tisdag 10 januari 2017

Är jag otrogen?


Vi är ju kända för att leva ett väldigt kaotiskt liv.
Precis allting går ju tvärtemot våra planer.
Så jag bestämde mig för att fortsätta på samma linje.

I höstas då jag tog emot jobbet på Cubus så bestämde vi att Johnny sku ta ut fyra veckor av sin pappaledighet i januari och att jag jobbar. Jag tänkte att jag sku slå på stort och ta emot extra jobb eftersom att Kela drar in mitt vårdbidrag då Johnny är pappaledig. Dessutom minskar ju hans inkomst den månaden då de inte betalar mer än 70%(?) av hans lön. Men så på nyårsafton, som jag redan skrev om, så började jag ju tveka på om jobbet ändå inte mera var en börda än nånting jag faktiskt fick nått ut av, förutom pengar då. Och eftersom att vi inte haft nån spänning i vår vardag på länge (ironi) så sa jag upp mig på Johnnys första dag som pappaledig?! Är jag en idiot, undrar ni säkert? Kan ju då svara på den frågan med att det har jag frågat mig själv tusen gånger och helt klar är jag ju det! Hehehe. Nä men alltså man ska ju absolut inte hålla på med nått som man inte mår bra av. Det handlar ju bara om pengar och vi sku ju klara oss i alla fall. Om vi riktigt snålar med varje cent.

Nå i alla falla.. Så nån timme efter min uppsägning så ringde de från ett daghem och undrade om jag ville ta emot ett tre veckors vikariat i januari och jag tackade JA med en gång. Känner väll att dagis är lite mera min grej för tillfället. Pluss att vi fortfarande har räkningar att betala och 3 magar att mätta.

Så idag var jag min första dag. Och som alltid är första dagen lite små kaotisk. Nytt ställe, nya kollegor, nya barn, nya rutiner osv osv. Jag trivdes i alla fall. Dagiset är riktigt fint med praktiska utrymmen, kollegorna är trevliga och barnen urgulliga. Jag kunde ha gosat sönder allihopa. Trots det fick jag ändå gå hem med skuldkänslor och en känsla av otrohet. För vad gör jag på ett sånt ställe var jag tar hand om andras barn när jag har ett eget barn där hemma att ta hand om? Och hur kan jag sitta och gosa med andras barn då jag har ett eget barn som behöver min kärlek mer än någon annan? 

Jag hade världens skuldkänslor då jag slutade jobbet och var påväg hemkörand! Det kändes som att jag hade svikit Melvin. Precis sådär som att jag sku ha varit otrogen mot min partner. Helt sjuk hur illa jag mådde över att jag varit hela dagen och lekt, matat, hjälpt och gosat med, ännu, okända barn. Vilken mamma gör så?? frågade jag mig själv. Sen fick jag nog bara banka lite vett i skallen på mig själv och inse att det är ett jobb och att ingen av barnen på dagiset kommer nånsin att vara ens nära på det som Melvin är för mig; mitt eget barn! Så jaa, det känns ju inte hemskt nu mera. Men just i den stunden var det jätte jobbigt. Måste bara komma ihåg att det är ett jobb och 90% av alla andra som jobbar inom dagvården har egna barn där hemma. Vissa har till och med barnbarn. Jag är ju inte hemskare än någon annan, för att säga det så hehehe.

Kan ju bara konstatera, igen en gång,
hur mycket känslor en mamma har 
och att det inte är världens lättaste alla gånger. 



Lite gosiga bilder på min gosiga unge <3

Vad ska man säga?

Här om dagen fick jag meddelande av mamma om att jag hade post i deras låda.
Och när jag sen hämtade posten av henne blev jag riktigt glad och varm inombords. 


Detta låg nämligen i lådan och det är ju precis sånt här som är den bästa posten!
Tänk att hon tänkte just på oss och att hon ville ge detta till oss.

Så hoppas att du, nästan-granne-Camilla, ännu läser min blogg efter en lång paus;
Tusen tack för den fina gåvan!
 Här är en lillkille som blev jätte glad över tidningen och almanackan!
 Och jag är säkert ännu gladare hehe.  Jag hoppas du och din familj har haft
en underbar jul och en bra start på det nya året! <3 kram till dig!
(Ps. Vi har flyttat men det är min mamma som bor där nu så vi lär väll ses ;) )

fredag 6 januari 2017

Riktigt äkta frihet

Åååh vilken underbar vecka jag haft! Och det bästa är ju att den ännu inte är över. Har massa roligt att se framemot denna helg.

Men ja, back to gångna veckan. Eftersom att jag inte jobbar längre, inte är dötrött dygnet runt och Johnny har pappaledigt hela månaden så lever jag ett så fritt liv just nu. Jag kan göra vad fan jag vill och när jag vill! Med eller utan Melvin. Snacka om frihet asså! Vad har jag gjort med min frihet undrar ni säkert? Nå såklart har jag använt den till att umgås med mina bästa vänner. I tisdags var jag med Janna hela kvällen, igår spenderade jag och Melvin hela halva dagen med Carro och hennes småbrudar och idag blev det förmiddagslek med Fia, Colin, Olli och Betti! SÅ HIMLA KUL! Känner verkligen av att jag knappt träffat dem under hela hösten. Vi pratar såklart så gott som dagligen men det är inte samma sak som att träffas över en kopp kaffe. Har saknat det såå mycket! Jag tror inte man uppskattar tiden med sina vänner lika mycket då man umgås med dom ofta. Men så fort man inte träffas på en stund så märker man verkligen hur värdefullt det är att umgås med andra människor som man bryr sig om.

Igår kväll var vi och flyttade åt min mamma. Hon flyttade till huset som vi flyttade ifrån i höst. Alltså huset är mammas -> vi har hyrd av henne -> det var mögel där -> vi flyttade -> hon renoverade det och flyttade nu tillbaka dit. Huhu, blir allt yr av allt som har med huset och flytt att göra. Varit sååå mycket ståhej med det!! Men nu är alla glada och nöjda med sina hem! Mamma behöver verkligen ha ett stort hus med tanke på alla barn,barnbarn och djur hon har. 

Imorgon blir det städning hela dagen för på lördag nalkas det tjejmiddag här hemma hos mig! Ska bli så roligt!

Mer än så har jag inte att komma med såhär 00:20 natten till fredag. Haha. Ligger i sängen och mobilbloggar för att jag var för lat att ta fram laptopen. Oxh ni ba ok slut av nu! Jaja, godnatt på er! 

tisdag 3 januari 2017

"Jag snackar kaos i mitt liv"

Senaste jag skrev nått i bloggen var jag glad och nöjd. Jag hade precis kommit hem från Turkiet och dessutom fått besked om att jag är en av Cubus nya arbetare. Wohoo, life is great!

Sjuttonde oktober var min första dag på nya jobbet och framför oss sku vi ha sex arbetsdagar som sku vara från 8-20. Långa dagar men jag var verkligen taggad! Mina mål för det nya jobbet var att verkligen ge järnet och suga åt mig all viktig information och kunskap.

En hel dag hann jag vara på jobbet innan jag stötte på problem. Dock inte jobbrelaterat men nånting som sku suga musten ur mig och ta min koncentration från jobbet totalt. Vi fick nämligen veta att vi hade mögel i huset och att vi gärna ska flytta så fort som möjligt eftersom att det är en hälsorisk för allergiker. Man ba KIIITTOOOSS!!

Så jag började leta nytt boende samtidigt som jag var med och byggde upp en helt ny butik. Vilket inte egentligen gick ihop men eftersom att vi har en fantastisk chef som vill vårt bästa så fick jag ta några extra telefonpauser så jag kunde ringa på olika lediga boenden. Det var ju heller inte det lättaste eftersom att vi hade vår krav med tanke på att vi har barn och hund. Sku det vara endast jag och Johnny sku vi ju ha kunnat bo i vilken jävla håla som helst. Så jag ringde, mailade, sms:ade, kollade runt i mina kompiskretsar och var in till olika fastighetsmäklare men helt utan resultat. Men så hittade mamma en annons om ett nyrenoverat egnahemshus i Bennäs som är till uthyrning. Jag tvekade inte en sekund (trots att det var i Bennäs) utan kontaktade hyresvärden på en gång. Några dagar senare fick vi fa och se på huset och vi blev stormförtjusta i det. Både jag och Johnny.

I det här laget hade jag jobbat fyra långa dagar, skaffat nytt boende åt oss och börjat packa. Framför mig hade jag nu en lång arbetsdag, två dagar ledig att packa, öppning av butiken och en flytt. Det flöt på helt bra med öppningen och så. Jag försökte fokusera på jobbet och faktiskt ge järnet.

Vi öppnade butiken och jobbet östes över oss. Vi hade massa att göra, mycket folk att betjäna och allting var nytt för oss. Såklart var jag lite små stressad. Dessutom hade vi ett helt flyttlass att tömma i Bennäs och en lillkille som mer eller mindre tagit stryk av all stress och oro som pågått i en par veckor. Jag snackar kaos i mitt liv.

Då det äntligen lugnade sig lite med stressen och vi fick det mesta på plats i vårt hem så tänkte jag att "aah nu kan inget skita sig". Där hade jag fel!

Min bästa vän kom hem från Stockholm så vi planerade såklart in en riktigt äkta tjejkväll. Det var smink, skumppa, mat, vin och ståhej! Dock slutade min kväll på akuten med ett klämd finger, en lös nagel och 1,5 veckas sjukskrivning. Jag grät blod. LOVAR! Och när man tror att NU blir det nog inte värre så drabbas jag av influensa. 39 graders feber i 8 dagar och 6 av dessa dagar ensam med Melvin. ORKAR INTE var ända tanken jag hade i flera dagar.

Efter att jag tillfrisknat så började allt bli bättre. Jag började släppa stressen och försökte njuta av vardagen och det lilla goda i livet. Dock gick det inte riktigt så enkelt. Jag sköljdes över en enorm trötthet. Gick och la mig 21 på kvällarna och sov i ett sträck till nästa morgon kl 07 då Melvin steg upp. Jag blev sjuk igen och min motivation sjönk till noll. Julen kom och fann inget rolig, mysigt eller lugn med den och då bara visste jag att nått är på tok och nu måste jag göra nått åt saken.

På nyårsafton låg jag hemma i soffan och reflekterade över det gågna året. Jag tänkte på vad som gör mig trött, vad som fått mig att må bra under året då det varit tungt och vad jag vill att 2017 ska föra med sig. Ganska snabbt kom jag fram till att familjen och vännerna är det som gör mig lyckligast men oxå det jag gett minst tid åt.

Jag har fokuserat på helt fel saker under 2016. Jag har jobbat på fel ställen och lagt för mycket energi på att få en bättre ekonomi. Jag har jobbat på tok för mycket när jag hela tiden egentligen ville vara hemma med Melvin. Jag har inte tagit hand om min kropp och själ och jag har helt glömd bort att göra saker jag älskar.

Detta år ska bli bättre och ingen annan än jag själv kan påverka det. Så jag började med att avbryta mitt kontrakt på Cubus. Jag älskar jobbet i sig och mina kollegor är fantastiska. Men när det tar mer än vad det ger så är det inte värt det. Ett tungt och ledsamt beslut men helt säkert det rätta.

År 2017 ska bli mitt år. Jag ger inga löften utan sätter istället upp ett enda mål; Do what makes you happy. Jag ska vara hemma med Melvin. Ge honom trygghet, kärlek och framförallt vara en närvarande mamma. Vilket jag inte varit på en stund. Jag ska ta hand om min familj och mitt förhållande med Johnny. Jag ska vårda min kropp och själ mycket bättre än jag gjort tidigare. Jag ska umgås mera med mina älskade vänner. Och framförallt så ska jag börja blogga igen. För det är nått jag gillar och behöver. Bara för att få ut tankar och känslor.

Så, med detta vill jag önska er alla Gott nytt år!
Må 2017 bli ett bra år med mycket lycka och glädje! 

måndag 17 oktober 2016

Återhämtning

Alltså.. jag har haft jätte svårt att återhämta mig från resan. Eller att komma tillbaka till vardagen ska man väll kalla det. First of all så är det ju 30 graders temperaturskillnad! Fatta vilken chock min kropp fick. Dessutom är det inte direkt mycket sol och det är mörkt då vi vaknar på morgonen. I Turkiet var jag omringad av minst 10 personer hela tiden och här hemma har jag max 2 personer. Jag klagar absolut inte på sällskapet här hemma men att liksom ha babbel, skratt och sjå runt en hela tiden och att sen komma till en relativt lugn miljö är faktiskt en stor skillnad. Nå, så småningom börjar resandet rinna av mig. Och det är trots allt skönt att vara hemma.

Men hur var egentligen resan då? Helt fantastisk! Hade knappt nån hemlängtan alls.
Såklart saknade jag både Melvin och Johnny men jag njöt verkligen av varje sekund.

Vi bodde på ett hotell som heter Villa Sunflower 1 och det låg ca 500m från "centrum" och 1km från stranden. Jag bodde tillsammans med en tjej från Sverige som jag jobbat med på Pedros och en bättre roomie kunde jag inte få. Hotellet var verkligen fint och rummen var fresha. På hotellet fanns restaurang, poolbar, tre pooler, spa och en market. Så om vi sku ha varit riktigt lata och bekväma sku vi inte ha behövt lämna hotellet en endaste gång.
Servicen i receptionen och baren var fantastisk men lite vimsiga var de på restaurang sidan. Maten var inte heller av bästa kvalité men nått smått till lunch fick vi i alla fall varje dag. Och med tanke på att jag betalade 84€ för 7 nätter så har jag inget att klaga på.




Sällskapet jag hade var verkligen av högsta kvalité om man säger så. Med tanke på att endast tre av alla 25 som var där är mina riktigt goda vänner och resten är endast bekanta så gick det jätte bra. Vi kom jätte bra överens och ingwn var sur/irriterad på någon. Det var ingwr fylledrama heller vilket vi nog alla hade förväntat oss eftersom vi var långt hemifrån och våra nära och kära. Vi höll verkligen ihop hela veckan. 10 av 10 stjärnor till sällskapet!