10 dagar efter

Helt ofattbart att det endast är tio dagar sen Iselin föddes. Det känns som att hon funnits hos oss en evighet och hon är en så självklar del i vårt liv. Min kärlek för henne är så oförklarlig och kärleken för Melvin har också blivit så mycket starkare. Det är så overkligt hur mycket man kan älska sina barn.

Melvin har varit och är så otroligt duktig. Han inkluderar sin lillasyster i allting och är så otroligt omtänksam. Han hälsar henne godmorgon då han hör att vi vaknar och önskar henne godnatt innan han går och lägger sig. Pysslar om henne när hon gnyr och rör sig och visar sina favorit leksaker åt henne. Hans ögon lyser av kärlek då han ser på henne. Jag är så otroligt stolt över honom!

Johnny däremot har inte haft det lätt. Melvin testar verkligen alla Johnnys nerver och gränser och gör allt i sin makt för att han inte ska få en lugn stund. Dessutom hamnar Johnny att passa upp mig också mellan varven då Iselin sitter största delen av dagen fast i mitt bröst. Men det är ju precis såhär vi föreställde oss att det kommer att vara.

Dock är vi mycket nöjda över hur allt gått på hemmaplan. Livet fortsätter ju trots allt. Våra rutiner med Melvin är det samma som tidigare och Iselin hänger bra med i svängarna. Hon är direkt inte krävande. Ammar med tre-fyra timmars mellanrum och sover resten av tiden. Med andra ord en mycket nöjd bebis. Än så länge hehe.

Jag är glad över att jag denna gång kan njuta av en nyfödd bebis och allt kring det. Med Melvin var jag bara förvirrad och ledsen en lång stund efter förlossningen. Visste varken ut eller in och njöt inte alls av att ha fött ett barn till världen. Men jag har sagt redan från början att denna gång tar vi allting i min och bebisens takt. Gör inget förhastat och låter allt ta sin tid. Vi hinner nog med det ena och det andra sen då vi kommit oss tillrätta.