måndag 17 oktober 2016

Återhämtning

Alltså.. jag har haft jätte svårt att återhämta mig från resan. Eller att komma tillbaka till vardagen ska man väll kalla det. First of all så är det ju 30 graders temperaturskillnad! Fatta vilken chock min kropp fick. Dessutom är det inte direkt mycket sol och det är mörkt då vi vaknar på morgonen. I Turkiet var jag omringad av minst 10 personer hela tiden och här hemma har jag max 2 personer. Jag klagar absolut inte på sällskapet här hemma men att liksom ha babbel, skratt och sjå runt en hela tiden och att sen komma till en relativt lugn miljö är faktiskt en stor skillnad. Nå, så småningom börjar resandet rinna av mig. Och det är trots allt skönt att vara hemma.

Men hur var egentligen resan då? Helt fantastisk! Hade knappt nån hemlängtan alls.
Såklart saknade jag både Melvin och Johnny men jag njöt verkligen av varje sekund.

Vi bodde på ett hotell som heter Villa Sunflower 1 och det låg ca 500m från "centrum" och 1km från stranden. Jag bodde tillsammans med en tjej från Sverige som jag jobbat med på Pedros och en bättre roomie kunde jag inte få. Hotellet var verkligen fint och rummen var fresha. På hotellet fanns restaurang, poolbar, tre pooler, spa och en market. Så om vi sku ha varit riktigt lata och bekväma sku vi inte ha behövt lämna hotellet en endaste gång.
Servicen i receptionen och baren var fantastisk men lite vimsiga var de på restaurang sidan. Maten var inte heller av bästa kvalité men nått smått till lunch fick vi i alla fall varje dag. Och med tanke på att jag betalade 84€ för 7 nätter så har jag inget att klaga på.




Sällskapet jag hade var verkligen av högsta kvalité om man säger så. Med tanke på att endast tre av alla 25 som var där är mina riktigt goda vänner och resten är endast bekanta så gick det jätte bra. Vi kom jätte bra överens och ingwn var sur/irriterad på någon. Det var ingwr fylledrama heller vilket vi nog alla hade förväntat oss eftersom vi var långt hemifrån och våra nära och kära. Vi höll verkligen ihop hela veckan. 10 av 10 stjärnor till sällskapet!



måndag 10 oktober 2016

Besvikelsen är stor

Ni fattar inte hur besviken jag är. I så många veckor hade jag väntat på att få åka iväg
för att sen komma hem gladare, piggare och friskare. Men så var ju inte fallet.

Jag pratar såklart om min hud. Resan i sig var fantastisk och likaså sällskapet. Men huden ville verkligen inte vara på min sida. Den blev bättre såklart. Vad annat kunde den bli efter att ha flagat i 5 dagar? Det är helt sjukt hur mycket torr och död hud som satt fast på min kropp. Varje dag fick jag köra på sockerpeeling för att få bort döda huden och för att stilla flagandet. Och såklart blev det bättre. Sista dagen var huden rätt fin (förutom röda prickar lite här och var) och det kliade inte alls. Men jag kände att jag sku behöva en vecka till för att få den att blir riktigt slät och fin. Nöjd var jag ändå.


Enda tills jag kom till Finland och märkte att min kropp var totalt uttorkad och röd! Jag fattar inte vad som hände. Är det klimatförändringen? För lite sömn? För lite näring? Varför blev min hud sämst på en gång? Huden tog stryk av resan ner till Turkiet men jag hade ju varken ätit eller sovit på 24h så inte så konstigt. Hemresan däremot gick smärtfritt eftersom att jag fick sova och äta som vanligt. Visst, jag har inte hållit mig till gluten- och sockerfri kost under resan men  mycket har jag inte ätit av varkendera så att jag måste få ett sånt jävla bakslag då jag kommer hem!!

Jag har ont i hela kroppen. Alla mina veck spricker upp så fort jag rör mig. Jag är torr som sand i öknen och INGEN smörja eller olja hjälper. Jag är så uppgiven just nu. Orkar inte med detta hudhelvetet mera. Det får mig riktigt deppig och jag går på de sista nerverna. Har inte gjort annat än fräst åt alla de två senaste dagarna. Men jag pallar liksom bara inte. Det gör så ont i kroppen!

tisdag 27 september 2016

Packat och klart!


Om bara 3 timmar sitter jag på tåget till Helsingfors och imorgon kl 06 far flyget. Väskan står packad i hallen och känslan av att jag glömt något finns i kroppen. Men så länge jag har passet och pengarna så borde jag överleva.


 Nervös är jag oxå. Så in i det sista. Inte över själva resan utan mer över hur jag ska klara mig utan min älskade Melvin. Jag saknar honom redan fast jag fortfarande är hemma. Och han saknar mig oxå. Jag vet det. För då jag sku lägga honom och sova middag så kröp han upp i min famn och kramade mig hårt. Sen somnade han där. Det händer aldrig. Han känner att nått är på gång.

Jag försöker att inte bryta ihop just nu. För ju större hallåå jag gör av detta desto svårare blir det för Melvin. Så jag väntar tills jag är på tåget var jag sen kan få min hysteri attack. Det är verkligen modigt av mig att resa iväg utan honom. Kanske till och med idiotiskt. Men jag känner ändå att det är precis detta jag behöver. Eller vad vår familj behöver. Lite tid ifrån varandra. Så vi kan vara gladare och piggare sen då jag kommer hem igen. 


 Min hud däremot är överlycklig att få slippa till sol och hav. Den har varit rätt bra den senaste veckan men nu igen blossar den upp. Mest på armarna och ansiktet. Antar att det är pga nervositeten och stressen som packandet och resandet har orsakat. Jag tar dock ingen stress över huden om den är bra eller dålig utan försöker bara undvika att klia för snart blir den bra.

Dessutom fick jag ett samtal igår om att jag idag fick gå på en arbetsintervju. Gjorde ju inte nervositeten eller stressen bättre. Så dagen idag började med arbetsintervju. Det gick jätte bra. Det märkte jag även på de som intervjuade mig. Så nu håller vi tummarna om att jag får jobbet. Svaret på det får jag nästa veckas onsdag. Spännande!


 Jag ska försöka uppdatera här på bloggen om hur det går där var palmerna bor.
Men jag lovar absolut inget. Kommer vara desto mer aktiv på instagram och snapchat 
så följ mig där. Janicaida heter jag på båda ställen. 

lördag 24 september 2016

Chefen som bestämmer och ivern som växer

Hej hej!

Känner att dagarna går såå snabbt just nu. Hinner inte med nått jag och
vet knappt vad jag ens gjort de senaste dagarna. Helt sjuk känsla.

Nå hur som, Johnny for iväg till Umeå i torsdas så jag har haft fullt upp med lillchefen i huset.
Han är i en sån period just nu att han kräver all uppmärksamhet och får han inte det så bryter
helvetet lös. Vill gärna undvika det så just nu är jag en slav som ska få hans önskan uppfylld.


Ikväll blir det nattjobb och eftersom att Johnny kommer
hem först sent inatt så ska Melvin få spendera natten hos min mamma.
Det har han heller inte nått emot verkar det som då han går runt i huset och
söker "mommo" i alla hörn och vråar.

För övrigt sker nu inget spännande i mitt liv just nu. Aija skoja.
FYRA DAGAR KVAR tills jag sätter mig på planet till Alanya!
Börjat bli så feelis overload så kan knappt tänka på nått annat än just det.
Första gästerna har dessutom redan rest ner dit så det sänds bild efter bild
i vår watsapp grupp hela tiden. Kan säga att väntan blir inte direkt kortare av att
få se hur underbart det är där.


Nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och sen påbörja dagen.
Ha ett bra veckoslut alla!

måndag 19 september 2016

Gluten- och sockerfri; Äppelpaj

Som jag skrev i detta inlägg så har jag ju börjat med en utrensing av gifter i kroppen. Och den största ändringen jag gjort är ju helt klart det som har med kosten att göra. Jag älskar mat och är ett riktigt matvrak. Äter allt och alla (lol) som kommer i min väg. Så att bestämma mig för att lämna bort gluten och socker tog verkligen hårt på. Jag grät. Men nu då jag faktiskt har kommit igång ordentligt och flummat igenom olika gluten- och sockerfria recept så konstaterade jag att det är inte så hemskt trots allt. Nästan allt går ju att baka och laga utan gluten och socker. Så igår slängde jag ihop en äppelpaj och den blev riktigt god. Jag tänkte dela med mig av receptet. Varsågoda!

Sätt ugnen på 225 grader
Lägg äpplen i en smord pajform och
pudra med kanel och sukrin/stevia.
Blanda alla andra ingredienser-
gärna med elvisp så det blir smuligt.
Ta lite vatten i taget så det inte
blir till deg istället för "smulor".
Grädda i 20-30 minuter.
 

Såå gott!