lördag 17 februari 2018

En dag i taget


Melvin skriker sönder halsen på sig själv och strejkar med ALLT under dagen och Iselin är missnöjd hela tiden och håller skrikfest på kvällarna. Ingen av dem somnar innan kl 23 och jag och Johnny pratar knappt med varandra. För det går inte pga allt skrik. Sen då barnen ä-n-t-l-i-g-e-n sover så vill man bara ligga tyst i ett mörkt rum och känna efter ifall man ännu lever eller om man hamnat i helvete. Så jobbigt har det varit den senaste månaden.

Men jag börjar se ljuset i tunneln. Melvin har slutat strejka med det mesta, minskat på volymen och somnar senast kl 21.30. Iselin är mera nöjd än missnöjd och håller knappt nån skrikfest alls. Jag och Johnny har till och med växlat några ord med varandra och ikväll äter vi hämtmat tillsammans framför Mello. UTAN barn. Är ju direkt inte nått man har tid eller energi för i dessa dagar.

Det är nog inte så lätt att ha två barn. Inte för att jag trodde det sku bli det heller men kunde nog inte alls föreställa mig hur krävande det faktiskt är med två stycken. Jag sa åt Betti häromdagen att emellanåt känns det som att man bara gör saker utan att man ens typ vet av det. För att det är så hektiskt och intensivt med två stycken. Det blir ju säkert lättare med tiden då man får rutin på det hela och blir lite van. Men i dagens läge så lever vi en dag i taget och jag försöker göra det bästa av situationen.

Foto: Alice Snellman
 
Men trots allt det jobbiga så är våra dagar också fyllda med massa kärlek. Jag stannar upp flera gånger om dagen och bara andas in tacksamheten över att just jag har fått föda två friska barn till världen. Två små personer som fyller mitt hjärta med kärlek. Och sen att få se Melvins kärlek för sin lillasyster gör nog så att mitt hjärta brinner av kärlek. Han lägger verkligen ner själ och hjärta då han pysslar om henne, tröstar henne och underhåller henne. Helt otroligt hur en tvååring kan vara så snäll och omtänksam. Tvivlar på att det kommer att vara så hela tiden men man får helt enkelt njuta av det så länge det varar. Som sagt, en dag i taget.

1 kommentar:

  1. Oj nej, jobbigt att läsa. Hoppas det snart vänder! Kämpa på fast de känns tungt, du är en stark kvinna och en otrolit fin mamma till två underbara barn! ❤️

    SvaraRadera