I can do it!

Oj oj vilka dagar vi haft sen Melvins tänder började spricka upp. Han gnäller, gråter, har ont, är missnöjd med precis allt, kakkar 7-8 gånger om dagen ända tills igår då han fick typ världens hemskaste magknip och han sover oroligt på nätterna.

Och om magknipet igår. Vi nattade honom som vanligt runt 8 tiden och en timme senare vaknar han och skriker helt hysteriskt. Och han slutade inte. Det var så synd om honom då jag riktigt såg hur han vände och vred på sig för att han hadd så ont. Han tittade på mig ungefär sådär att "mamma hjälp mig". Nå, efter en timme så lättade trycket och han kuna sova igen. Men han sov ändå oroligt resten av natten. 

Idag sku han ju såklart ha sovit hur länge som helst men jag hadd på väckning 08:30 för att jag sku på ljusbehandling och såklart vaknade han då.

Redan vid frukosten var han gnällig och omöjlig och spottade bara ut gröten. Finns det nått som heter bebistrots? För han trotsade verkligen resten av dagen oxå. Kastade bort leksakerna jag la framför honom, sku upp i famnen då han låg på golvet men ner igen då jag väl tog upp honom. Han var absolut inte nöjd med nått. Och Johnny kom hem först vid halv 8. Huhu alltså..

Men en bra sak har kommit ut av allt detta. Jag har lärd mig att hantera stress och jobbiga situationer utan att brista i gråt. Och det är så skönt att veta att jag kan kontrollera mina känslor utan att tappa det helt.

Jag är trött så in i helvete men jag vet att jag pallar det.