söndag 3 januari 2016

Att jobba eller inte jobba...

Vet ni vad? Januari är sista månaden av min mammaledighet. Nu har jag snart varit mammaledig i nio månader. Sjukt hur snabbt tiden gått eller hur? Och som ni säkert förstår så måste jag så småningom börja bestämma mig om vad jag ska göra nu resten av året. Först tog jag det ganska självklart att jag ska jobba nu i sommar. Då är ju Melvin 1,2 år och Johnny sku ha 6 veckor pappaledigt pluss 4 veckor semester att ta ut. Alltså 10 veckor ledigt allt som allt. Och så klart är det ju allra bäst att jag jobbar och tjänar in lite pengar nu då jag inte är mammaledig mera och sku få ynka 300€ i månaden. Det har vi egentligen varit överens om sen innan Melvin ens föddes.

Men ju mer Melvin växer och utvecklas, desto mer fäster jag mig vid honom. Jag vill absolut inte vara ifrån honom mer än vad jag måst. Han är dessutom bebis bara en gång i livet och den tiden tänker jag fan inte missa.

Så strax före jul satte vi oss ner och funderade på hur vi ska göra nu till sommaren. Sett från den ekonomiska sidan så är det mycket bättre för oss om jag jobbar och Johnny tar ut sina ledigheter för att vara hemma med Melvin. Men då är ju saken den att det ekonomiska betyder jäkla lite mot vad tiden tillsammans med Melvin betyder. Så efter många om och men bestämde vi oss för att jag ska stanna på vårdledigt! Alltså får jag vara hemma med Melvin åtminstone ett år till!

Jag är så jääääätte glad över det beslutet! Det var som att tusen kilo stenar föll från hjärtat då Johnny sa att det är helt okej att jag stannar hemma och att vi nog fixar det ekonomiska på ett eller annat sätt. Det är surt att man ska måst vara så beroende av pengar i dagens läge, att man nästan skiter i att vara hemma med sina barn för att man inte har råd. Men men, det är väll kanske oxå mycket i hur man prioriterar.


Vi har nu i alla fall valt att prioritera Melvin och det att jag ska få va hemma med honom.
Vilket är såå tacksamt eftersom att jag vet att alla inte har den möjligheten hur de än försöker. 


5 kommentarer:

  1. "Skiter i" att vara hemma är kanske lite dåligt valt uttryck. Jag skulle gärna vara hemma med min dotter tills hon är 3 år men har man bostadslån och bor i huvudstaden är det bara inte möjligt. Inte med min mans inkomster i alla fall. Det att vår dottet högst troligen börjar dagis som 1.5 åring är inte någonting vi gärna gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och som jag skrev, vet att alla inte har möjlighet till det hur de än försöker :) så jag sitter inte o dömer över hur de gör :)

      Radera
  2. Kan ärligt säga att det inte alltid är en dans på rosor att vara hemma med så lite pengar men det gäller bara att prioritera rätt så går det nog..vi har valt att inte sätta pengar på ex. dyra märkes kläder. Utan istället har vi köpt bra begagnat eller rea plagg. Klart vi köpt det vi har varit i behov av men många gånger köper man bara för att det är fint eller man bara vill ha. (Åtminståne jag) ;) ett annat tips är att försöka handla en gång i veckan. Lycka till och njut av lillemanens småbarnsår./MM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det! Det är inte alltid lätt men nog klarar man sig alltid :) och som sagt, tiden med barnen är nog mer värdefull än all pengar i världen :) Tack, det ska jag minsann göra! :)

      Radera
  3. Jag har varit vårdledig med båda barnen och det är absolut inget jag ångrar, småbarnsåren går ändå då snabbt och snart är de i skolan. Njut av att "bara" vara hemma :)

    SvaraRadera