Igår var en riktigt sorglig dag. Mammas älskade, fina hund blev avlivad pga cancer som hade spridit sig i hela kroppen. Vår härliga isbjörn a.k.a samujed, Nanu, som blev bara 6 år. Min och mina systrars första hund inom familjen. Mammas lilla bebis. Mamma är så ledsen. Själv kan jag inte riktigt förstå hur hemskt det känns för jag har riktigt aldrig bott med Nanu och haft henne runt mig 24/7 och fått nån riktigt nära kontakt med henne. Klart jag är ledsen att vår fina lilla isbjörn är borta. Men jag vet att mamma och mina systrar har det värre. Och det är redan tillräckligt hemskt för mig att veta hur deras hjärtan gråter.
Men inte var det bara sorg igår. Vår Mamas!-grupp blev bjuden på smörgåstårta av Bettis som äntligen fått mammaledigt!
Tänk, snart har även hon en liten bebis i sina armar! Ser så framemot hennes förlossning. Heheheheh.
Dessutom var det Melvins allra första besök. Vi har varit skuttande till Prisma en gång men han har liksom inte fått vara ur vagnen och träffa folk annat än hemma. Men igår fick han äntligen se annat än vårt hem och mitt slitna ansikte. Och det gick fint! Han slocknade som ett ljus när vi kom hem och vaknade endast en gång inatt. Trött liten kille som varit igång hela dagen.
Det är så sorgligt när husdjur dör :(. Har själv en samojed och vet hur underbar ras det är så jag förstår att din mamma är väldigt ledsen.
SvaraRadera