tisdag 13 oktober 2015

Återigen: Livet med en spädis


Minns ni då jag skrev om att det tog mig typ 8 veckor, alltså 2 månader, innan jag kunde känna ordentlig lycka av att ha fött ett barn? Om inte så kan ni läsa det här.

Ok, bra! Nu till saken.
Efter att jag skrev detta inlägg så fick jag höra av så många att "äntligen är det någon som vågar skriva sanningen om livet med en spädis" och vet ni va? Jag får inte nog av att skriva om det. Inte bara för det att jag har haft det jobbigt utan för att jag vet såååå många andra som tycker och tänker lika som mig men kanske inte vågar säga det högt. Nå varför inte? JOO för att det finns alltid naiva idioter som förskönar hela situationen och typ "hånar" andra nyblivna mammor med att säga "förlossningen var underbar och jag återhämtade mig på en gång efter att bebisen kom ut". ok inte kanske exakt sådär men ni fattar min poäng. Jag säger bara liar liar pants on fire!

Det händer så mycket annat med kroppen än att bebisen växer där inne i magen och sen kommer ut. Hela systemet ska ställa om sig, hormonerna ökar och kroppen ändrar totalt. Sen under förlossningen kan man väll säga att kroppen får en chock då det mitt i allt blir tomt i magen och alla inälvor simmar runt där hur som helst. Och då börjar återhämtnings processen. Kroppen ska ju jobba med att ställa allting tillbaka till det normala och hormonerna ska ut ur kroppen. Det sker varken smärtfritt eller utan hormonrubbning. Man är dessutom trött och sliten efter graviditeten och förlossningen så det första man oftast tänker på är att försöka sova så fort man kan. Det tar tid att återhämta sig! Och det är helt okej att man är trött och kanske klagar över för lite sömn, dåliga matrutiner, mycket tårar och kanske en liten chock över att man faktiskt har en bebis att ta hand om. För det är sanningen med att ha en spädis. Men det betyder heller inte att man inte älskar sitt barn!
Det finns nog ingen förälder här i världen som inte älskar sitt barn!

Visst, alla har vi olika situationer. Men om man nu har det bra så behöver man ju faktiskt inte sitta och säga åt de som har det mindre bra att man inte orkar höra deras gnäll! För kanske de som har det mindre bra inte orkar höra på nån som bara sitter och förskönar allt som har med förlossning och spädbarn att göra!

Så alla nyblivna föräldrar, gnäll bäst ni vill! Sucka, stöna och gråt precis så mycket ni vill för det är helt normalt att göra det! Det är så otroligt mycket känslor i luften den första tiden med en bebis så det är nog mera normalt att vara gnällig och frustrerad än att flyga runt på rosa moln.


7 kommentarer:

  1. Satt just här o lipade när 2,5 åringen trotsade och skrek medan vår 12 dygns lillus skrek så han kroknade p.g.a magknip.. o jag var ensam. Det är verkligen inte lätt, men skulle inte byta ut en enda dag <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. hehe oj näää! Men super duktig är du ju som orkar! :) och vad gör man inte för de små? <3 KRAM till dig!

      Radera
  2. Jag tycker speciellt att gravid som uttalar sig om hur dom inte ska gnälla sen eller skriva om det tråkiga med att ha baby är otroligt störande. Också det du skriver om att "ingen orkar höra på sånt" det sa en väninna en gång till mig, gissa om jag nånsin kände mig bekväm med att gråta ut och klaga när det var jobbig hemma åt henne.. Nääe. Ps. nominerade dig i årets personliga blogg för du skriver alltid så personligt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men va jobbigt! Det ju speciellt till vänner man vill klaga och gråta ut. Hoppas du iaf har andra vänner du kan prata till! :)
      Oj tack så mycket! Vad glad jag blir! :) kram till dig!

      Radera
  3. Vet ju int nå om dedär eftersom ja int har nått barn men du skriver så bra Janica! :)

    SvaraRadera
  4. Bra inlägg!! Så sant.

    SvaraRadera
  5. håller med janica!!!!

    SvaraRadera