Jag är ju hans mamma

Idag vid frukosten hände det. Jag satt och åt tillsammans med Melvin.

Efter gröten brukar vi sitta kvar vid bordet en stund så jag får dricka mitt kaffe och

så att gröten får lägga sig för Melvin. Jag satt och bläddrade i en tidning medans Melvin satt

och diskuterade med sitt knäckebröd då han helt plötsligt drog mig i ärmen och sa "MAMMA". 

Hans allra första ord. Och inte ens 7 månader gammal.

Han har nog många gånger mumlat mamamamamammaam eller babababababab 

men han har nog aldrig uttalat nåt så tydligt som ordet mamma idag.

Jag blev helt varm i hjärtat. För nu känns min mamma-titel så äkta.

Det är så småningom som jag kommer att ha en liten kotte som ropar på mamma hela tiden.

Och tänk vilken ära att det är just mig han ropar på då han ropar mamma.

Det känns helt underbart och jag blir bara lyckligare för varje dag som går.

Inget kan bli bättre än vad det är just nu, säger jag.

Medans Carro då igen säger att det blir bara bättre.

Men har svårt att tro henne hehehe. Just nu i alla fall,