onsdag 16 december 2015

En hård jävla smäll


Igår kväll låg jag och chattade med min bästa vän Janna. Jag skrev till henne att jag är världens trotsigaste just då. Jag liksom vägrade att gå och lägga mig. Klockan var 00 och jag drog ut på tiden så mycket jag bara kuna. Till slut låg jag i sängen och skrev till henne såhär: 

"Jag vill int vaken till mårån dagen. Fö ja har en obehaglig känsla
över att nått dåligt kommer att hända. Men gonatt!"


Och visst fan hadd jag rätt. Från tidig morgon vaknade jag mellan varven för att se om Melvin vaknat. Säkert 4-5 gånger kollade jag om han låg vaken där bredvid mig. Men icke! Han sov så skönt. Sen lite över 9 vaknade han men han låg och drog sig och gosade med sitt kramdjur så jag blundade ännu. I typ 5 minuter. 
Så hör jag världens jävla smäll och jag visst på en gång vad det var. Jag var upp ur sängen på mindre än en halv sekund och där låg Melvin på golvet mellan sängen och batteriet och grät hysteriskt. Jag tog upp honom och så att han blödde i ansiktet. Jag var i total panik och skakade som ett asplöv. VAD SKA JAG GÖRA??!! Fick som int nån kontroll över situation och visst int alls vad jag höll på med. Melvin bara grät och grät och jag var bara tom i huvudet.

Nå efter ett samtal med mamma, Johnny och Mamacitas så hadd jag lugna mig och kuna tänk igen. Men då hadd Melvin redan återgått till det normala och måra opå med sitt eget. Jag torkade blodet från hans ansikte och checkade honom så att allt va ok. Och visst var det det! Han var så glad och nöjd han bara. 

Men fy fan vilken känsla! Bara för att jag var lat och int orka stiga upp så måsta han falla ner från sängen. Trots att vi bullat upp med kuddar och täcken. Dessutom har vi en jenkkisäng så det är över en halv meter till golvet. Tänk vad som sku ha kuna händ? Tänk om han sku ha landat på huvudet och brutit nacken?? Nej fy fan alltså!! Trots att det var en olycka och det händer tydligen alla nån gång så kan jag endå inte förstå hur jag kuna tillåta det här att hända!! Jag har alltid sagt att jag kommer aldrig göra så att mitt barn är i riskzon för att falla i golvet. Well, I did it. Så nu får jag stryka det oxå från min "aldrig-lista".

Har mått så otroligt dåligt över den här händelsen hela dagen. Det har spelats upp i mitt huvud om och om igen. Och det vänder sig i magen av bara tanken på vår säng. Fy sakran!! Vet inte hur jag ska palla att sova inatt.

Som tur är så mår ju Melvin bra. Ett litet sår fick han på läppen men det märker han knappt av. Tror det var jag som tog mer skada av hela händelsen. Han sover nu i sin egen säng och det får han så lov att göra oxå. Om jag så ska sitta uppe hela natten för att natta honom!

2 kommentarer:

  1. Av denna orsak får int vårt barn sova med oss.. vi har jätte hög säng :( men vet du,du e int nån sämre mamma för det,allt gick ju bra och Melvin minns det int längre så sov gott inatt du!! Dehär händer ju di flessta och säkert kommer de hända mig åxå en vacker dag. Förstår att du e schockad men tryck int ner dig själv.. sånt där händer tyvärr.

    SvaraRadera
  2. Och en vacker dag lär han sig klättra ur spjälsängen själv och landar pladask på golvet! Det är så lätt hänt så du ska inte anklaga dig själv. Tror nog att ganska många har fallit i golvet i misstag. Tur att det gick bra!

    SvaraRadera