Vecka 22 (21+2) är i full gång och idag hade vi tid till ultraljud.
Jag var så nervös och pirrig så jag trodd jag sku gå sönder under dagen.
Nervös över ifall nånting sku vara fel och pirrig över att vi ÄNTLIGEN
sku få veta VEM det är som växer i min mage.
Vi pratade först lite om mitt mående, med tanke på allt som var i början av graviditeten, och
sen så började han undersöka bebisen i magen. Vi fick se bebisens alla kroppsdelar, organ och
hela skelettet, Han gick igenom allting så noggrant och berättade precis allt han såg.
Sen så kollade han navelsträngen, moderkakan och livmodermunnen och allting var toppen.
Jag hade honom att kolla navelsträngen två gånger och säkra mig om att den inte var runt halsen.
Vadå orolig gravid mamma hehe.
Sen frågade han oss ifall vi vill veta könet och SÅKLART vila vi det.
Precis som de flesta gissat så låg där en liten lillasyster.
Både jag och Melvin blev så otroligt glada medans Johnny blev livrädd. Haha.
Han säger att han vet inte alls hur han ska ta hand om en tjej.
Men jag vet han kommer att ta hand om henne precis lika bra som
han tagit hand om Melvin hittills. Det kommer att bli så bra!
Efter att gynekologen undersökt bebisen satt han ganska länge framför datorn och
knappa med någon slags räknare och måtten han tagit tidigare Det gick en bra stund innan han
sa nått så jag blev lite orolig. Till min lättnad var det inget allvarligare än att han tycker bebisen
är väldigt liten och motsvarar inte graviditetsveckorna så jag fick boka en ny tid om tre veckor.
Bara för att få försäkrat att bebisen växer. Och det är ju såklart bra de kollar upp det.
För övrigt är allt som det ska vara i min gravidkropp. Humöret är åt helvete, huden dålig,
halsbränna och foglossning på kommande och aptiten högre än någonsin.
Japp, hatar även denna gång att vara gravid. Till och med mera än sist.
Meeen försöker göra det bästa av situationen och tänka positiva tankar.
Det har funkat rätt bra hittills.
Kul! Men varför skriver du att ni vet vem som är i din mage? Det får ni ju reda på först då barnet är fött och växer upp? Vem man är ligger ju inte i ens kön. Som transsexuell är jag så trött på detta. Mitt jag/personlighet/person kommer inte från min snopp. Jag är inte den jag är pågrund av min snopp :) Och er dotter är knappast den hon är (blir) pågrund av att hon har en vagina, det är ju individuellt hur man är vare sig man är pojka eller flicka. Som att alla som går på ultra och får reda på om barnet har en snopp eller vagina plötsligt vet VEM som är i magen, mer att de vet vad det finns för kön där i. Själva fostren är ju alla olika, finns ju inte bara två alternativ på hur man är. Om du förstår hur jag menar.
SvaraRaderaJoo det har du helt rätt i! Vi vet absolut inte vem hon är. Men då man är gravid det första 20 veckorna känns det mera som en "den" då man inte har en aning om hur fostret ser ut eller har för kön. Nu har vi ju fått se bebisens kropp och ansikte pluss att vi vet könet så nu kan vi ju prata om "lillasyster" istället för "den". Man har liksom fått lite grepp om bebisrn. Om du föstår hur jag menar? :) sen då hon växer upp så spelar det absolut ingen roll om hon är tjej, kille, häst eller apa! Men nu utgår vi ju ifrån att hon är en tjej och resten återstår ju att se :)
RaderaVarför blir man så glad av att vänta en tjej? Lite lustigt,ser ofta att folk e såå glada över en tjej,( klart dom e glada av en kille åxå men..)
SvaraRaderaSjälv menade jag hoppa till månen och tillbaka när vi visste att vi väntade en tjej,haha,konstigt dedär!
Eller, Så ede bara jag som upplever det hela så..
Det sägs ju att alla kvinnor och blivande mammor önskar sig en dotter. Det ligger liksom i vår natur. Om det då är sant vet jag inte ;) men jag blev nog mest glad för det att jag alltid önskat mig en kille och en tjej och nu får jag det :D
Radera