söndag 17 juli 2016

Är jag klar?


Intressant inlägg :) va kul vi mänskor kan va så olika. Själv har jag känslan att jag aldrig kommer få nog.
Jag vill ha fler barn, o jag vill ha många. Riktigt många om ja lyssnar på min kropp, haha..
Ja e rädd den känslan att "det räcker nu/vi är nöjda" aldrig kommer att infinna sig för mig tyvärr.
Hur vet du att du e klar? Hur vet man det? :) Vemodigt att känna babysjukan och veta man e klar.

 Fick denna kommentar på detta inlägg så tänkte jag sku ta upp lite tankar och funderingar kring det. Jag vet att det är flera som funderar på detta att hur jag kan veta att jag är klar. Faktum är att jag har alltid föreställt mig att jag har endast ett barn. Har aldrig liksom ens tänkt på att ha flera. Såklart då jag blev gravid och Melvin sen föddes så funderade vi såklart på att vi "nog kommer att skaffa syskon" till Melvin. Det var liksom världens självklaraste sak då. 


 Men ju mera vi fick lära oss om vad det faktiskt innebär att ha ett barn så kom den där känslan att jag faktiskt inte vill ha flera. Det är ju ett sånt otroligt stort ansvar att ha ett barn och jag känner att om jag sku ha ett till barn så sku jag kanske inte "klara av" det där ansvaret. Kanske lite som att jag "inte sku räcka till" om jag sku ha flera barn. Och om jag känner så, så varför sku jag då skaffa ett barn till? Om ni förstår vad jag menar..

 Jag och Johnny har pratat väldigt mycket om detta. Speciellt nu då det är många gravida och nyförlösta kvinnor i min kompiskrets och man omöjligt kan låta bli att känna en gnutta babysjuka. Och vi har kommit fram till att vi går nog i samma tankebanor, inga fler barn. Vi är lyckliga över vår fina unge som vi har och att vi har en så liten, fin familj som vi har.


 Många kan heller inte låta bli att fråga "jaha, när kommer nästa?". Och då jag på en gång svarar att aldrig för vi kommer inte skaffa flera barn så får jag ju alltid höra "vänt bara" eller "men nog måste ju Melvin få syskon". Man ba #&%¤#"@ NEEEEEJ. Var står det att han behöver syskon? Och här kommer det igen, varför ska vi skaffa flera barn om det känns som att vi inte klarar av att ha flera barn? Huhuu, blir alltid lika irriterad då folk säger det åt mig haha.

Nej men, vi har helt enkelt kommit fram till det att vi har det perfekt så som vi har det nu.
Ingen av oss känner som att det fattas nått ur våra liv så det känns helt enkelt komplett. 


fredag 15 juli 2016

#PrayForNice


Fy fan för en värld vi lever i....
Make it stop!





tisdag 12 juli 2016

Då ångern tar över

Det finns så många saker jag önskar jag kunde göra annorlunda. De flesta saker har med Melvin att göra.
Oftast så börjar jag tänka på såna saker då jag är känslomässigt fucked up. Vilket jag är idag, av många olika orsaker. Dessutom pratar jag aldrig om saker jag ångrar. För mitt livs motto är lite sådär att "what ever, ångrar inget". Fast jag kanske gör det ibland.
Men ibland kommer den dagen då man måste säga vissa saker högt. And today is that day...

Jag ångrar att jag inte höll Melvin i famnen HELA tiden då han var bebis. Jag höll ju helst inte honom mer än jag behövde. Jag var ett sånt vrak den första tiden men tur jag hadd Johnny vid min sida som kämpade mig framåt.

Jag ångrar att jag många kvällar valt att sova istället för att umgås med Johnny och Melvin. Fy fan vad trött jag varit hela hösten och vintern. Helst gjorde jag ju inget och ibland blev våra dagar vääldigt långa och tråkiga.

Jag ångrar att jag så många månader har saknat mitt gamla jag fast jag innerst inne inte vill vara den personen längre. Jag har aldrig varit så olycklig som då och aldrig så lycklig som nu.

Jag ångrar alla gånger jag varit så trött att jag tappat tålamodet på Melvins gråtas och skrikas och lämnat honom och gråta i ett annat rum en par minuter. Skäms så otroligt varje gång jag ens tänker på att jag gjort det. Men jag behövde faktiskt några minuter till att lugna mig. För sanningen är att vi föräldrar är bara människor och det finns ju en gräns med allt.

Jag ångrar att jag många gånger anklagar mig själv för att vara en dålig person och mamma. Varför gör jag detta mot mig själv? Jag vet att jag är en bra person och en ännu bättre mamma. Jag måste sluta klanka ner på mig själv.

Mest av allt ångrar jag ändå det att jag allt för ofta bryr mig om vad andra tänker om mig och hur jag är som mamma. Jag bara MÅSTE sluta bry mig. För alla är vi unika och lever på våra egna sätt. Dessutom finns det ingen regelbok om hur man ska vara som person.

måndag 4 juli 2016

En rejäl kjäftsmäll

Då Melvin tar sin middagsvila om dagarna så brukar jag oxå sova. Oftast.

Idag bestämd jag mig för att äta lunch ifred och kolla några avsnitt av 'Vänner' medans han sover. Men redan efter en timme tröttnade jag och tänkte att lika bra att jag går och lägger mig bredvid Melvin, som sov i vår säng. Kan säga att jag somnade på en gång.

En timme senare hör jag hur Melvin börjar sträcka på sig och jag känner jag verkligen inte var redo att vakna. Så jag blundade en liten stund till.

Bara några sekunder senare fick jag dock ångra mig. Melvin väckte mig med en ordentlig smäll i pannan. Och då jag spärrade upp ögonen mötte jag detta face:




Hahaha. Så sööööt! Kan ju inte ens bli arg för det att han slo mig. Förstår han behövde agera för att få upp mig ur sängen för det är verkligen inte det lättaste alla gånger hehe. Vet ju till nästa gång att det inte går att få några extra minuter av sömn. 

fredag 1 juli 2016

Sommarkväll

Sitter som bäst ute på trappan och väntar på att Carro ska hämta upp mig. Vi tänkte fara en sväng till Pavis och njuta av denna ljuvliga sommarkväll. Vädret är verkligen det bästa just nu. Varmt i solen även om klockan redan är 21:00.

Detta är absolut det bästa med sommaren.



Och för att inte glömma, IMORGON är det mina nära vänners bröllop. I CAN'T HANDLE den här känslan av lycka som jag har i kroppen! Varför kan jag inte bara vara normal haha. Ha en bra kväll! Det kommer jag i alla fall att ha.