lördag 18 april 2015

Förlossning part 1

Natten till måndagen den 6.4 vaknade jag kl 03:50 av att jag var så kissnödig att jag var helt stel i hela kroppen. När jag äntligen kom mig opp ur sängen och på byttan kände jag av första värken. Jag tömde blåsan och kastade mig i sängen och tänkte att jag sover igenom värken och att det nog sku kännas bättre snart.

Kl 05:00 började jag springa maraton mellan wc och sängen och nu var dessutom värkarna mer intensiva så jag väckte Johnny. Det var som mensvärk, alltså i nedre ryggen och magen, och jag började må väldigt illa och kallsvettas. Då tänkte jag att this is the real shit. Ennu hade jag inte fatta att vattnet hade gått utan trodde att jag bara var kissnödig men efter hundrafemtielfte gången på wc så torkade jag rosa och då var jag övertygad. It's really on! 

Kl 06:00 ringde jag in till BB och berättade what was going on. Barnmorskan sa att jag får komma in men att jag även får stanna hemma ennu en stund om jag vill. Men att senast på förmiddagen sku jag komma in så de får undersöka mig. Ok, jag valde att stanna hemma ennu. Gick ca 10 minuter, så kom världens hemskaste sammandragning och jag ropade åt Johnny "pack he sista!! Nu fan far vi in före ja dör."



Kl 07:00 kom vi till BB och hann bara stiga ur bilen så kände jag hur vattnet verkligen rann. (jävligt tur att jag hade lagt en nattbinda innan vi starta) Vi kom in till förlossningen och enda jag fick ur mig "jag håller på att föda. Vattnet rinner" och så fick vi träffa vår barnmorska, Cia, som nyss hade kommit till jobbet. Hon tog mig till ett undersökningsrum och la mig i kurvan. Sammandragningarna var starka och kom med 5 minuters mellanrum. Vi pratade om förväntningar inför förlossningen och om smärtlindring.

När hon frågade om mina förväntningar inför förlossningen så kuna vi bara konstatera att jag inte hade några som helst. Varken jag eller Johnny förväntade oss nått speciellt, förutom att bebisen ska komma ut, utan att vi ville ta det som det kommer. Det tyckte Cia var en super inställning inför en förlossning eftersom att man aldrig kan veta hur det kommer att gå. Allt kan hända och jag tror att om man har massa förväntningar och planer på hur man vill att det ska gå, så skiter det sig bara ennu mera. För man blir pressad av att "allt ska gå enligt planerna" och då kan inte kroppen heller jobba sig framåt utan stannar istället opp helt.

När hon frågade om smärtlindring så hade jag allt på klart på den fronten. Jag ville börja med lustgas och när det inte sku funka mera så ville jag ha epidural. And that's it.

Kl 07:45 blev jag förflyttad till förlossningssalen och en halvtimme senare fick jag värmedynor och lustgas. Jag satt där i en gungstol med värmedynor runt magen och ryggen, lyssnade på min favorit musik och dro lustgas. Johnny satt och massera mina lår men till sist ville jag bara sitta för mig själv så jag tvingade Johnny att sova en stund.



Det var så otroligt skönt att bara sitta där för sig själv och andas igenom värkarna. Nu såhär efteråt kan jag konstatera att det faktiskt var riktigt mysigt. Hur ont jag än hade så kan jag inte komma ihåg de värkarna nu. Bara att det var mysigt. eeh... låter sjukt.



Kl 11:00 försökte jag ligga i sängen för jag var så jäkla trött men det var inte alls bra! Allting blev bara 300 gånger värre. Här kommer jag ihåg hur värkarna kändes. Jag mådde illa och tappade nästan andan. Kallsvettades som en jäkel och visste varken in eller ut och upprepade 24 gånger "nää satan.. det är nu jag dör" hahaha jag minns att Cia sa åt mig att "ja det känns som att du dör men ja lovar du gör int de" hahah no shit liksom. Älskar det att jag fick ha henne som barnmorska. Hon fick på nått sätt ut humor ur allt jag eller hon sa. *gråter en skvätt och saknar förlossningen*

Kl 11:45 hoppade jag i en varm dusch för att dämpa värkarna. Detta var då verkligen ingen bra idé för började bara må illa av värman. Efter duschen försökte jag äta lite för var så otroligt hungrig men fick inte ner nånting. Eller joo, typ en liten klunk blåbärssoppa.

Kl 12:30 gjorde Cia en inreundersökning på mig och kunde konstatera att jag hade tunn kant och var opp 3 cm. Nu fick jag dropp och Cia beställde epiduralbedövningen och anestesiläkaren.


Fortsättning följer....

5 kommentarer:

  1. Alltså måste bara säga att jag tycker att de e så spännande att läsa om er familj och historia! Sättet du skriver på är så roligt och bra upplagt!

    SvaraRadera
  2. Vilken tur när ni fick Cia! Cia och Jaenette e såå bra!!

    SvaraRadera
  3. Hur lång är du?

    SvaraRadera
  4. Så roligt att läsa förlossningsberättelser efter att man själv gått igenom en :) väntar med iver på fortsättningen. Han är så söt er Melvin!

    SvaraRadera
  5. Ååh, älskar såå att läsa förlossnings berättelser! Jättebra skrivet 😀❤️

    SvaraRadera