desto snabbare är jag i bikiniform." Liten tröst är det ju trots att jag fick trycka i mig värktabletter alltid före och efter amning den första veckan.
Idag är det två veckor sen jag födde min son.
Min kropp har återhämta sig riktig snabbt och fint. Jag har nästan slutat blöda och mina stygn har smälta bort.
Min son, Melvin, har växt till sig riktigt fint och är en frisk och kry pojke. Han har en fin färg på huden, han äter mycket och bra och fyller blöjan regelbundet. Han är så fin, min skatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar