torsdag 11 juni 2015

Mina hem part 1

Fick önskemål om att berätta var allstans jag bott. Och vill med glädje dela med mig av den delen av mitt liv.

Jag är född i Jakobstad och har bott här nästan hela mitt liv. Förutom några år då jag var liten och vi bodde i Vanda, vilket jag inte minns mycket av, och åren 2011-2013 då jag bodde i både Norge och Spanien. Och tänker börja med att berätta om Norge.

År 2011 var mitt sista år i Handelsinstitute Optima och våren 2011 sku jag göra min sista praktik innan jag sku få min examen. Och på nått konstigt sätt hamnade jag i Kjøllefjord som ligger riktigt i Nord-Norge. Kjøllefjord har ca 1000 invånare och fiske är väll den största bedriften där. Kjøllefjord omringas av fjäll och helst sku jag säga, eftersom att Jakobstad är en betondjungel, att man bor i fjällen. Jamenar, hur ofta ser man en räv som står utanför Prisma och tittar på människorna som går ut och in? Eller hur ofta har man 100-tals renar mitt på vägen då man kör till Nykabi? Nää precis! Så det är verkligen fjällen man bor på.
Nåväl.. Jag sku utföra min sista 3 veckors praktik på en kiosk, som även funkade som post, på ett villkor: att jag sku jobba där hela sommaren. Well, fine by me. Enda jag hade inplanerat den sommaren var Barskola i Magaluf (kommer tillbaka till det i ett annat inlägg) vilket bara var 3,5 vecka. Så i maj 2011 tog jag mitt pick och pack och stack iväg 1200km norrut för att utföra min praktik.




Först då jag kom till Kjøllefjord så tänkte jag att va fan gör jag här? (Det är liksom så litet ställe att det tar 5 min att köra genom hela byn.) Men det jag inte visste då var att jag sku fort ta tillbaka den tanken.




Sista helgen jag jobbade, innan jag sku hem för att få min examen, kom en kille fram till mig och ba "Hej! Vi ska till en kompis och festa ikväll, lust att hänga på?" och ja ba "eeh, okej" så han ba "Bra! Plockar upp dig kl 19" och det var det som fick mig att vila stanna. Inte killen eller festen, utan pga gästvänligheten som norrmännen har. Som en stor del av finländarna verkligen saknar. För tänk att han bjöd en helt random finne, som han inte kände alls, på en fest med sina vänner, för att jag var där ensam och dessutom kom enda till min dörr för att hämta upp mig. Hur ofta händer det här i Jeppis liksom?

Så jag visste att här kommer jag att trivas. Sen under sommaren fick jag oxå jobb på hotellet där i Kjöllefjord. Vilket sku fortsätta under hösten om jag själv så önskade.

Efter sommarjobbet på kiosken kom jag i alla fall hem till jeppis. Vilket jag ganska fort ångrade men just då hade jag inget annat val. Men nån månad senare bestämde jag mig för att åka tillbaka till Kjöllefjord och jobba deltid på hotellet. Och där bodde jag tills januari 2013 då jag fick nog och ville hem till mamma. hehe.

 På de två åren kan jag säga att det hände väldigt mycket. Lite för mycket kanske. Men det gjorde mig till en starkare person och formade mig till den jag är idag. Jag är stolt över mig själv som vågade ta det steget att åka dit helt ensam, utan vänner och halv pank. (För med ett deltids jobb där drar man inte in speciellt mycket pengar eftersom att Norge är ett väldigt dyrt land.)

Jag fick såklart många nya vänner under tiden jag var i Norge. Men fyra av dem blev riktigt nära vänner. Och de kommer alltid att finnas med mig och i mitt liv. De har stöttat mig genom vått och torrt under tiden där i Norge och en av dem gav till och med tak över huvudet till mig då jag behövde någonstans att bo. Här igen märker man hur mottagliga och omtänksamma norrmän är. Har varit och hälsat på dit en gång efter att jag flyttade bort därifrån. Och sku gärna fa tusen gånger i året om det sku va möjligt. Men som tur är ska två av mina vänner därifrån komma hit i nästa sommar. Som jag längtar!!




(har endast dåliga mobilbilder från den tiden)

Så här sitter jag nu idag, med en enorm saknad. Mest saknar jag vännerna men oxå själva byn och tiden jag hade där. För det var nog ett sånt otroligt äventyr att vara så långt hemifrån med en hög okända människor. Men som tur är har jag ju mina minnen och förstås vännerna kvar.


Ni får gärna fråga om det är nått mer ni vill veta!!

3 kommentarer:

  1. Hur många i din ålder fanns i byn? Enligt bilderna verkar de finnas ungdomar där trots befolking på 1000 pers.

    SvaraRadera
  2. Våga du doppa dej i det rena vattnet där?

    SvaraRadera