Om bara 3 timmar sitter jag på tåget till Helsingfors och imorgon kl 06 far flyget. Väskan står packad i hallen och känslan av att jag glömt något finns i kroppen. Men så länge jag har passet och pengarna så borde jag överleva.
Nervös är jag oxå. Så in i det sista. Inte över själva resan utan mer över hur jag ska klara mig utan min älskade Melvin. Jag saknar honom redan fast jag fortfarande är hemma. Och han saknar mig oxå. Jag vet det. För då jag sku lägga honom och sova middag så kröp han upp i min famn och kramade mig hårt. Sen somnade han där. Det händer aldrig. Han känner att nått är på gång.
Jag försöker att inte bryta ihop just nu. För ju större hallåå jag gör av detta desto svårare blir det för Melvin. Så jag väntar tills jag är på tåget var jag sen kan få min hysteri attack. Det är verkligen modigt av mig att resa iväg utan honom. Kanske till och med idiotiskt. Men jag känner ändå att det är precis detta jag behöver. Eller vad vår familj behöver. Lite tid ifrån varandra. Så vi kan vara gladare och piggare sen då jag kommer hem igen.
Min hud däremot är överlycklig att få slippa till sol och hav. Den har varit rätt bra den senaste veckan men nu igen blossar den upp. Mest på armarna och ansiktet. Antar att det är pga nervositeten och stressen som packandet och resandet har orsakat. Jag tar dock ingen stress över huden om den är bra eller dålig utan försöker bara undvika att klia för snart blir den bra.
Dessutom fick jag ett samtal igår om att jag idag fick gå på en arbetsintervju. Gjorde ju inte nervositeten eller stressen bättre. Så dagen idag började med arbetsintervju. Det gick jätte bra. Det märkte jag även på de som intervjuade mig. Så nu håller vi tummarna om att jag får jobbet. Svaret på det får jag nästa veckas onsdag. Spännande!
Jag ska försöka uppdatera här på bloggen om hur det går där var palmerna bor.
Men jag lovar absolut inget. Kommer vara desto mer aktiv på instagram och snapchat
så följ mig där. Janicaida heter jag på båda ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar