torsdag 1 mars 2018

Hatkärlek för amning


Redan i början av graviditeten med Iselin hade jag bestämd mig för att denna gång ska amningen funka. Med Melvin fick vi aldrig riktigt till det och jag hade nog inte heller nån aning om hur amningen går till egentligen. Tror det är ganska vanligt att man inte vet så mycket om amningen då man blir förälder för första gången. Vi fick i alla fall väldigt lite information om det och på BB var det ytterst dåligt med instruktioner om hur jag sku göra då jag sku amma Melvin. Dom bara rev och slet i både mig och Melvin så man fick riktigt dålig feelis. Tycker absolut BB-personalen borde ha mera kunskap om amning än vad de har. Nå hur som, nu med Iselin så har jag verkligen lagt ner själ och hjärta på att det ska funka och visst har det funkat riktigt bra.

Men vet ni vad? Jag har nån sorts hatkärlek för amning. Det är så otroligt praktiskt och ibland mysigt att amma men jag har ändå flera gånger övervägt att sluta amma. Bara för det att det har varit så otroligt omständigt med det ena och det andra. Sånt som jag, trots att jag har läst på en massa, inte haft en aning om. Som tur har jag ju både Carro och Betti (amningsproffs hehe) som hjälpt och stöttat mig så otroligt mycket. De två är största orsaken till att jag har orkat kämpa på med amningen. Ni hör ju själv att det är en hatkärlek; vill men vill ändå inte.

Det värsta med amningen är nog det att jag har så otroligt torra bröst och pga läckagen från brösten så blir det lätt fuktigt och då blir det torra bara mer irriterat. Ett tag hade jag kliat bort ALL hud runt brösten. Trodd jag sku dö av klådan och det sved hela tiden. Kunde inte ha BH på mig och knappt ens en lös tröja då det gjorde så ont. Men av nån konstig orsak så höll jag ut och några dagar senare hade det läkt.
En annan sak jag tycker är jobbigt är att babyn sitter HELA TIDEN fast vid bröstet. Känns som att jag inte har tid med annat än att ligga och amma. Och inte sku de vara nått men jag har ju en nästan treåring som ska passas upp mest hela tiden. Så ja, det dåliga med amning är att det tar tid och man kan ha väldigt ont i brösten.


Det bästa med amningen är att det är så himla praktiskt! Jag behöver inte tänka på att det ska finnas tillräckligt med ersättning i skåpet och jag behöver inte stå diska och koka tuttflaskor. Jag behöver inte packa med en massa ersättning och flaskor då vi ska iväg nånstans utan det är bara att ta babyn under armen så klarar vi oss resten av dagen. Och hallelujah jag behöver INTE STIGA UPP PÅ NÄTTERNA för att värma och blanda ersättning. Jag flyttar babyn intill mig och lägger tissi i munnen på henne och så sköter hon sig själv och jag kan somna om. Absolut största orsaken till att jag inte slutar amma. 

Dock tar Iselin flaskan och dricker ersättning ifall det behvös. Som ibland då hon varit väldigt skrikig i en par dagar och jag bara känner jag måste slippa iväg en stund för mig själv och vila mina öron så är det nog praktiskt med ersättning. Jag har pumpat en par gånger men alltså nää, jag tycker det är så jobbigt för att det tar så mycket tid och dessutom blir min mjölkproduktion helt i obalans om jag håller på att pumpa. 

Men nej, jag är ingen som kommer att amma nå riktigt länge till. Det är liksom bara inte min grej. Jag är jätte glad över att det har funkat såhär länge och att jag har fått uppleva det. För visst, ibland är det nog så otroligt mysigt att bara ligga inbäddad i täcken och amma sin fina avkomma.

6 kommentarer:

  1. Om du orkar stå ut några veckor månader till så lär Du märka att det är nått heelt annat att amma en nyfödd/nån månads baby än att amma en 5 månader ++ bebis :-) Allt är så mycke enklare då de blir större och man får själv så mycket ut av amningen då.. men kämpa på! Och vill man sluta så gör man det. Ens egen kropp ju ;-)

    SvaraRadera
  2. Nu har jag ju inga erfarenheter här, men jag tycker ändå så här: mamman bestämmer!! Om du inte vill amma, så ska ingen tvinga dig att göra det. Jag blir så irriterad på all möjlig press det sätts på (unga) mammor, som ska prestera och vara värsta supermänskorna, och ha dåligt samvete om man inte "lyckas" med det ena och det andra.

    Bra att du skriver om det här, för jag tror att det är många som kämpar och egentligen inte alls vill amma, men känner att de måste. Och man får ju inte säga högt att man hatar att amma liksom. Jag är helt övertygad om att barn får precis lika mycket närhet av flaskamning och jag tror verkligen inte att det är själva bröstet som avgör vid "anknytningen", utan närheten, dofterna och värmen.

    Sen finns det förstås för- och nackdelar med både amning och flaskmatning, men liksom... Kvinnan bestämmer själv över sin kropp, punkt slut. Alla andra ska bara sluta lägga sig i :D ...säger jag redan nu, som inte ens har barn, jajaja nu blev den här kommentaren längre än planerad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jas! Det har du verkligen rätt i. Det är alldeles för stor press på att mammor ska måst amma pga rekomendationer. Men precis som du säger så är det mamman som bestämmer och det är inget att skämmas över om man väljer att sluta eller att inte amma alls!

      Radera
  3. Första gångs mamma här hej! Håller med om att man får dålig info om amning vid BB. Tycker också att rådgivningen gav väldigt lite info. Så jag var åtminstone helt lost när jag skulle amma min kille.

    När han föddes var han en stor kille som ville ha mat i massor. Något jag inte hade då förstås. När vi var på bb så bad jag om att få ge honom lite ersättning för att stilla värsta hungern. Han skrek i ett och jag var så trött! Nå de kom med ersättningen motvilligt...lagom roligt med en sådan attityd när man är nyförlöst förstagångsmamma. Önskar att jag hade vågat mer.

    Nå vi kom hem och de första veckorna bestod av tårar och sår. Han hade inte ett bra grepp. Men jag forsatte amma ”för det är ju det bästa du kan ge ditt barn”. Jag bad om hjälp från rådgivningen och fick till svar ”Det blir ju bättre bara han är större och kan gapa större”.

    Provade även att pumpa, men det blev inte till något. Släppte ingen mängd och så bråkade det bara med produktionen.

    Idag är han 8månader. Amningen går bra, ibland är det mysigt..ibland inte. Jag har också en hatkärlek till amningen. Jag gav aldrig ersättning i början. ”Fö he va ju bara na råkel” och ”modersmjölk är det bästa för ditt barn”.

    I två månaders tid har jag försökt sluta, men killen är flaskvägrare och spottar och fräser åt ersättning. (Har prövat olika flaskor, pipmuggar och ersättning). Det vore helt enkelt skönt om pappan kunde avlasta lite ibland..på natten eller om jag vill åka iväg ensam nån timme. (Sen finns de ju de som har starka åsikter om egentid då..nästa bloggämne? ;)

    Vad jag vill säga är att pressen på amningen måste tonas ner! Ja! Modersmjölk är bra, men det är också ersättning!
    Blir det fler barn så hoppas jag att delamning lyckas för min del och förhoppningsvis är det lättare att sluta då också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tråkigt med ett sånt bemötande både på BB och rådgivningen! Mam borde verkligen få den hjälp man behöver då amningen krånglar. Och det är ju faktiskt ens eget val om man ger ersättning eller ammar. Usch, blr så frustrerad!

      Radera
  4. Oj, känner såå igen mej i det du skrev! Exakt så har det varit med min amning med båda. Amning har nog inte varit riktigt min grej heller.. jag vill men njäe, fått lite panik då jag är ända källan till mat samt känt mig pressad och oförstående då det varit skrik å tissen inte hjälper fastän ungen är hungrig!! Jag ammade båda mina 3 månader och nån vecka. Med första fick jag småsprknga i korridoren här hemma för att få honom att ta bröstet(även nattetid) efter nån vecka sa jag tack och hej. Med andra bestämde jag mig för att nej blir det problem eller skrik slutar jag, det är inte värt det. Idag är pojkarna 3,5 och 1,5 år! Känner också igen mig i det du skrev om hur jobbigt det är med två!!! Å jo verkligen!! Skulle ju vilja säga att det blir lättare men tyvärr inte här vid oss iaf ännu
    Men man blir van med skriket😬

    SvaraRadera