onsdag 17 maj 2017

Jag måste komma ihåg tacksamhet!

Ikväll då jag loggade in på facebook stannade tiden och mitt hjärta for i tusen bitar.

Det allra första som mötte mig var en av mina vänners status som verkligen skärde långt in i hjärtat. Hon var gravid med sitt första barn. En liten prinsessa sku födas till jorden i september. Men idag bestämde sig prinsessan för att himlen var en bättre plats för henne pga sjukdom och kvar lämnade två sörjande föräldrar. Jag kan inte fatta deras sorg. Att mista sin bebis innan de ens hann hålla om henne. Att i över 20 veckor gått och längtat efter sin livs kärlek för att nån sen ska ta henne ifrån dem. Livet är så satans orättvist så jag vill bara gå sönder!

Sen efter att jag skickat ett litet mess åt de sörjande föräldrarna så scrollar jag vidare. Jag möts igen av en hjärtskärande status. En f.d. kollega har ikväll somnat in efter en lång kamp mot cancer. Hon var strax på 30 år och var absolut inte klar med livet. Men såklart ska nånting så satans meningslöst som cancer komma och ta allting ifrån henne! Igen en gång, livet är så in i helvete orättvist!!

Att få två så tunga besked på en pch samma gång fick verkligen allting i mig att stanna för sekunden. Varför måste oskyldiga människor drabbas av sånthär? Sånt som de absolut inte kan påverka! Varför ska nån behöva lida så oerhört mycket som dessa människor gör och gjorde? Jag blir så arg.

Och samtidigt blir jag så arg på mig själv oxå. Att jag så många gånger glömmer bort att vara tacksam!! Tacksam över att jag och min familj är friska. Att vi har så många släktingar och vänner runt oss som sprider så mycker kärlek och lycka i våra liv. Vi har mat på bordet varje dag och en varm säng att sova i varje natt. Ingen av oss behöver kämpa mot sjukdom och inget annat orättvist som sku kunna drabba oss. Och ändå glömmer jag allt för ofta att vara tacksam över det jag har. Tacksam över livet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar